Jag minns faktiskt inte min första kyss eller vem min första kille var. Då pratar jag alltså om tiden på mellanstadiet, när man lekte Ryska posten på alla kalas och blev ihop med en kille i klassen för att sedan bli dumpad via en lapp två dagar senare. Men jag minns Marcus Thim, han gick i 9 B när jag gick i 7 C och han var den första killen som gav mig hjärtklappning vid ett enda ögonkast. Han var lång, hade en typisk 90-talsfrisyr (mittbena, lite längre hår) och var som snyggast i en blå Champion-tröja. Han spelade innebandy och jag satt på åskådarbänken i gympasalen, fastän jag avskydde att titta på innebandy. Jag inbillade mig att han var en sådan där kille som alltid luktade gott och som var världsbäst på att kyssas. Vi hade inte ens sagt "hej" till varandra när jag bestämde mig för att ringa honom och fråga om han ville gå på bio. Han svarade att han redan hade en tjej.
5 kommentarer:
åhhh.
känner igen det där. highschool fantasy...
modigt av dig att ringa!
Men tänk att du var så modig att du vågade ringa ändå!
maria och fatima: ja, tänk att jag faktiskt vågade! det var på den tiden när jag var modigare av mig. ;)
Champion-tröjor! Tonårstidens finaste plagg, haha! Min högstadiekärlek hade också en sådan, en grå men luva. Snygg var han!
johanna: ja, verkligen! de snygga killar sportade alltid champion-tröjorna. :)
Skicka en kommentar