dagens lilla tips

Ni bara måste köpa senaste numret av tidningen Bang! Det är nämligen ett sådan himla bra nummer, med en massa fantastiska och intressanta texter som handlar om den kvinnliga skammen. Katarina Wennstam skriver om hur kvinnor förväntas vara rädda hela tiden och om den där skulden som läggs på kvinnor som blir utsatta för brott, Teresa Axner skriver om sin kärlek till Dolly Parton och Maria Nilson skriver om bit lit (vampyrromaner innehållandes mycket sex). Det här och det här om "kvinneri" av Mattias Pettersson var också vansinnigt intressant att läsa. Seså, spring iväg och köp tidningen nu!

långsamt springer livet förbi utan motstånd

Det är nästan så att det känns lite bisarrt att det här året redan närmar sig sitt slut, jag förstår inte riktigt hur tiden kan gå så fort jämt. Oh well, jag tänkte i alla fall sammanfatta mitt 2008 lite kort nu (som några andra bloggare redan har gjort, jag tycker att det är spännande att reflektera över det gångna året):

Januari

Jag blev färdig socialpedagog och påbörjade kompletteringskursen som ledde till en socionomexamen. Jag lyssnade mycket på Joy Division och köpte ett fint halsband till mig själv i examenspresent.

Februari

Jag var skoltrött, hängig och orkelös. Jag ville mest gömma mig under täcket och tröstade mig med semlor. Lyssnade mest på världens bästa coverlåt.

Mars

Skoltröttheten vägrade att lämna min kropp, men jag och P åkte i alla fall till London och firade 6 år tillsammans. Där åt vi chips, drack öl, gick på museum och hade det väldigt mysigt och slappt. Annars kände jag mig mest tjock och hopplös och lyssnade mycket på Amy Winehouse.

April

Jag såg Bob Log III live för tredje gången och blev erbjuden att sitta i hans knä under spelningens gång, men vågade inte. Jag började bli lite orolig för hur det skulle bli med jobb efter sommaren, men försökte att inte tänka så mycket på det. Sedan gick min kära mormor bort och luften gick ur mig. Dessutom valde Anders Göthberg, gitarrist i Broder Daniel, att avsluta sitt liv och jag kunde inte sluta tänka på döden och kände mig totalt utmattad.

Maj

Skuldkänslorna rev i mig, jag hade inte någon större lust till någonting alls och längtade efter sommaren. Började skicka ut en massa jobbansökningar och lyssnade mest på Håkan Hellström. Sedan var det begravning för mormor och det var fint men tungt.

Juni

Jag blev äntligen, efter fyra år, färdig socionom och det kändes både läskigt och fantastiskt. Inget jobb i sikte, men jag längtade mest efter sommarlov. Jag såg Dolly Parton live och var helt salig efteråt; vilken fantastisk kvinna! Världens sötaste systerdotter fyllde 1 år och jag köpte ett par röda converse-skor till henne. Betty blev kastrerad och fick gå med en plastkrage i några veckor, vilket hon avskydde.

Juli

Jag och P åkte till Kroatien för att sola, bada, äta skaldjur, dricka färgglada drinkar och lata oss. Det var verkligen tio härliga dagar, även om jag hade mycket att tänka på. Jag önskade att sommaren aldrig skulle ta slut. Jag och P var även på ett bröllop i mitten av juli, det var min barndomskompis som gifte sig. Jag fick gå på min första anställningsintervju som nyutexaminerad socionom och såg även Sex and the City-filmen på bio med min syster.

Augusti

Jag fyllde 29 år, hade ångest över att bli ett år äldre och kände frustration över svårigheten med att få ett jobb. Jag umgicks en hel del med fina Emelie och försökte tänka positivt, fastän hösten flåsade mig i nacken. Jag och P köpte en bostadsrätt vid precis rätt läge och jag var tacksam över att få något att göra och tänka på, istället för att bara gå hemma och göra typ ingenting.

September

Vi flyttade in i vår nya lägenhet och jag stormtrivdes direkt. Jag ramlade och slog mig när jag och Emelie var ute och festade en kväll, vilket resulterade i ett av de största blåmärkena jag någonsin sett (men det vågade jag inte visa här på bloggen). Jag kollade på Heroes och lyssnade på Kleerup.

Oktober

Jag såg den fantastiska dokumentären Shut up and sing om Dixie Chicks och blev väldigt berörd. Jag hade skrivkramp och var mest trött hela tiden, fastän jag egentligen inte gjorde så mycket om dagarna.

November

Skrivkrampen och tröttheten höll i sig. Jag började jobba på CDON och det märktes snabbt att jag inte hade jobbat på ett bra tag, jag blev om möjligt ännu tröttare. Jag blev glad över Barack Obamas vinst i det amerikanska presidentvalet, lyssnade mycket på Dixie Chicks och firade Halloween med att gå på maskerad på Debaser. Jag såg Låt den rätte komma in på bio och den var precis lika fantastisk som jag hade väntat mig.

December

Jag blev glad när det kom lite snö och blev nöjd med årets julpynt. Jag och P såg Bruno K Öijer live, det var fängslande och fantastiskt bra. Jag var med om en jordbävning och gick på jobbets julfest förklädd som Mia Wallace. Jag firade jul hos mina föräldrar och har mycket att göra på jobbet. Jag kommer att fira nyår med fina vänner och jag drömmer om ett lyckligt 2009, där ett nytt jobb står allra högst upp på min önskelista.

Och så avrundar jag med en liten lista:

Årets mest överskattade: Alexa Chung (who?)

Årets läskigaste: Sarah Palin

Årets blogg: Studio Belinda

Årets låt: 3 A M med Kleerup feat. Marit Bergman

Årets film: Control (hade premiär här i Sverige i början av året och gjorde stort intryck på mig, jag gick och tänkte på den i flera månader efteråt)

Årets käraste ägodel: Marc by Marc Jacobs-väskan jag fick av min älskling

Årets bok: S som i syster av Nina Wähä (den kom egentligen 2007, men jag läste den först i somras och blev helt tagen av det vackra språket)
Årets stilikon: Zooey Deschanel (alltid sagolikt vacker och klär sig oklanderligt)

Årets roligaste: Sarah Silverman skojar med sin pojkvän och får sedan svar på tal

isn´t there more to life than this?

Jag orkar verkligen inte engagera mig i något just nu.

Kom på mig själv med att tycka att den här månaden har känts evighetslång och tanken på att januari närmar sig får ångesten att skava under min hud och tröttheten att knocka mig som en tegelsten mot huvudet. Man kan lugnt påstå att jag känner mig apatisk och att jag längtar bort.

Och så lyssnar jag väldigt mycket på Joy Division just nu.

(och ja, jag är väl medveten om den uppenbara klyschan)

nej, jag kommer inte på någon bra rubrik nu

Jag har fortfarande lite svårt för att förstå varför jag köpte ett par skor förra helgen, när jag egentligen inte har råd med det just nu och när jag egentligen är i behov av ett par helt andra skor. Ibland är det verkligen som om min hjärna stänger av sig själv och slutar fungerar (det känns förresten likadant på jobbet när jag gör en massa småfel hela tiden, jag blir så himla arg på mig själv). Sådant här kan göra mig helt galen och jag kan inte riktigt sluta tänka på det... Hmm, dagens i-landsproblem kanske?

Nej, nu måste jag sova. Jag är dödstrött.

när vinet glöder i de fyllda glasen

Ja just det, jag har ju lovat att berätta om julfesten. I korta drag kan man faktiskt säga att den var ungefär som i den där reklamfilmen från IQ. Det bjöds på julmat och därmed alkohol i stora mängder. Jag var smart nog att hålla mig borta från snapsen, men det var väldigt många som blev fulla. Det var nästan lite obehagligt att se hur mycket vissa drack och hur deras beteende förändrades ju mer de drack, det var så övertydligt när jag själv inte blev så där värst full. Jag känner att det måste vara väldigt svårt att vara nykterist vid sådan tillfällen och det känns en aning sorgligt. Varför måste man dricka så mycket att man inte minns vad man har gjort dagen efter? Det är livsfarligt att dricka snaps, det kommer jag förmodligen aldrig mer att göra (efter en snapstävling hemma hos en klasskompis en gång i tiden, jag befann mig i helvetet dagen efter). Det var i alla fall kul att det var en maskeradfest, de flesta hade klätt ut sig så himla fint. Jag var också ganska fin som Mia Wallace (Uma Thurman i Pulp Fiction), om jag får säga det själv. Dessutom var det kul när bartendern blev lite chockad av att se mig och ville ge mig en servett att torka bort näsblodet med.

Mindre än en vecka kvar till julafton nu. Det känns ju nästan lite overkligt, men åh vad härligt det ska bli med några dagars ledighet.

dagens samtalsämne: jordbävning

Wow, det är inte varje dag man vaknar av att sängen skakar och att sakerna i hyllorna skallrar på grund av en jordbävning. Kul med lite drama för en gång skull, eller nåt. Det var i alla fall tur att det inte var en bomb som exploderade, vilket jag först trodde (det vore inte så osannolikt i den här staden, om man säger så).

so whatever you say, it’s all fine by me

Och så här ser förresten min önskelista ut i år:

* Ett badkar + bubbelskum som luktar gott

* En fågelbur i vitt

* En bok jag har velat läsa länge
* Leoparklänning från asos

* Stickad Mimmi och Musse-Pigg-tröja från H&M

* Klocka från Betsey Johnson eller Casio

* Spetsiga och prickiga strumpbyxor

* En resa till New York

* Rutig skjortklänning

* En tavla av Carolina Gynning

Men allra gladast blir jag nog ändå om det snöar på julafton.

Och så lite julmusik på det också:

all i want for christmas is you

Jag är så nöjd med mina julklappar i år! Till skillnad från P, som tycker att det är en plåga att handla julklappar, tycker jag att det är kul att både köpa och slå in klappar (trots att det är så mycket folk i affärerna, jag försöker faktiskt alltid köpa en del klappar på internet och det funkar fint). Många hävdar att dem bästa klapparna är dem man gör själv, men ärligt talat, vem har tid och ork över till att hitta på egna julklappar att göra? Och är det ändå inte lite roligare att ge något som personen i fråga verkligen önskar sig och vill ha?

Till mamma blir det skiva, rosa örhängen från Snö, bok och fina muffinsformar.

Till P blir det två böcker som han har velat läsa länge.

Till min svåger blir det en bok som han har önskat sig.

Till världens söstaste systerdotter blir det en xylofon och en klänning från H&M.

Till syster yster blir det fina underkläder och en mobilstrumpa från Lollopard (och när hon fyller år, strax innan jul, får hon ett Kusmi te-set).

Till pappa blir det fin pyjamas, strumpor och skiva (och när han fyller år, strax efter jul, får han en halsduk från Fred Perry).

Till svärföräldrarna blir det en presentask fullproppad med bland annat servetter, kaffebönor, wasabiärtor, tvål som ser ut som choklad, bullformar och marmelad smaksatt med malt whiskey.

Och jag råkar förresten veta att jag kommer att få den här läckra kuvertväskan i julklapp av P. Jag älskar den! Den påminner ju om 80-tal, Dallas och glamour.

ingen som vet, ingen som vet

Jag fick för mig att jag skulle blogga nu, men sen kom jag på att jag är alldeles för trött för det, så jag ska faktiskt sova istället. Imorgon har jag sovmorgon och på kvällen är det julfest med jobbet som gäller. Det är maskerad och jag ska vara Mia Wallace med näsblod. Jag får väl blogga om det sen istället eller nåt. Det kommer att bli en bra helg, det känner jag på mig. Och tänk att det verkligen är jul snart, det känns lite overkligt. Var tar alla dagar vägen?

life´s a bitch and then you die

Usch, jag gillar inte måndagar.

Idag satt jag på jobbet och tänkte på hur tjock jag är och plötsligt fick jag ett mail från en kollega (jag har egen jobbmail, hur coolt är inte det?) om att det är kakfest på jobbet imorgon. Alla ska baka något och ta med sig, så att vi kan vältra oss i diverse bakverk. Oh, the irony. Livet, alltså...

don´t you know love can kill anyone?

Äntligen är A camp tillbaka! Nina Persson, I love you.

det ekar mindre när jag fyller mig med dig

Åh, jag älskar att komma hem till ett julpyntat hem! Det är hög mysfaktor och jag har till och med köpt en ny julskiva för att komma i rätt stämning till jul. Ska försöka komma ihåg att ta några bilder och visa sedan, känner mig ganska nöjd med mitt julpynt i år. Blev så glad över att det snöade idag att jag struntade i att fälla upp paraplyet på väg hem efter jobbet och fick många konstiga blickar från människor som gömde sig under sina paraplyer. Men jag tycker helt enkelt om att känna hur snöflingorna fastnar i mitt hår och hur de smälter på min läpp.

Fjärilarna fladdrar i min mage, de rusar genom hela min kropp.

Jag är full av förväntan.

Dessutom har jag precis upptäckt Kristian Anttila (jag vet, typ hundra år efter alla andra, som vanligt) och är helt såld. Så himla bra att jag blir alldeles snurrig.

och jag håller din hand för hårt

Ja, jag vet, jag försummar bloggen. Men inspirationen tryter och jag vågar ändå inte skriva ner allt det där jag tänker på just nu (ibland blir jag nästan lite rädd för mina egna tankar och undrar om de verkligen är mina). Det känns skönt att lämna november bakom sig och det är nästan så att jag vill välkomna december med ett vinterskrik eller nåt. Jag känner mig hoppfull och har svårt för att koncentrera mig på något annat än de vardagliga rutinerna just nu. Ni måste hålla tummarna för mig på torsdag, ok? Jag hoppas på goda nyheter då.

jag hann ju aldrig fråga dig varför du hoppade

Jag tappar alla ord när jag lyssnar på det här. Like a bullet in the heart. Varför, varför, varför måste man förlora människor man älskar? Varför, varför, varför blir livet alldeles för tungt att bära för vissa människor? Det är så sorgligt och ibland blir det alldeles för mycket att tänka på och då får mina andetag knappt plats i min bröstkorg och då känns det som om jag ska gå sönder på mitten.

Jag trodde också att jag hade tid.

no one likes a martyr, right?

Åh, idag har det snöat!!!

Men annars är det mesta ganska jobbigt just nu, jag tänker för mycket och känner mig inte särskilt nöjd med hur mitt liv ser ut (av flera olika anledningar som jag inte riktigt orkar gå in på här och nu). Tiden går och jag tycks stå stilla. Jag vill att storartade saker ska hända, jag är trött på att vänta. Ja, jag vet att man är herre över sitt eget liv (eller dam, i det här fallet, ha ha!) och bla bla bla, men vissa saker rår man inte riktigt över och ibland driver andra människor mig till vansinne. Men äh, det fixar sig väl alltid.

Nu ska jag ta en varm dusch, sedan ska jag nog gå och lägga mig. Imorgon ska jag försöka shoppa bort lite av min sorgsenhet och jag hoppas att det snöar då.

Och på tal om annat så borde jag faktiskt önska mig ett badkar i julklapp.

ibland får man faktiskt skryta lite

Åh, kolla in vilken söt katt jag har. Och kolla in min tjusiga lampa också, den har tillhört min kära farmor. Ikväll bakade jag förresten några chokladbollar och fick praktiskt taget låsa in mig på toaletten för att få mumsa ifred, Betty blev nästan galen och ville äta upp allt själv. Hon är lite konstig ibland (fast mest söt, såklart).

Wow, imorgon är det fredag igen. Hur kunde veckan gå så fort? Well, jag klagar inte, det är ju faktiskt sjukt härligt med helg.

if we die in here, i'm gonna kick your ass

Shit pommes frites, vad jag är peppad på att se True Blood nu (tack för det, Anna-Klara). Verkar ju vara hur bra som helst! Har en känsla av att jag måste lära mig hur man laddar ner tv-serier. Jag har verkligen lätt för att bli lite smått besatt av tv-serier, det är som om jag lever mig in i den världen. Ibland har jag till och kommit på mig själv med att önska att jag levde i en tv-serie (till exempel att jag bodde i Stars Hollow och var bästis med Rory. Då skulle vi ha fikat hos Luke varje dag, pratat om vilken bra kyssare Jess är och diskuterat det senaste skvallret om Brangelina och om böcker). En aning bisarrt och lite sorgligt, jag vet.

Favoriten kommer nog ändå alltid att vara Buffy the vampire slayer. Det gör inte så mycket att det är en del fåniga monster med i serien, det är helheten jag gillar. Den feministiska ikonen Buffy som räddar världen gång på gång, som alltid har ett skämt i bakfickan (dialogen är fantastisk) och som slåss bättre än vilken manlig superhjälte som helst. Romeo och Julia-temat som genomsyrar hela serien. Buffy och Angel, vampyren med en själ, älskar varandra så mycket att det gör ont och de vet att de aldrig någonsin kan leva tillsammans. Alla fantastiska karaktärer som också spelar en stor roll i serien, för att till exempel visa på hur viktig vänskap är eller hur lätt det är att dras till den mörka sidan. Action, drama, humor, magi, sex, kärlek, sorg, vänskap, vampyrer och monster... Buffy the vampire slayer har allt.

saker jag skulle kunna offra en hand för

* Ett stort badkar

* En nystädad lägenhet
* En snygg vinterjacka som passar (jag har alltid sådan otur med jackor)
* En stor kopp chai latte + ett fat med chokladbollar

* En ledig dag i mitt i veckan (så att jag kan slappa, kolla på Buffy och shoppa)
* En frisyr to die for (jag är så himla trött på mitt hår!)

i'm wishing, Lord, that i was stoned

Jag försöker verkligen ha ett öppet sinne och så där, men ibland känner jag mig faktiskt som ett livs levande frågetecken. Och hur mycket jag än försöker förstå meningar som "livet är inte rättvist men Gud är god" och "Gud är meningen i mitt liv och jag behöver ingen annan mening", så går det bara inte, och jag förstår inte riktigt hur så många människor kan svälja dessa resonemang med huller och hår. Och varför låter man sig styras av Guds ord (Bibeln alltså), bara för att man någon gång i framtiden vill hamna i himlen? Är det inte bättre att leva livet fullt ut, med allt vad det innebär? Varför skulle man vara en bättre människa bara för att man inte har sex innan man gifter sig, inte dricker alkohol och inte svär? Jag vill i alla fall inte ligga på min dödsbädd och ångra allt jag inte gjort, jag ångrar mycket hellre saker som jag har gjort (till exempel one night stands eller att ha testat droger). Då vet jag att jag har levt ett häftigt liv.Livet är till för att levas och borde inte vara en lång väntan på att få komma till himlen och paradiset. Men som jag har förstått det, så betyder Gud olika saker för troende människor och för många är väl tron helt enkelt bara någon slags trygghet och det är väl skönt för dem. Själv har jag dock gått ur svenska kyrkan och meningen i mitt liv är kärleken till andra människor, inte till någon abstrakt låtsasfigur.

Nu är jag hungrig och har lågt blodsocker, så det får väl vara färdigflummat för den här gången. It´s pizzatime! Bloggrubriken är förresten ett citat från en låt med Johnny Cash och man kan ju lugnt påstå att han var en supercool snubbe som visste hur man skulle ta tillvara på livet.

Och på tal om Gud, förresten, så tycker jag fortfarande att det Sandra skrev i sin blogg i våras är bland det smartaste jag någonsin läst: "Jag tror inte på Gud. Jag tror inte på ödet. Jag tror inte på ett liv efter detta och jag tror inte att vårt liv redan är utstakat för oss. Jag tror på driftighet, mod och att ta hand om det liv man har och göra det så vackert man bara kan".

that's the way we play this game of life

Jag är en kass bloggare, jag vet. Men jag är liksom inte van vid att vara en hårt arbetande kvinna, så jag har inte haft någon ork kvar till att blogga den här veckan (men det blir förhoppningsvis bättre sen). Helt plötsligt är det bara två veckor kvar av november och jag undrar om man får uppleva en vit vinter i år och jag undrar om julstämningen kommer att infinna sig. Det går ju så fort, man hinner inte riktigt njuta av julen och allt vad den innebär med glögg, pynt, gran, gröt, klappar, juleljus, lucia och knäck. Dessutom ska jag jobba ganska mycket runt jul, det känns lite tråkigt. Men ja, det var ju det där att glädjas åt det lilla.

Annars dricker jag alldeles för mycket kaffe, drömmer om en stor garderob fylld med klänningar och koftor (det är ju så jag vill klä mig för att liva upp den här grådaskiga månaden och jag är förresten lite förälskad i min nya, söta tröja från Lindex), funderar på vilka julklappar jag ska köpa, undviker min badrumsvåg, lyssnar så pass mycket på Dixie Chicks att P håller på att bli galen snart, har kommit på att jag är alldeles för livrädd för att skaffa barn (jag vill inte gå upp typ fyrtio kilo i vikt och sedan bli en sådan där mamma som inte bryr sig om sitt utseende och därför ser minst tio år äldre ut än vad hon är, det är en av mina största rädslor), hoppas på att få höra goda nyheter gällande en specifik sak om två veckor, längtar till den femte december då jag och P ska gå och lyssna på Bruno K Öijer och drömmer konstiga drömmar nästan varje natt.

Om ni förresten tycker att jag uppdaterar alldeles för sällan numera, så tycker jag att ni ska läsa Anna-Klaras fantastiska blogg istället. Om ni inte redan gör det, vill säga. För hon är helt enkelt bäst.

and the history books forgot about us

Första dagen på jobbet är avklarad och jag är helt slut och jag längtar redan till den kommande helgen. Hur orkar alla andra med det här? I´m just wondering. Det är kanske en vanesak? Anyhow, tack snälla ni, för era peppande ord. Så himla fint att jag höll på att trilla av stolen. Ni är bäst!

Och förlåt om jag tjatar, men det här är också så himla fint att jag får ont i bröstkorgen av all kärlek som ryms där:

Nu ska jag snart gå och lägga mig och det ska banne mig bli skönt att få sova!

things are moving so fast, hold on tight

Jag har tappat min läslust och jag saknar den, jag saknar den där känslan av att bli berörd av vackra ord och geniala meningar. Jag har kommit trettio sidor in i Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, men nu har det tagit stopp och jag har inte läst något på hur länge som helst. Någon gång i somras försökte jag läsa Kärlekens historia av Nicole Krauss och Dockan Bella av Nina Bouraoui (eftersom jag hört så mycket bra om dem), men det tog stopp där också och jag vet inte riktigt varför. Jag tycks inte ha något tålamod och blir lätt uttråkad när jag läser en bok nu för tiden och det är sjukt trist att det har blivit så. Jag har precis beställt hem Hey Dolly av Amanda Svensson, så jag får se om det hjälper att läsa den och om min läslust kommer tillbaka snart (jag hoppas i alla fall det).

För övrigt har jag nu fått jobb på CDON.com och börjar redan på måndag. Det är väl inget drömjobb direkt och det varar förmodligen bara till januari, men det är ändå bättre än ingenting. Samtidigt som jag är glad över det här jobbet (och över det faktum att jag faktiskt var ganska charmig under intervjun och fick dem att skratta och blev erbjuden jobbet efter en halvtimme), så känns det lite deppigt att inte få jobba som socionom. Men jag får ju helt enkelt fortsätta med att söka andra jobb under tiden, någon gång lossnar det väl. Och under tiden får jag väl dessutom försöka glädja mig åt det lilla.

some days you gotta dance

Det här har varit en mycket bra dag. Barack Obama vann och jag har blivit kallad till en anställningsintervju på fredag (och det gör inte så mycket att jobbet inte har något med min socionomutbildning att göra, det kan nog bli kul ändå). Ibland lönar det sig att anstränga sig lite (ibland glömmer jag liksom bort det där och får ingenting gjort). Det finns förresten så mycket jag tänker på just nu som jag vill blogga om, men det blir inget bra när jag försöker skriva ner det eller så skriver någon annan något klockrent om just det (som till exempel Belinda om SVT-bråket med Hamilton eller Jennie om de ensamstående mammorna från TV3) och då känns det liksom onödigt. Men jag återkommer kanske lite längre fram med ämnen som klädstorlekar, varför jag får lite ont i magen när jag läser Bloggkommentatorna och många av bloggarna de länkar till, feministisk nakenhet/sexighet och icke feministisk nakenhet/sexighet samt klass och bloggande/utvik. Jag måste bara fundera klart först, ok?

det här är det vackraste jag vet! <3 <3 <3

och utan er går jag sönder.

on this night when they say dead become alive

Det är nästan lite svårt att förstå att det är november nu och att fina december väntar runt hörnet, men det känns bra och jag myser när jag ser att julpyntet redan har plockats fram i affärerna (ja, jag är kanske lite konstig av mig, vad vet jag). Det har varit en bra helg, i fredags såg jag äntligen Låt den rätte komma in och den levde verkligen upp till mina höga förväntningar. Jag älskade boken och filmen var precis så som jag hade tänkt mig när jag läste den. Filmens foto är väldigt vackert och man har lyckats med att fånga 80-talsstämningen, dialogen är hur bra som helst och skådespelarna är fantastiska (särskilt Kåre Hedebrant som spelar mobbade Oskar). Jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på den, det är en otroligt fin film som handlar om så mycket mer än vampyrer, så den måste helt enkelt ses.

Lördagskvällen var väldigt rolig, men lite konstig också. Och jag blev väldigt, väldigt full (och trackad av en dörrvakt som trodde att jag hade ett förfalskat ID-kort eftersom jag såg så ung ut, men det var bara kul). Och jag fick äntligen träffa min kära internetvän Josefin för första gången och det var så himla skoj, hon var så fin och snäll. Men oj, vad bakis jag var igår. Och jag ser mest crazy ut på bilderna jag tog i lördags, men jag bjuder i alla fall på några smakprov.

thinking of you keeps me up all night

Alltså, ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på andra människor och jag undrar hur de egentligen fungerar och resonerar. Och vid sådana tillfällen känns det faktiskt som om jag kommer från en helt annan planet än dessa människor, eftersom deras beteende är så långt ifrån mitt eget och eftersom jag inte alls kan förstå hur de tänker. Hmm, bara en liten iakttagelse jag gjort. Nej, nu ska jag göra mig klar för kvällens bravader och ja, jag känner helt enkelt för att bli väldigt berusad ikväll. So long!

fingers like snakes and spiders in my hair

På lördag är det Halloween-party på Debaser här i Malmö and it´s the place to be, såklart! Min snygga och coola kille kommer att spela skivor där i början av kvällen tillsammans med en kompis (de går under namnet Discoteca Carpathia) och det kommer att bli sjukt bra musik, så ni måste ju komma! Inget snack om saken, eller hur? Det blir dessutom lite roligare om man klär ut sig, man kan till och med vinna ett fint pris för bästa dräkt. Jag tänkte gå som 80-talstjej och om jag inte fegar ur ska jag till och med ha en rosa peruk på mig. Om jag nu har någon att gå med, vill säga... Hmm, någon som är på?

my heart stuck in second place without you

Lördagsnatten spenderade jag hemma hos mina föräldrar (jag hjälpte till att sitta barnvakt åt värlens sötaste systerdotter och jag kände dessutom för att bota min ensamhet eller vad man kan kalla det) och jag hade svårt för att sova, jag kunde nämligen inte sluta tänka på det där med prestationsångest och krav. Dessutom låg jag och tänkte på hur jag kunde skriva om det i bloggen, men nu har jag ju såklart tappat allting och skit samma, det känns ändå som om jag bara upprepar mig själv hela tiden. Jag somnade i alla fall med mantrat "du är bra" surrandes i huvudet, efter att ha ältat hur påfrestande det är att växa upp med att tro att man är vad man presterar. Nu ska jag i alla fall inte älta det där mer, enough is enough liksom.

Och nej, jag har inte så mycket mer eller något nytt att komma med, tyvärr. Förutom att jag insisterar på att ni ska titta på SVT1 klockan 22.00 ikväll, då visas nämligen Shut up and sing (en film som jag har velat se hur länge som helst!). Det är en dokumentärfilm om det coola och fantastiska bandet Dixie Chicks och om vad som hände när de kritiserade George W Bush på en av deras konserter. Amerikanska, kristna patrioter kan mycket väl vara bland det läskigaste jag vet.

wanna be the one to walk in the sun

Idag har jag lite ont i halsen och känner mig allmänt seg, men jag måste komma ut ur lägenheten och fika med Emelie i eftermiddag, annars blir jag nog knäpp på riktigt. Har varit hemma hela veckan (förutom mina turer till mataffären) och det märks att jag inte mår så bra av det. Tankarna skenar iväg, jag får ingenting gjort och jag känner mig mest ful och värdelös. Så idag blir det jag som duschar, tar några alvedon, sminkar mig och klär mig i något snyggt för att gå ner på stan och möta den vackra hösten och Emelie och dessutom ska jag unna mig en stor chai latte - man skulle nästan kunna påstå att jag förtjänar det idag, eller hur?

Usch ja, det tär verkligen på en att inte ha ett arbete att gå till varje dag. Jag har varit på ett sådant konstigt humör de senaste dagarna; förmodligen för att jag har känt mig en aning ensam. Och sen har, fånigt nog kanske, det faktum att jag har gått upp tre kilo i vikt gjort mig en aning deppig. Det är ju i och för sig inte så konstigt att jag har gått upp, eftersom jag mest sitter framför datorn om dagarna, så det är ju bara att tag i saken och börja träna. Kan coola Belinda, så kan väl jag. Drömmen är att en dag se ut så här, men det lär ju aldrig hända. Franska Betty (vad är det med franska kvinnor, egentligen? de ser ju alltid så fantastiska ut) är förmodligen så nära perfektion man kan komma. Man har ju inte direkt dragit vinstlotten i DNA-lotteriet, om man säger så (men det kunde väl ha varit värre också, antar jag). Oh well, duscha var det nu, ja.

these are a few of my favorite things

Franska The cherry blossom girl har gjort en lista över vilka saker hon tycker är finast just nu. Jag måste säga att hon har väldigt bra smak, förutom de där fåniga Playboy-bilderna på fotomodellen Lily Cole. Jag får faktiskt lite ont i magen när jag tittar på bilderna, jag kan liksom inte låta bli att undra varför man vill posera som en sjuåring med hårtofsar och en stor nallebjörn eller godisklubba i handen i Playboy? Eh, vaddå pedofilvarning? Ganska sicko, om du frågar mig.

Oh well, här är i alla fall tio saker som jag tycker är finast just nu:

Fräknar

Knästrumpor

Grunge-mode

Smink som ser ut som godis

Louise Brooks tidlösa stil

Hårband

Graffitikonstnären Fafis illustrationer

Väskor som ser ut som stora rosetter

Blommiga kaffekoppar

Vit fågelbur som inredningsdetalj

det finns allt ditt hjärta kan begära

Saker jag tycker om just nu:

alla vackra höstlöv, att P ringer mig på sin lunchrast varje dag, längtan efter december, att dricka kaffe på eftermiddagen och titta på Livet runt trettio med världens sötaste katt liggandes bredvid, att vinden börjar bli lite kallare nu, att få fina bloggkommentarer, färgen orange, att vara inomhus och lyssna på Mauro Scocco när regnet faller, att måla naglarna i höstfärger, alla fina och snälla människor i min omgivning, att titta på Morgonsoffan varje tisdagskväll tillsammans med P, att cykla fort och känna hur vinden spelar i mitt hår och minuterna innan jag somnar då jag lyssnar på min älskades andetag och känner värmen från hans mjuka hud mot min kropp.

Saker jag tycker mindre om just nu:

den ständigt närvarande prestationsångesten, att det verkar vara så himla svårt för mig att få ett jobb, att jag gått upp i vikt, att jag har så svårt för att få saker och ting gjorda ibland, att jag sover alldeles för länge om morgnarna, Katy Perrys musik, att jag får ont i magen så fort jag ska titta på kort som någon annan har tagit på mig, att det är rea i alldeles för många klädaffärer nu när jag är fattig, att jag alltid känner mig så himla trött och seg, det där dåliga självförtroende som bubblar upp då och då, att inspirationen tryter och att jag inte har skrivit något bra på typ hundra år.

bare their gums when they moan and squeak

Häromdagen kom jag på en sak. En mindre trevlig sak, dessutom. Vi har bott här i en månad nu och jag har hela tiden undrat över ljudet som jag hör inne i sovrummet ibland, jag har nämligen hört något slags krafsanden när jag legat i sängen och försökt somna. Häromdagen satt jag vid datorn (vi har fixat ett litet skrivbord bredvid sängen) och hörde vagt små pip och då förstod jag att det måste vara råttor som jag hör! Inne i vår vägg (eller det finns nog ett rör där, eftersom vi också kan höra när våra grannar spolar i toaletten)! Hjälp! Jag hör dem just nu med, ibland kommer det pip från väggen, helt sjukt! Ja, ja, bara de stannar där... Hmm, jag kommer nog att börja kolla två gånger innan jag sätter mig på toaletten, ha, ha! Jag vill inte träffa på det här i vår lägenhet (och jag har dessutom en känsla av att Betty också skulle bli rädd för en råtta och att hon förmodligen skulle bli jagad istället för att jaga själv). Kolla förresten in det här sjuka skivomslaget, det måste vara bland det roligaste jag har sett på väldigt länge. Undra om det är en bra skiva?

fantastiska människa, jag tror jag älskar dig!

Jag önskar faktiskt att jag var lite mer som du, Annika Norlin. Om det skulle vara så att du någon gång googlar dig själv och hittar hit, kan du väl maila mig och så kan vi kanske bli bästisar? Det vore ju toppen, tycker jag.

dessutom längtar jag efter att äntligen få se två av årets absolut häftigaste filmer på bio

Låt den rätte komma in - biopremiär 24/10

Quantum of Solace - biopremiär 31/10

there´s a hero if you look inside your heart

För en stund sedan trodde jag nästan att jag skulle bli galen på riktigt, grannen började nämligen borra i väggen vid halv tio i morse och slutade precis. Det hjälpte inte med öronproppar heller, det lät som om de borrade tätt intill mina öron och det är nästan så att det ringer i huvudet fortfarande. Snacka om tunna väggar, eller nåt. Oh well, jag slapp i alla fall att få dåligt samvete över att jag sov till elva idag. Har tillbringat dagen med att tvätta och söka jobb och nu känner jag mig en aning nostalgisk (eller det har jag faktiskt gjort i flera dagar), det har kanske att göra med hösten som river utanför. Jag har youtube uppe och lyssnar på musik som jag lyssnade på när jag gick på högstadiet och gymnasiet, det är Mariah Carey, Beastie Boys, Nirvana, Take That, East 17 och Blur i en salig blandning (jag kan nästan alla texter utantill, ha, ha!) och vissa låtar kan jag inte lyssna på utan att det hugger till i bröstkorgen av någon slags längtan tillbaka. Jag har dessutom redan börjat längta till jul, jag vet att det är sjukt tidigt att ens börja tänka på julen. Men ändå. Jag vet ju hur mysigt det kommer att bli i december, för första gången ska jag och P ha julgran i lägenheten och dessutom får jag spendera julen med världens sötaste systerdotter för första gången. Det kan ju inte bli annat än toppen, så det är väl inte så konstigt att jag längtar. Synd bara att man måste gå igenom den där tråkiga månaden november också.

dagens lilla tips

Om ni har Kunskapskanalen måste ni kolla ikväll klockan 21.00. Då visas nämligen dokumentärfilmen Plötsligt i Vinslöv och den måste man helt enkelt ha sett någon gång i sitt liv, så är det bara. Och ja, jag kommer från Vinslöv. Så där ja, nu vet ni det också - it´s out in the open! Men nu pratar vi inte mer om det, va?

caught up in circles confusion

Idag känns det, av en del olika anledningar, faktiskt lite bättre. De svarta molnen har skingrats en aning, huvudvärken har släppt och cementklumparna i magen väger inte lika tungt (men tröttheten är tyvärr inte lika lätt att bli av med, jag börjar inse att jag måste börja träna något, hur tråkigt det än är).

Jag har skaffat mig ett nytt beroende, jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag gjorde det. Jag har ju varit så anti hela tiden och lyckats undvika det där stället, men efter påtryckningar från söta Emelie kunde jag bara inte motstå Facebook längre. Vill du bli Facebook-kompis med mig? Då hittar du mig här.

men jag vet inget annat sätt

Fy farao vad livet känns tungt just nu.

Det är jobbigt när det svänger så mycket, ena stunden mår jag ju fint och sedan i nästa stund ramlar jag ner i ett stort, svart avgrundshål. Och jag avskyr den där oron som aldrig riktigt vill släppa taget om min kropp, jag känner hela tiden hur den ligger och gror i magen och bröstkorgen (och så blir jag rädd när det hugger till i mitt hjärta och tror att jag ska dö i en hjärtinfarkt, vilket gör att jag inte kan somna om kvällarna vilket i sin tur leder till att jag känner mig som en zombie om dagarna). Och jag avskyr den där känslan av att jag är en värdelös eller hemsk människa på grund av något jag har gjort (eller inte gjort) och förbannar mig själv för att jag inte kan göra något rätt någon gång.

Nej usch, vad deppigt det här blev. Sorry, jag behövde bara skriva av mig lite.

put steel to steel and laugh at pain

Usch, jag är på dåligt humör idag. Sov alldeles för länge och känner mig seg, blek, ful och deppig (att vara arbetslös tär verkligen på självförtroende, jag börjar bli sjukt trött på det här). Oh well, jag är i alla fall ganska tacksam över att dagarna passerar förbi relativt snabbt ändå (jag önskar bara att jag kunde vara lite mer kreativ och ta tillvara på dagarna på ett bättre sätt). Helgerna är oftast mina ljuspunkter, jag har precis haft en fin helg (och nu längtar jag redan till nästa). I fredags firades Emelie som precis fyllt år, det var kul. I lördags var mina föräldrar här, det blev en tur till Ikea och på kvällen kollade jag och P på en cool film och hade det allmänt mysigt. Igår skruvade jag och P ihop några Ikea-möbler och blev sura på varandra eftersom vi inte kan komma överens om hur vi vill inreda sovrummet och det var väl inte en någon toppendag direkt, men det fixar sig väl alltid. Och idag då? Ja, jag hoppas väl att det dåliga humöret försvinner snart och att jag får någonting gjort. Har sökt några jobb och ska äta nudlar nu, sen blir det nog att möblera om lite och handla mat och ikväll ska jag kolla på Studio Belinda och Singelmammor. Vilket spännande liv jag har, va?

Jag hittade förresten en rolig sida, där man kan föråldra sina bilder. Coolt!