day 03 - your parents

Min mamma. Som var 26 år när jag kom till världen. Som blev vansinnig när jag färgade håret svart för första gången, vilket hon inte alls kan förstå idag. Som jag alltid har kunnat prata om det mesta med, fastän vi tycker olika om mycket. Kära mamma. Som har lärt mig att ta hänsyn till andra människor, att vara rädd för åska, att inte riktigt vara nöjd med hur min kropp ser ut. Som har oroat sig väldigt mycket för sin yngsta dotter genom åren och som trots allt bara menar väl.

Min pappa. Som var 28 år när jag kom till världen. Som var favoriten när jag var liten. Som jag egentligen inte känner så väl idag, eftersom vi aldrig riktigt pratar. Jag blev sjuk i salmonella när jag gick i femte eller sjätte klass och jag kan bara minnas att pappa var där, inte mamma. Pappa som ringde till sjukhuset när jag grät av smärta, pappa som åkte med mig när jag blev inlagd, pappa som sov över på sjukhuset, pappa som köpte glass till mig. Det var likadant när jag skulle operera bort min cysta för tio år sedan; pappa skjutsade mig till sjukhuset och klappade mig på kinden innan jag rullades in i operationssalen. Snälla, fina pappa. Som har svårt för att prata om sådant som skaver, det är något vi har gemensamt.