Jag avskyr de där återkommande skuldkänslorna som bultar i min kropp; det är ju svårt att ignorera dem. Och jag avskyr de där små pikarna som bränner små hål i hjärtat och som bara förstärker skuldkänslorna jag tvingas bära på (samtidigt som jag förstår att det måste vara jobbigt att bli nobbad gång på gång). Och jag vill inte tro att allting är mitt fel; att det är mig det är fel på, men det är det kanske. Jag önskar verkligen att jag kunde känna lust lika ofta som han gör. Men det gör jag inte och jag vet inte varför (men jag är i alla fall säker på att det inte har någonting med honom att göra). Jag vet bara att ibland känns det som om oron ska riva hål inuti mig (när jag tänker på att han kanske tröttnar på mig snart eller att han kanske blir kär i någon annan om jag inte skärper mig).
6 kommentarer:
ÅH, du har så precis klätt mina känslor i ord. Precis precis så där har jag också haft det. Tills nu, för nu har vi gjort slut. Men det är faktiskt mycket bättre. Hursomhelst, du kan ju argumentera med att det är jättejättemånga som har exakt samm problem. Inte för att det hjälper någon som får sin stolthet sårad hela tiden. Men det är faktiskt sant, det är inget ovanligt problem. Själv sa jag "jag kan inte ge kärlek 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. jag måste andas också." Det löser! Konstigt nog gör det alltid det.
Det löser SIG skulle det stå.
Åh, knivigt knivigt. Men som ann skriver, det finns många många som har så. Inte för att det hjälper dig, men det är alltid skönt att veta. Önskar du att du hade lust oftare, eller är du nöjd med nuläget (hur ofta alltså). Kan vara bra att lista ut eftersom det ju är två olika knussel. Prata prata prata, det är början till lösningen på allt.
Någonstans så tror jag att du måste börja med dig själv, börja fokusera på det som är bra och inte problemet. Tyck om dig själv och sluta tvivla på dig, det hjälper ingen!
det är inget fel med att inte ha lust.
ann: ja, det är ju på sätt och vis ändå ganska skönt att veta att jag inte är ensam om att känna så här... och jag försöker att inte oroa mig så mycket över det, det blir ju inte bättre av det direkt... tack för dina ord, kram!
fatima: men det är mycket lättare sagt än gjort att man ska prata om det. och vad ska man egentligen säga? hmm... ja, det är verkligen knivigt.
johanna: hmm, det är nog inte det som är problemet... det handlar ju främst om att jag har lägre sexdrift än honom, vilket kanske beror på en massa olika saker... i don´t know.
jo: nej, det är väl egentligen inte det. men det känns bara lite frustrerande ibland...
Skicka en kommentar