torsdag 3 september 2009

gonna make it through the hard times

Så många timmar/dagar/år som går åt alldeles i onödan på att tänka destruktiva tankar. Så mycket energi/kraft/tid jag lägger ner på sådant som egentligen inte spelar någon roll. Så lätt det är att känna sig värdelös/liten/osynlig när det inte tycks finnas någon plats för mig; när jag inte får visa vad jag går för. Så tröttsamt det är att jämföra sig med alla andra, oroa sig över vad andra ska tycka, tänka att jag skulle vilja vara lite mer som Elin Kling (smal/sexig/graciös), känna att jag är en klumpig tjockis som mest är i vägen när jag välter ner något eller råkar gå in i någon. Så sorgligt det känns att det första jag tänker på när jag vaknar och kliver ur sängen är min kropp; magen är i vägen, rumpan är alldeles för stor och överarmarna dallrar. Och när jag lägger mig på kvällen är det samma visa igen, till och med när jag har sex har jag svårt för att koppla bort mina hjärnspöken. Så himla svårt det är att få känna sig nöjd, låta bli att läsa sådant som ger prestationsångest och göra något åt det man faktiskt kan göra något åt. Men den här hösten får bli en nystart, härmed ska jag tänka att jag är fabulös (eller i alla fall bra) och bli snällare mot mig själv.

10 kommentarer:

P sa...

Meeen! Är du galen?

Du är ju hur snygg som helst! Jag blir nästan arg. Du är assnygg!
Elin Kling kan slänga sig i väggen.

maria sa...

håller med Peg!

Emelie sa...

OMG Jessie! Du är grymt snygg, Tyra (alltså vår kollega Banks) skulle blir grymt stolt över detta photoshoot. Men ja, jag visste ju redan att du är snygg men iaf - grymma bilder!

walkingthecamera sa...

det låter bra, jessica. håll fast vid de tankarna. hur svårt det än kan vara ibland. det är så dumt att hela tiden undervärdera sig själv, känner igem mig så mycket. vi är vackra, ska vi bara bestämma det? många kramar, marie.

sofie sa...

heja heja! jag är smalast i stan, men de destruktiva tankarna är där ändå. för mig handlar det om att inte duga inför mig själv. jag hamnar lätt i någon slags konstig cirkel där det slutar med handlingsförlamning. jag är trött på det. jag vill något annat. i höst kör vi!!! pepp pepp pepp! å kram

marie sa...

ja! Du är bra!

Mary sa...

heja! vi tar över hösten!

lisa sa...

väldigt bra talat, you go! :)

nippertippa sa...

peg: vad gullig du är! jo, jag är väl minst lika snygg som fröken Kling (pepp är mitt nya sätt), men vissa dagar önskar jag bara att var lika smal och graciös... eller nåt. jag tycker förresten att det är du som är assnygg!

maria: tack, söta och fina du.

emelie: åh, sötnos! vad snäll du är, jag har lärt mig av dig och allas vår tyra. ;)

marie: ja! vi är vackra och fina, det får vi inte glömma bort. många kramar!

sofie: ja, klart att man kan ha destruktiva tankar ändå. den här hösten kommer att bli fantastisk och vi kommer att peppa varandra, så det så. jag tycker att du är bra. stor kram!

marie: tack, fina du. det är du också, kram!

mary: ja! hösten är vår. :)

lisa: åh, vad söt du är, tack för det. :)

Sofia sa...

Åh, vad du inte är ensam om att tänka så. Jävla hjärnspöken, för det är vad det är. Det blir inte lättare på något sätt bara för att man är smal, spökena finns kvar där ändå.

Jag hoppas att din höst var fantastisk med lite mindre destruktiva tankar. Livet är värt mer än så.