Joel och Clementine. Kärleksparet i världens finaste film. Som på något sätt är min definition av kärlek. Joel och Clementine som egentligen är helt olika som personer, men som ändå passar perfekt ihop. Jag gråter alltid när slutscenen kommer:
- I´m just a fucked up girl who´s looking for my own peace of mind. I´m not perfect.
- I can´t see anything that I don´t like about you.
- But you will! But you will. You know, you will think of things. And I´ll get bored with you and feel trapped, because that´s what happens with me.
- Okay.
- Okay.
Pardon my french, men det är så jävla vackert. När Joel och Clementine säger "okay". Det är kärlek. Att våga chansa, att våga bestämma sig för varandra. Att våga älska en annan människa, att våga bli älskad av en annan människa trots brister och svårigheter. Att våga säga "det kommer att vara skitjobbigt ibland, men det är ok, vi älskar varandra". ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar