day 15 - your dreams

Ett litet torp på landet. En ny dator. Att jag och mina nära och kära får vara friska och lyckliga. En Alexa. Att få se och uppleva Mexiko och Japan innan jag dör. En lägenhet i New York. Att kunna försörja mig på mitt skrivande. Ett badkar. Att någon gång få en Sixten och en Astrid som kallar mig för mamma. Ett litet hus i södra Frankrike. Lust och ork till att börja träna och gå ner i vikt. En varmare lägenhet om vintern. Att den här världen inte går under inom en snar framtid.

day 14 - what you wore today

Idag har jag haft pyjamas på mig hela dagen, men i torsdags poserade jag framför vår gran iklädd prickig klänning, gul kofta och leggings.

statusuppdatering

Jag har haft en mysig jul, jag har fått många fina klappar och jag har ätit sjukt mycket knäck. Och nu är jag sjuk - igen. Så himla typiskt. Och lika ångestframkallande varje gång att behöva stanna hemma från jobbet. Mamma frågade mig igår om jag skulle gå till jobbet idag och när jag svarade att jag inte visste svarade hon snabbt "DET MÅSTE DU! DU ÄR BARA EN VIKARIE! OM DU SÖKER EN FAST TJÄNST MÅSTE DU VISA ATT DU STÄLLER UPP, ÄVEN OM DU KÄNNER DIG HALVDÖD!". Eh... Tack för det dåliga samvetet, mamma, det behövde jag verkligen. Nej, nu ska jag poppa popcorn, bädda ner mig med katten och titta på Buffy eller läsa en bok. Imorgon mår jag förhoppningsvis bättre.

how can I resist you?

Igår var jag alltså barnvakt åt Tyra; världens finaste treåring. Jag älskar att hänga med henne, det är så roligt. Hon tycker om att sjunga och kan hur många låtar som helst (hon kan till och med sjunga på engelska!). Igår sjöng hon bland annat Mamma Mia och Manboy och jag dog lite. Det känns förresten som om man färdas bakåt i tiden och ser sin syster som liten, Tyra är en exakt kopia av sin mamma.

day 13 - this week

Det är ju julveckan! I övermorgon är det verkligen julafton... Tiden går nog lite för fort, för att jag ska hinna få någon julstämning. Julen är verkligen inte som när man var liten, även om jag fortfarande tycker att julen är det bästa med hela vintern. Jag är, som sagt, ledig den här veckan och njuter av att ta det lugnt. Särskilt om morgnarna. Igår var jag barnvakt, idag tänkte jag tvätta och städa. Jag försöker att inte stressa upp mig över allt som borde göras eller över allt arbete som väntar mig nästa vecka. Ikväll ska jag och P ha vår egna julafton med julklappsutdelning och imorgon åker jag (med katten) till mina föräldrar för att fira jul. Där ska jag bli ompysslad, äta god julmat, hänga med nära och kära och BADA BADKAR!!! Vilken lyx, alltså. Åh, jag hade velat vara ledig nästa vecka också...

day 12 - what´s in your bag

Dagens väska med innehåll har sett ut så här:

??????

Jag har alltid haft lite svårt för Quetzala Blanco. Eller rättare sagt; hennes sätt att skriva. Ibland ramlar jag in på hennes blogg, men slutar läsa ganska omgående. För det där som ligger mellan raderna och pyr känns lite... sorgligt. Jag har träffat många tjejer som Quetzala tidigare; tjejer som törstar efter manlig bekräftelse (och helst från killar i stil med Ola Rapace) och som per automatik börjar prata skit om något så politisk korrekt som feminism och feminister. För att framstå som coola, kaxiga och frigjorda. För att få vara med i det grabbiga gänget. (Och förresten köper jag inte det där med att man sprutar in nervgift i pannan eller läpparna enbart för sin egen skull).

Ok, Quetzala är kanske ironisk? Men jag kan inte låta bli att tycka att det är sjukt sorgligt ändå. För vad vinner man på att provocera, när det finns människor som förmodligen blir kränkta av provokationen? Möjligtvis Ola Rapaces uppskattning, men vad ska man med den till..?

day 11 - your siblings

(Nu är det dags att damma av den där utmaningen igen).

Min storasyster är fyra år äldre än mig. Hon heter Pernilla, men ibland kallar jag henne för syster yster. Hon har alltid varit den populära systern, med bra betyg, social kompetens, många kompisar, beundrare som skickar blommor, fräknar på näsan, mörka ögon och tjockt hår. Det var hon som lärde mig att tycka om musik (New Kids On The Block, Madonna och Carola), high school-filmer och hästar. När vi var små hade hon förmågan att spara på sitt godis i evigheter, medan jag upp mitt godis direkt för att sedan börja ta av hennes. Vi har inte bråkat särskilt mycket genom åren, men jag minns en gång när vi var små och jag slog henne i ryggen så att hon började gråta. Vi satt under köksbordet och av någon anledning blev jag så himla arg att jag slog henne. Det dåliga samvetet efteråt var inte nådigt. Vi är ganska olika varandra till sättet, min syster och jag, men jag tror att vi kompletterar varandra bra. Jag har varit tärna på hennes bröllop, jag är fadder till hennes ljuvliga barn och utan henne skulle jag helt enkelt känna mig lite vilsen här i världen. För hon är så klok, bra och fin, min syster. Världens bästa syster yster.

I get a little varm in my heart

Den här veckan har jag julledigt från jobbet och det känns sjukt skönt. Jag tycker om mitt jobb, men ibland är det väldigt krävande. De senaste månaderna har jag jobbat i mottagningsgruppen, vilket innebär att man tar emot nya klienter för att utreda rätten till ekonomiskt bistånd, och jag har fått träffa många unga, trasiga människor. Jag har också varit med om några hotfulla situationer, vilket har tagit på mina krafter. Jag har varit så trött, så himla trött, och nu ska jag samla på mig krafter igen. I januari hoppas jag på att få en fast tjänst där jag jobbar, så håll tummarna för mig då. Jag tycker ju som sagt om mitt jobb, trots det där jobbiga. För ibland händer det att man måste stänga dörren till sitt arbetsrum och gråta en liten skvätt, av den enkla anledningen att man precis har fått en kram av en gullig människa som uppskattar en. Så himla värt det.

Jag har förresten gjort en ny, vintrig spellista: varsågoda!

och så lite julmusik på det

För julen väntar ju faktiskt runt hörnet. Och nu har jag bara fyra arbetsdagar kvar innan min julledighet. Så himla härligt. Så varsågoda: min juliga spellista.

Tack för ditt tålamod, bloggen. Snart har jag nog tid och ork till att ta hand om dig på riktigt igen. Puss!

ny statusuppdatering

Jag är fortfarande stressad som fan och jävligt trött. Men jag vill bara kommentera det där med att Victoria antas vara på smällen. KAN VI INTE BARA LÄGGA NER GRAVIDHETSEN? TACK PÅ FÖRHAND. I kvällspressen uttalar "experter" sig om Victorias "putande mage" och hennes "mjukare linjer". Man har förstorat upp en bild på hennes mage, ringat in den och skrivit stora, svarta rubriker om den. Och detta gäller alltså någon som har varit sjuk i anorexia. Det känns bara så himla sorgligt. Om hon inte är gravid? Då har en hel tidningskår och en drös "experter" pekat ut en fd ätstörd tjej som tjock.

Den där gravidhetsen finns överallt. Jaaa, jag vet, det är kanske inte så konstigt om folk utgår från att man som stadigt par kommer att skaffa barn någon gång, men jag är så trött på den där nyfikenheten. På pikarna och kommentarerna som kommer när man avstår från ett glas vin eller om man bara har ätit lite för mycket godis på sistone (för ja, det är i princip alltid kvinnorna som får dessa kommentarer, pikar och frågor, inte männen). Värst av allt är människor som frågar "har du något du vill berätta för mig?". Då vill man ju bara svara "ja, dra åt helvete". Ursäkta mig, men det är väl ändå upp till den som väntar barn att berätta när man är redo? Sluta vara så förbannat nyfiken, liksom. Risken finns ju dessutom att personen du frågar precis har fått missfall eller gjort abort.

PS. Nej, jag är inte gravid. Och nästa gång någon frågar mig om jag är gravid eller pikar mig om att det är dags att skaffa barn kommer jag att svara något jävligt drygt. För dum fråga får dumt svar.

statusuppdatering

Stressad som fan. Och jävligt trött. För att inte tala om frusen.

day 10 - what you wore today

Blommig klänning, ugglekofta, äppelhalsband (men det hamnade visst inte på bild), svarta tights, gråa strumpor och alldeles för kalla kängor.

this just in:

* Snön har kommit till Malmö! Och idag är det exakt en månad kvar till julafton!!1

* Ikväll ska jag ut och äta med mina fina vänner, det är vardagslyx när den är som bäst (som Engla kanske skulle ha uttryckt det).

* Snart är det äntligen helg igen! Då ska jag klippa mig, städa och julpynta lägenheten, kanske köpa några julklappar och mysa med killen och katten.

* Jag har gillat Britta Persson sedan hennes första EP, hon skriver så himla bra låtar. Jag har dock inte lyssnat in mig på hennes nya skiva, men tack vare Linda håller jag nu på att lyssna sönder den här låten.

* Alltså, jag tycker om mina kollegor, men ibland håller de på att ge mig en hjärnblödning. Som när de vill förklara chefens dåliga humör och konstiga beteende med att hon kanske har PMS eller att hon har kommit in i klimakteriet (ja, på allvar!!1). Alltså, kan vi bara sluta upp med att förklara kvinnors beteende som något hormonellt, tack.

day 09 - my beliefs

Jag tror inte på någon Gud, ödet, att livet redan är utstakat eller att det finns ett liv efter döden. Jag tror på att vara handlingskraftig och att ta vara på att man lever just här, just nu och därför göra livet så fint som man bara kan. Och på att hångla mycket och att vara snäll mot sina medmänniskor, såklart.

lilla lovis är min nya idol

Och hon har dessutom en väldigt rolig blogg. *gillar*

day 08 - a moment

En morgon för lite mer än åtta år sedan, jag ligger i sängen på mitt lilla rum med snedtak på folkhögskolan i Växjö. Solen skiner in genom fönstret och det känns som den första riktiga vårdagen, värmen sprider sig i hela kroppen och det är en ny sorts känsla som bubblar likt sockerdricka i min bröstkorg. Han har precis åkt, han var tvungen att gå på en lektion på universitet. Efter en stund kommer ett sms som jag har längtat efter; "jag håller på att bli kär i dig" och jag, jag är redan så kär att det bubblar likt sockerdricka i min bröstkorg.

Och sju år senare, när det har blivit december och han fyller år, frågar jag honom om han vill gifta sig med mig och han svarar ja. Några dagar senare ångrar han sig. Men det är ju egentligen en egen liten berättelse, som jag kanske återkommer till en annan gång.

ha, ha, ha, ha!!11

P gav mig en fin komplimang häromdagen; han tycker att jag är väldigt lik den snygga skådisen Monia Chokri (aktuell i filmen Hjärtslag). Och ja, likheten är ju verkligen slående! Det kan ju vem som helst se, liksom. Eh...

*dör*

hennes namn började också på J

Ibland tänker jag på henne och undrar hur hon har det. Jo, vi är vänner på facebook, men skriver aldrig till varandra. Det är flera år sedan vi sågs sist, då hade hon gått ner en del i vikt. Vi stod i publikhavet på en The Ark-konsert och grät när den där låten spelades. Låten som hon citerade i ett brev till mig, när hon skrev om sitt självmordsförsök. Jag minns förresten att jag ringde henne från krogen en kväll, jag ringde för att jag plötsligt kom att tänka på henne och det visade sig vara just den kvällen när hon svalde en karta tabletter, drack en halv flaska vin och skar sig med rakbladet. Hon svarade inte när jag ringde.

Vi träffades när vi började studera på en folkhögskola i Växjö. Hon var den första som förstod att jag bar långärmade tröjor av en anledning. Vi var väldigt lika och hennes namn började också på J. Vi lyssnade på Håkan Hellström och Kent, drack öl i smyg och testade ibland starkare droger. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden gör det ont, jag tänker mest på ångesten som bodde i väggarna. Och det dåliga samvetet kommer alltid att förfölja mig, så fort jag tänker på henne hugger det till. För att jag inte lyssnade tillräckligt, för att jag lämnade henne gråtandes en gång, för att hennes bilder på facebook visar en tjej med blekta ärr på armarna, ärr som inte fanns där innan hon träffade mig.

Aj. Det där är en sådan som gör ont.

day 07 - your best friend

Det där med vänskap har alltid varit svårt. Jag har tappat kontakten med gamla bästisar och vänner och vissa förluster gör mer ont än andra. Jag har nog alltid haft ganska svårt för att öppna upp mig och våga låta andra komma nära, vilket har gjort att jag känt mig mer eller mindre otillräcklig som vän och jag har dragit mig tillbaka. Det har gjort att jag periodvis känt mig väldigt ensam.

Men nu. Nu är jag tillsammans med min bäste vän. Och jag tillhör ett bästisgäng om fyra personer; vi kallar oss för bönegruppen (ja, det är ett internt skämt). Det är jag, Annika, Josefin och Emelie som hänger ihop i vått och torrt och jag kan inte tänka mig några finare vänner. För att jag vågar prata om allt, för att de är så kloka och bra och roliga, för att de är omtänksamma och helt enkelt världsbäst.

Annika som alltid är i tid och får vänta på oss andra, som sjunger så att ögonen tåras och som jag förmodligen aldrig träffat om hon inte varit vän med Emelie - lyllos mig som i slutändan fick två vänner när jag lärde känna Emelie. Emelie som är så rolig att klockorna stannar, som har ett hjärta av guld och som ibland inte riktigt förstår själv hur snygg och cool hon är. Josefin som alltid hejar på en och peppar som bara hon kan, som alltid har något roligt att säga och som ibland får för sig att göra lite galna saker. Attans praliner, vad jag är tacksam över att ni finns och att ni vill vara mina vänner! ♥

day 06 - your day

Äntligen lördag igen! Idag vaknade jag vid halv elva och gick upp en halvtimme senare. Jag och P åt frukost under täcket framför teven, det var en fin start på dagen. Sedan klädde vi på oss och gick ner på stan, där vi trängdes med alla andra och köpte några julklappar. Klockan hade hunnit bli tre när vi bestämde oss för att äta tapas på Mosaik, det var hur gott som helst. Efter det gick vi en liten sväng till på stan, sedan gick vi hem för att dricka kaffe och äta godis. Nu sitter jag och surfar lite, medan P läser i soffan. Det blir nog lugnt resten av kvällen, vi kommer förmodligen att köpa hem något att äta lite senare och titta på någon bra film. Jag älskar dagar som dessa.

det här är också kärlek

day 05 - your definition of love

Joel och Clementine. Kärleksparet i världens finaste film. Som på något sätt är min definition av kärlek. Joel och Clementine som egentligen är helt olika som personer, men som ändå passar perfekt ihop. Jag gråter alltid när slutscenen kommer:

- I´m just a fucked up girl who´s looking for my own peace of mind. I´m not perfect.

- I can´t see anything that I don´t like about you.

- But you will! But you will. You know, you will think of things. And I´ll get bored with you and feel trapped, because that´s what happens with me.

- Okay.

- Okay.

Pardon my french, men det är så jävla vackert. När Joel och Clementine säger "okay". Det är kärlek. Att våga chansa, att våga bestämma sig för varandra. Att våga älska en annan människa, att våga bli älskad av en annan människa trots brister och svårigheter. Att våga säga "det kommer att vara skitjobbigt ibland, men det är ok, vi älskar varandra". ♥

day 04 - what you ate today

Varje morgon äter jag samma frukost; gröt med kanel och russin (med ett glas juice till). Förutom på helgerna, då lyxar jag helst till det lite med macka, ägg, flingor, kaffe och juice.

Idag har jag ätit vegetarisk schnitzel med potatis på lunchen (på jobbet har vi möjlighet att köpa med oss mat från ett ålderdomshem som ligger precis bredvid), det var ganska gott och jag blev proppmätt.

Ikväll har jag fikat med fina vänner på Espresso House, jag åt scones och en chokladboll och drack en chai latte och en kopp te. Yummy in my tummy (som Tyra, 3 år, skulle ha sagt). Imorgon ska jag och vännerna äta mexikanskt, det ser jag redan fram emot. I love food.

day 03 - your parents

Min mamma. Som var 26 år när jag kom till världen. Som blev vansinnig när jag färgade håret svart för första gången, vilket hon inte alls kan förstå idag. Som jag alltid har kunnat prata om det mesta med, fastän vi tycker olika om mycket. Kära mamma. Som har lärt mig att ta hänsyn till andra människor, att vara rädd för åska, att inte riktigt vara nöjd med hur min kropp ser ut. Som har oroat sig väldigt mycket för sin yngsta dotter genom åren och som trots allt bara menar väl.

Min pappa. Som var 28 år när jag kom till världen. Som var favoriten när jag var liten. Som jag egentligen inte känner så väl idag, eftersom vi aldrig riktigt pratar. Jag blev sjuk i salmonella när jag gick i femte eller sjätte klass och jag kan bara minnas att pappa var där, inte mamma. Pappa som ringde till sjukhuset när jag grät av smärta, pappa som åkte med mig när jag blev inlagd, pappa som sov över på sjukhuset, pappa som köpte glass till mig. Det var likadant när jag skulle operera bort min cysta för tio år sedan; pappa skjutsade mig till sjukhuset och klappade mig på kinden innan jag rullades in i operationssalen. Snälla, fina pappa. Som har svårt för att prata om sådant som skaver, det är något vi har gemensamt.

day 02 - you first love

Jag minns faktiskt inte min första kyss eller vem min första kille var. Då pratar jag alltså om tiden på mellanstadiet, när man lekte Ryska posten på alla kalas och blev ihop med en kille i klassen för att sedan bli dumpad via en lapp två dagar senare. Men jag minns Marcus Thim, han gick i 9 B när jag gick i 7 C och han var den första killen som gav mig hjärtklappning vid ett enda ögonkast. Han var lång, hade en typisk 90-talsfrisyr (mittbena, lite längre hår) och var som snyggast i en blå Champion-tröja. Han spelade innebandy och jag satt på åskådarbänken i gympasalen, fastän jag avskydde att titta på innebandy. Jag inbillade mig att han var en sådan där kille som alltid luktade gott och som var världsbäst på att kyssas. Vi hade inte ens sagt "hej" till varandra när jag bestämde mig för att ringa honom och fråga om han ville gå på bio. Han svarade att han redan hade en tjej.

*crazy catlady pratar med sin katt*

MVH kattnörd_79

*älskar mitt nya skrivbordsunderlägg*

MVH buffynörd_79

day 01 - introduce yourself

På en mellanstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och rast. Jag har en randig tröja och ett par byxor med små, knappt synliga, prickar på mig. Jag har inte reflekterat över mammas klädval förrän Milla säger att man inte kan ha randigt med prickigt. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort. På en högstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och efter gympan. Jag klär av mig svettiga gympakläder under en stor handduk, någon från 9 C har glömt kvar en behå, jag har inte reflekterat över storleken på mina bröst förrän Milla säger att jag aldrig kommer att behöva en sådan behå. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort.

Någon gång där börjar jag skriva, först dikter om döden och sedan långa dagbokssidor om känslan av utanförskap, rakblad mot huden, kärlek som aldrig besvaras och andra fjortonåriga klyschor. Och ordens betydelse har följt med mig sedan dess, tillsammans med känslan av att aldrig riktigt passa in.

Och nu? Jag har visst blivit vuxen, fastän jag ibland inte alls känner mig vuxen. Jag tycker om allt som har med 80-talet att göra, Hello Kitty, prickiga kläder, rosetter, godis och gamla Disney-filmer. Och så vill jag (som den socialarbetare jag nu är), likt Buffy, rädda hela världen. Och allra helst bli älskad av alla.

jag blir glad och gullig när jag får göra som jag vill

Jag har blivit sjuk och tycker lite synd om mig själv (halsen gör ont och är alldeles tjock). Det här är andra dagen som jag är hemma från jobbet och jag får hjärtklappning när jag tänker på det. Det har gått en knapp månad sedan jag var sjuk sist (hej dåligt immunförsvar!), jag oroar mig för vad chefen och kollegorna ska tänka, jag får dåligt samvete över allt som blir liggandes när jag är borta och ångest över hur stressigt det kommer att bli nästa vecka (som om det inte redan är tillräckligt stressigt...). Suck.

Kan inte ni få, men fina och kära, läsare säga hej i kommentarsfältet och berätta lite om er själva? Så att jag får något fint att läsa. Det hade jag tyckt om, jag vet ju inte riktigt vem som läser. Jag verkar till exempel ha läsare i Kalifornien, Bålsta, Jönköping och Aggarp och jag är så himla nyfiken på vilka ni är. Hur hittade ni hit? Känner vi varandra (har vi träffats IRL)? Vad är bra eller dåligt med bloggen? Vad har ni för tankar om livet och så? *svävar ut*

Och så en låt på det, för det är ju trots allt fredag!!11

en text om dagen

När blogginspirationen tryter är det bra med fyndiga bloggutmaningar att luta sig tillbaka på. Jag hittade en hos Alexandra och Jenny (som skriver så himla fint, jag ser redan fram emot att få läsa resten) som jag tyckte om, så stay tuned.

Man skriver helt enkelt en text till varje rubrik:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

give me something to sing about

På tal om Buffy förresten; på torsdag kör Högkvarteret i Stockholm en tributekväll till världens bästa tv-serie. Stället blir The Bronze för en kväll med 90-talsmusik, Buffy-quiz och Buffy-snacks. Och grädden på moset? Allsång till musikalavsnittet Once more with feeling. Jag dör!!11 Jag vill gå!!11 Stockholm-Malmö 1-0. Faaan.

Har du inte upptäckt storheten med Buffy ännu? Läs Katta Kvack och bli frälst. Det är en uppmaning, ok?

dagens outfit

Guns N´ Roses-tischa, ugglekofta, trötthet, självömkan, bitterhet och söndagsångest. Hej livet, vad jag önskar att jag kunde Buffy-sparka your sorry ass vid behov.

TGIF!!11 (det firas med en sjukt bra låt)

jag ska se den här imorgon och kommer förmodligen inte att kunna sova på en vecka eller nåt... *yikes*

this day anything goes

Happy halloween! Visst är det lite sjukt att det är november imorgon? Var tog oktober vägen? Och resten av året? Hur kan det gå så fort hela tiden? Känslan av otillräcklighet förföljer mig när tiden går så fort och det känns som om man inte får något gjort av allt det där man borde och måste göra. Men äh, man får väl försöka koppla bort det och tänka på allt det där som är fint istället (vännerna som är världens bästa, katten som sover på min mage när jag somnar på soffan, syskonbarnen som är världens finaste och killen som värmer mig med kroppsvärme och ord).

om jag kunde skriva ett brev till mitt fjortonåriga jag

Jag kom på rubriken när Alexandra gjorde en Alex Schulman (läsarna föreslår en rubrik som bloggaren skriver texten till). Hennes fina brev till sitt fjortonåriga jag fick mig att fundera på vad jag själv skulle skriva till mitt fjortonåriga jag, om jag kunde. Kanske något i stil med det här:

"Kära Jessica, det kommer inte alltid att kännas så här. Det kommer att bli bättre, tvivla inte. Var inte så hård mot dig själv. En dag kommer du att tänka tillbaka på stunderna när du låste in dig i badrummet, fyllde handfatet med vatten och skar dig i handleden under vattnet och då kommer du att ångra att du inte älskade dig själv mer. Glöm inte bort att du är bra, precis som du är. Ta hand om dig."

beauty is the beast

Men alltså, fan vad jag är trött på att läsa om kvinnors kroppar. Det räcker liksom nu. Jag förstår inte varför det måste skrivas otaliga artiklar om kända kvinnors osunda livsstilar eller varför det måste rapporteras stup i kvarten om kända kvinnors vikt - samtidigt som artiklarna och rapporterna om kända mäns osunda livsstilar och vikt uteblir. För vems skull skriver man? Läser andra kvinnor detta av intresse? Själv är jag sjukt ointresserad av att läsa om hur Let´s Dance-Annika blev av med sina mammakilon eller om de nya skräckbilderna på Sarah Jessica Parker.

Och varför är det egentligen fritt fram att kommentera och håna kända kvinnors kroppar när man känner för det (till exempel i en recension, som Anders Nunstedt gjorde med Britney Spears förra året när han skrev "jag satt så nära att jag kunde se groparna i låren genom Britneys nätstrumpor" i en recension av hennes konsert)? För att en kvinna helt enkelt får finna sig i att hon är ett objekt som ska navelskådas och betygsättas at all times?

Jag kan bara dra en enda slutsats av all smörja som publiceras: du får, som kvinna, aldrig någonsin känna dig nöjd. Om du är smal får du tips på hur du ska klä dig för att trolla fram kvinnliga kurvor, om du är tjock får du tips på hur du ska klä dig för att trolla bort kvinnliga kurvor. Ergo: du duger aldrig som du är. Suck... *dör*

darling, we´re the young ones

På tal om det där med barn; ibland känns det nästan som om de flesta är bättre än mig på att vara vuxna. Trots att jag är över trettio och har ett arbete som myndighetsperson. Men jag har inget fint middagsbord, jag samlar inte på Iittala-ljusstakar, jag har inte ett nyrenoverat och vitt hem med fotoväggar och noga utvalda kuddar eller en ständigt välfylld kyl och frys, jag har en TJOCK-TV, jag är inte intresserad av blommor och har aldrig haft några orkidéer, jag är inte ens förlovad och det är tveksamt om jag någonsin kommer att äga en bil. Jag trivs bäst i Converse-skor och färgglatt nagellack, jag är urdålig på att laga mat, jag är inte alls intresserad av heminredning och jag är dålig på att ta tag i saker som behöver fixas (jag och P har till exempel bott i den här lägenheten i två år och har fortfarande inte fixat gamla tavelhål och dylikt, han är inte heller särskilt händig av sig).

Men samtidigt är det väl det som är tjusningen med att vara vuxen? Att kunna bestämma själv hur man vill ha det, hur man vill vara. Och jag trivs ju faktiskt ganska bra med att inte ha ett hem fyllt med Josef Frank-tyger, skira klänningar hängandes på väggen eller en kaninlampa i fönstret. Och dessutom väljer jag att ta det som en komplimang när folk tror att jag är mycket yngre än vad jag är.

Nej, nu ska jag nog göra något så vuxet som att städa och byta lakan. Och ha lite ångest över att det är måndag imorgon igen.

that song was about you

Åh, jag älskar The Wedding Singer, en av mina absoluta favoriter. Jag gråter varje gång jag ser slutscenen, när Robbie sjunger världens finaste låt till Julia. Så himla romantiskt. *dör*

people say it´s in the air

Så himla härligt med helg! Även om jag är superförkyld och inte hittar på något särskilt alls. Jag och P tog en promenad i det fina höstvädret tidigare, sedan däckade vi i soffan tillsammans med katten. Nu sitter jag och googlar Marc by Marc Jacobs-väskor (jag skulle vilja ha Sasha-väskan, någon som vet var man kan hitta den?), snart är det dags för mat och Fire walk with me. Den enda nackdelen med helgdagar är att de går förbi alldeles för snabbt.

the falling leaves of red and gold

Igår var en fantastiskt fin höstdag, jag ville inte att den skulle ta slut. Och nu är det söndag kväll igen och jag vill inte att helgen ska slut, jag vill inte att hösten ska slut. Gårdagen spenderade jag på bästa sätt i Lund tillsammans med världens sötaste systerdotter som ville klättra i träd, cykla fort till lekparken och plocka löv från lövhögarna i parken. Fint! ©

ibland tänker jag nog för mycket

Det där med barn, alltså. Det är ett återkommande tema i mina tankar. Ibland känner jag mig redo för att skaffa barn, andra gånger känner jag att det är för stort och diffust. Man är nog aldrig riktigt redo, man kan nog aldrig hitta det där perfekta tillfället för att börja skaffa barn. Antar jag.

Men nu har jag börjat tänka att jag kanske skulle vilja påbörja barnaskaffandet nästa år och hur fint det vore att bli gravid. Samtidigt som det är så mycket som skrämmer. Som att bära på ett barn och därmed gå upp mycket i vikt (jag skulle kunna komma upp i 100 kg, jag överdriver inte) och sedan föda det. Jag vet redan att jag inte skulle klara av en vanlig förlossning (det handlar om ren och skär skräck), det spelar ingen roll att "det är naturligt och har gjorts i alla år". Jag skulle förmodligen kräva planerat kejsarsnitt och frågan är hur lätt det är att få det?

Och så är det där med framtiden; hur skrämmande den känns. Som om det bara tycks bli värre och värre. Kommer det att finnas något berikande för barnen att växa upp i? Malmö känns definitivt inte som någon barnvänlig stad, vilket gör att vi måste flytta... osv.

Sedan är det ju så att jag bara har 50 % chans att bli gravid på grund av en operation och tänk om världen inte alls går under om några år och tänk om jag plötsligt är över 40 år och ångrar att jag aldrig skaffade några barn... osv. Ja, jag tänker nog för mycket, som vanligt. När jag helt enkelt borde ligga mer.

sådant som har hänt i september

Jag har sett det allra sista avsnittet av Twin Peaks och känt en slags tomhet infinna sig efteråt. Vilket slut! Och Dale Cooper alltså, vilken man! Jag är helsåld. Jag har förresten sett det allra sista avsnittet av Mitt så kallade liv också och kan inte alls förstå varför det inte gjordes fler avsnitt. Nu behöver jag en ny tv-serie att vältra mig i när höstmörkret dundrar in och jag ska försöka få tag på Nollor och nördar. Tips på var man kan hitta den (helst DVD-box)?

Och så har jag fått äran att bli fadder åt världens sötaste Gustav. Sista söndagen i september fick jag alltså läsa min dikt i kyrkan, hänga med min kära familj, äta lyxig tårta och känna kärleken fladdra som svalor i bröstkorgen.

något fint att se fram emot

Sofia Coppolas nya film Somewhere.

en liten påminnelse bara

För den som är intresserad av att veta vad jag tycker om sociala medier, vilken skådis jag tycker är snyggast eller vilken motionsform jag föredrar kan kolla in det här. Då kan man ju även passa på att ställa fler frågor till mig, om det nu är något särskilt man undrar över eller så.

jag ska dansa, fastän hjärtat brister

En liten lista om musik (som jag har snott från Sandra):

VAD LYSSNAR DU MEST PÅ JUST NU?
Säkert!s nya skiva, främst den här låten.

NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN.
Soon after Christmas med Stina Nordenstam är min gråtlåt. Jag älskar den, men det gör alltid lite ont att lyssna på den (på grund av texten och gamla minnen).

VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
Jag tycker generellt sett att det är störigt med låtar som låter exakt likadant hela tiden, som ligger i en tonart typ.

FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
Alltså, jag kan verkligen inte komma på en favorit bara, det är skitsvårt.

BAND/ARTIST DU NYLIGEN UPPTÄCKT?
Jag har precis upptäckt storheten med The Hidden Cameras.

BÄSTA KVINNLIGA RÖST?

BÄSTA MANLIGA RÖST?
Nick Cave.

VILKEN MUSIKSTIL LYSSNAR DU MEST PÅ?
Mest? Hmmm, det är väl pop, skulle jag tro.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL BLI GLAD?
Just nu är det Roxette som gäller då.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL LUGNA NER DIG?
Fin, lugn musik i stil med Jesus And Mary Chain.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU HÅNGLAR?
När jag och P precis hade träffats hånglade vi massor till Kimya Dawson. Leonard Cohen är också bra hångelmusik.

VAD LYSSNAR DU PÅ INNAN DU GÅR PÅ FEST?
Just nu är det mest 90-talsmusik som gäller.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU LAGAR MAT?
Hmm, jag brukar faktiskt inte lyssna på musik när jag lagar mat.

SENASTE KONSERTEN?
Marit Bergman, som var fantastisk som vanligt. Nästa konsert blir förmodligen The Pipettes.

VEM ELLER VILKA LYSSNAR DU PÅ MEST JUST NU?
Säkert! och min höst-spellista.

HAR DU NÅGONSIN DEJTAT EN MUSIKER?
Ja, två trummisar faktiskt. P är också väldigt musikalisk av sig.

VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
Jag har nog lite svårt för klassisk musik sedan jag såg filmen Sova med fienden när jag var yngre.

VAD TYCKER DU OM COUNTRYMUSIK?
Loves it! Det finns mycket bra countrymusik, exempelvis Dixie Chicks, Dolly Parton, Loretta Lynn och Johnny Cash.

LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK?
Ja, fransk pop och schlager är ju hur bra som helst!

OM DU VAR ETT INSTRUMENT, VAD SKULLE DU VARA DÅ?
Ett munspel, kanske?

VILKEN KÄND MUSIKER SKULLE DU GIFTA DIG MED OM DU FICK CHANSEN?
Conor Oberst i Bright Eyes är ju väldigt fin, och skriver fina låtar.

DITT FAVORITSOUNDTRACK (FILM)?
The Virgin Suicides, med musik av Air. Vacker film, vacker musik. Soundtracket till Lost in translation är också vackert, särskilt den här låten.

SÄTT PÅ EN LÅT SOM AVSLUTAR DEN HÄR LISTAN FINT.

på måndag kommer nästa lön

Och då planerar jag att shoppa loss på asos. Jag tycker förresten att det är lite ledsamt att många av modellerna på asos ser ut som spinkiga flickor, när det är vuxna kvinnor som är målgruppen. Som den här tjejen till exempel, kolla in catwalkfilmen. Hilfe!

Först tänkte jag skriva ett inlägg om (det demokratiska) valet, men sedan ångrade jag mig. Jag försökte knåpa ihop något av alla mina tankar, men det kom inte ut rätt så därför brydde jag mig inte om det (för att det kan misstolkas alltför lätt). Någon som dock har lyckats skriva något klokt om det, och som tänker likt mig, är Anna.

raise your hand, raise your voice

Så där ja, nu var det gjort. Nu har jag röstat. Till slut kunde jag bestämma mig. Och när jag nu tänkte skriva något intressant om det här och om mitt val såg jag att Linna Johansson hunnit före mig. För ja, jag röstar också på F!, precis som kloka Linna (som alltid lyckas pränta ner mina tankar på ett bättre sätt än vad jag själv kan) och av samma anledningar. Åh, jag kom just på en sak, vad fint det vore om Linna Johansson var statsminister! Hon hade definitivt fått min röst, i alla fall.

he had a light around him that would chase of any winter

Sommaren är verkligen över på riktigt nu och melankolin börjar bygga bo i min bröstkorg. Regnet och mörkret gör mig så trött. Jag dagdrömmer om Jordan Catalano, tonårshångel och en höst i technicolor. Jag lyssnar på Annika Norlins nya skiva och gråter en skvätt (för sommaren som verkligen är över på riktigt nu, för alla texter som jag önskar var mina, för alla dagar som går förbi mig med rasande fart, för den där känslan av otillräcklighet och för att hjärtat ibland rusar iväg när hans arm råkar nudda vid min).

gonna free fall out into nothin´

Den här helgen har varit fylld med picknick, tjejsnack, ost & kex, vin, klänningar, mys och god mat. I fredags var jag och bästa vännerna på picknick-konsert med Marit Bergman. Marit är så bra och fin, det kändes nästan som om man satt hemma hos henne och lyssnade. Hon gjorde en underbar cover på Free Fallin´, så himla fint. Hon är dessutom väldigt trevlig, rolig och ödmjuk (ja, jag är nästan lite kär i henne). Igår hade jag och bästa vännerna en tjejkväll fylld med god mat, öl, prinsesstårta och tjejsnack. Jag behöver verkligen det ibland, jag är så tacksam över att jag råkar ha de bästa vännerna. Idag har jag hängt med killen och katten, vi har mest slappat och tittat lite på Twin Peaks. Nu känner jag mig trött och önskar att helgen kunde fortsätta imorgon, men man kan ju inte få allt här i livet...

göm dig i mina franska nätter

Jag älskar helgerna, men tyvärr rusar de förbi alldeles för snabbt. Jag älskar sovmorgon, kompishäng, mys med killen och katten, öl och god mat. Jag älskar slappa söndagar, när jag slipper kliva ut genom dörren och kan njuta av att bara vara hemma och ta det lugnt. Förra helgen anordnade makarna Roos en fin och rolig kräftskiva. Det blev många kräftor och ännu mer snaps och öl, vilket resulterade i en lite galen kväll (med en hel del sexsnack), men det är ju så det ska vara på sensommarens sista kräftskiva. ©