fredag 23 oktober 2009

lucky strike (klockradion visar 22.22)

Som så många gånger förr har han kommit till mig för att få bekräftelse, någon slags närhet som bara jag tycks kunna ge honom, han märker att jag darrar och jag kan inte förklara varför. Jag säger något om att det är för kallt, han ler och jag försöker tänka på något annat, jag vill inte att han ska le så som han ler. Han smeker min nacke och jag flackar med blicken, är tyst, vågar inte säga något. Jag börjar ångra att jag tog på mig den småblommiga klänningen som har varit mammas en gång i tiden och jag vet att han tittar på mina styva bröstvårtor som skymtar under det tunna tyget. Plötsligt känner jag att jag saknar henne; mamma som blåste rökringar så att jag kunde jaga dem, mamma som var sämst på att baka kanelbullar och bäst på att skratta högt.

Han tar min hand, placerar den på sitt lår och jag låter den ligga där, rör mig inte. "Vet du om hur vacker du är i den klänningen?" frågar han och jag tänker på mamma, jag vill inte att han ska säga att jag är vacker, jag tittar ner i golvet. Jag vill inte känna hans fingertoppar mot de dagsfärska risporna på min arm, jag vill kunna lyfta telefonluren, slå mammas telefonnummer och höra hennes röst. Jag vänder upp blicken igen, han ler mot mig och jag kommer på mig själv med att tycka att han ser gammal ut, det är som om han har åldrats ofantligt på några dagar. Det är hans ögon, det är något som har försvunnit, men fräknarna som sprider ut sig över kinderna när han ler finns kvar (det enda som påminner mig om en annan tid).


Plötsligt tycker jag synd om honom, jag vet att han inte älskar mig på riktigt, han kommer att ångra sig. Han andas nära mitt öra, andetagen får min hud att knottra sig och han kysser mig på halsen, han vet att jag blir svag. Jag börjar andas tungt, blir varm i magen, jag önskar att han inte kunde trolla med sina händer. Det liknar magi och min hud skriker efter mer, de dagsfärska risporna på min arm svider och det gör mig upphetsad. Han tar av mig klänningen, jag säger inget när han tar av mig mina vita trosor, han bryr sig inte om trosskyddet. Han smeker mig, märker att jag är våt och ler det där leendet som jag inte tycker om, jag blundar för att slippa se och känner hans fingrar inne i mig. Hans andetag i mitt öra, hans halsband mot min halsgrop, jag vet hur jag ska stöna för att göra honom upphetsad. Jag biter honom lite lätt i axeln när han ligger ovanpå mig, jag tror att han tycker om det, jag låtsas att jag kommer samtidigt som honom.

Efteråt röker han en lucky strike, jag lägger mitt huvud i hans knä och tänker på mamma som brukade blåsa rökringar, jag börjar gråta. Han vill inte trösta mig, han är tyst och jag undrar vad han tänker på, men vågar inte fråga. Jag vågar inte ens titta på honom, jag torkar mina tårar med klänningen och tar på mig mina vita trosor, trosskyddet sitter kvar. Jag börjar studera mitt bortflagnade röda nagellack, tänker att jag måste måla ett nytt lager, jag drar med min nagel över de dagsfärska risporna på min arm. Han reser sig upp, är på väg härifrån, han smeker min kind och säger "du inte får göra så där" och tittar på min arm. Jag rycker på axlarna, kommer inte på något att säga och han förväntar sig inget svar.

Klockradion på nattduksbordet visar 22.22, jag tänker på min storasyster som har berättat att det är ett magiskt klockslag, man får önska sig något när alla siffror är lika. Jag blundar, önskar att han ska lägga handen under min haka och kyssa mina läppar innan han går. Mitt hjärta hoppar över ett slag när han böjer sig fram för att åter igen smeka min kind, säger "hej då", går till dörren, stänger den efter sig och försvinner.


(en gammal novell som jag har skrivit om lite)

(underbara bilder
härifrån)

måndag 19 oktober 2009

if a ten-ton truck kills the both of us

För att jag inte kan få nog av kärlekshistorier, för att jag tycker att Zooey Deschanel är så vacker att det gör ont och för att det känns som om jag har väntat i en evighet:

i min bröstkorg, under mina revben

ibland händer det att jag drömmer om dina nyckelben
eller att jag drömmer om sångerna som har gömt sig
där under din mjölkvita hud och om fräknarna
som sprider sig likt månsken på din ryggtavla
(just där skulle jag vilja rita en karta
till våren som var för sju år sedan)

jag vet att det kan vara svårt att förstå
hur ett fotografi kan drabba en, men dina ögon
möter mina ögon även när jag tittar bort
och jag vet inte om det är mitt dåliga samvete
som skaver eller om det är fotografiet
och dina ögon som avslöjar att det svåraste
med det här livet är att leva det

2550 dagar har rusat förbi;

jag drömmer fortfarande om din mjölkvita hud
som har förvandlats till ett brokigt landskap
och jag drömmer om en röst som inte spricker
när kampsångerna ska sjungas
och jag har fortfarande inte lärt mig
vad jag ska göra med allt det där onda;
jag har en Ica-påse längst in i min garderob
som inte hjälper längre och jag vet inte
var jag ska lägga allting nu när jag går vilse
bland bortglömda meningar och tankar

(men jag antar att det mesta har ett slut
och någon gång kommer du att försvinna
från det där stället som skaver någonstans
i min bröstkorg, under mina revben)

Soundtrack

tisdag 13 oktober 2009

i brist på annat: 60 frågor och svar

Hur gammal är du om fem år? 25 år. Eller nej, nu ljög jag. Lägg till ytterligare 10 år så blir det rätt (jag har lite svårt för att skriva ut den faktiska åldern, hej åldersångest!).
Vem var den sista du träffade? Min kille.
Hur lång är du? 166 centimeter.
Vilken var den senaste film du sett? Flightplan, som gick på kanal 9 igår (den var helt ok).
Vem ringde du senast? En klient på jobbet.
Hur löd ditt senaste sms och till vem? Typ "Ingen fara! Jag låtsades bara vara Gossip Girl, ha ha!" till Emelie.
Vad är dagens planer? Kvällens planer är att gå och lägga mig.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Skicka sms.
Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta.
När såg du senast din mamma? I lördags.
Vilken ögonfärg har du? Brungröna.
När vaknade du idag? Vid 5.45. Gäsp!
Har du någon gång hittat en katt? Ja, Betty (och hennes mamma och syskon) hittades i en skokartong som låg i en buske.
Vilken är din favoritplats? Min säng.
Vilken plats föredrar du minst? Arbetsförmedlingen.
Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har alltid haft svårt för att tänka så långt in i framtiden, jag tycker att det känns lite läskigt. Jag föredrar att leva i nuet.
Vad skrämde dig som barn? Mörker.
Vem fick dig att skratta senast? Min kille.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, vilken knäpp fråga.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
Sover du med eller utan kläder på dig? Med nattlinne eller T-shirt.
Hur många kuddar har du i sängen? Jag och P delar på tre kuddar.
Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tyvärr.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Äh, jag vet inte.
Är du social? Det beror på sammanhanget och människorna, men jag är överlag lite dålig på det där.
Vilken är din favoritglass? Jag gillar all glass i stora lass!
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Resa, shoppa, investera och kanske betala av lite på CSN-lånet.
Tycker du om kinamat? Ja.
Tycker du om kaffe? Ja, jag måste ha kaffe varje dag.
Vad dricker du till frukost? Juice och kaffe.
Sover du på någon särskild sida? Nej, det varierar nog.
Kan du spela poker? Nej, vill inte lära mig heller.
Tycker du om att mysa? Självklart!
Är du en beroendemänniska? Ja, det är jag nog faktiskt.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Sandra fyller visst år på samma dag.
Vill du ha barn? Jag tror det. Ibland känner jag att jag vill ha barn ganska snart, men ibland tvivlar jag på om jag någonsin vill ha det... Knepigt, det där.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej, som tur är.
Föredrar du havet eller en pool? Havet.
Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen och kläder.
Äger du dyra smycken? Det dyraste smycket jag har är ett KJL-halsband som kostade runt tusenlappen och det fick jag av P när vi var i New York. <3
Vad var det senaste du stoppade i munnen? Åh, vad jag känner för att svara något snuskigt på den här frågan! Men det rätta svaret är jordgubbskräm.
Vem är den roligaste människan du känner? Min kille.
Välj ett ärr på din kropp? Ärret på min mage, från när jag opererade bort en cysta som satt på äggstocken.
Vad har du för ringsignal? Kill Bill-låten (den där vissellåten).
Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej, men min mamma har säkert kvar några kläder någonstans.
Flirtar du mycket? Nej, jag har ju redan en kille.
Vart togs din profilbild för din blogg? I mitt vardagsrum.
Kan du byta olja på bilen? Nej, skämmigt nog.
Har du fått fortkörningsböter? Nej.
Vilken var den senaste bok du läste? Just nu läser jag Norwegian Wood av Haruki Murakami.
Läser du dagstidningen? Ibland, på internet.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
Dansar du i bilen? Har ingen bil, men jag är sjukt bra på sittdans!
Vilken radiostation lyssnade du på senast? Jag lyssnar faktiskt aldrig på radio.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Något på jobbet, i stil med "göra först imorgon, innan 10.30".
När var du i kyrkan senast? Förra sommaren (en barndomskompis gifte sig).
Vad ska du göra nu? Borsta tänderna och sova, jag är dödstrött.

söndag 11 oktober 2009

bara för att ni är dåliga på att kommentera

Och på tal om djur; här kommer ett litet youtube-klipp som jag tycker att ni ska titta på.

sometimes life isn´t easy

Nu har hon visst bara sju liv kvar, finaste Betty. Jag vet inte om hon är självmordsbenägen, har dålig koll på det där med distans och höjder eller om hon bara tycker om att leva farligt, men jag vet i alla fall att jag blir ledsen av att tänka på att jag kan förlora henne en dag. Nu sover hon, det har hon gjort hela eftermiddagen och kvällen (åh, hon är så söt när hon sover). Vi har varit hemma hos mina föräldrar över helgen och idag ramlade hon ner från ett trappräcke och landade med en hård duns i trappan. Fallet var inte lika högt eller illa som i somras, när hon ramlade ner från vår balkong, men nosen blödde ändå lite och jag blev livrädd. Nej, för mig är hon inte "bara en katt", jag har fäst mig så himla mycket vid henne.

Helgen har tagit slut alldeles för fort. Det känns lite motigt att gå till jobbet imorgon, jag avskyr att göra fel (vilket jag gjorde i fredags) och jag avskyr att vara osäker på mig själv. Jag hoppas att det blir bättre.

fredag 2 oktober 2009

för ibland vill inspirationen inte infinna sig

Jag tänkte härma några av mina favoritbloggare (som har härmat Alex Schulman) och ber därför dig som läser att skriva en rubrik, sedan kommer jag att skriva en text till rubriken. Det låter väl kul? Ja, nu kör vi!