day 01 - introduce yourself

På en mellanstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och rast. Jag har en randig tröja och ett par byxor med små, knappt synliga, prickar på mig. Jag har inte reflekterat över mammas klädval förrän Milla säger att man inte kan ha randigt med prickigt. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort. På en högstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och efter gympan. Jag klär av mig svettiga gympakläder under en stor handduk, någon från 9 C har glömt kvar en behå, jag har inte reflekterat över storleken på mina bröst förrän Milla säger att jag aldrig kommer att behöva en sådan behå. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort.

Någon gång där börjar jag skriva, först dikter om döden och sedan långa dagbokssidor om känslan av utanförskap, rakblad mot huden, kärlek som aldrig besvaras och andra fjortonåriga klyschor. Och ordens betydelse har följt med mig sedan dess, tillsammans med känslan av att aldrig riktigt passa in.

Och nu? Jag har visst blivit vuxen, fastän jag ibland inte alls känner mig vuxen. Jag tycker om allt som har med 80-talet att göra, Hello Kitty, prickiga kläder, rosetter, godis och gamla Disney-filmer. Och så vill jag (som den socialarbetare jag nu är), likt Buffy, rädda hela världen. Och allra helst bli älskad av alla.