Jag har alltid haft lite svårt för Quetzala Blanco. Eller rättare sagt; hennes sätt att skriva. Ibland ramlar jag in på hennes blogg, men slutar läsa ganska omgående. För det där som ligger mellan raderna och pyr känns lite... sorgligt. Jag har träffat många tjejer som Quetzala tidigare; tjejer som törstar efter manlig bekräftelse (och helst från killar i stil med Ola Rapace) och som per automatik börjar prata skit om något så politisk korrekt som feminism och feminister. För att framstå som coola, kaxiga och frigjorda. För att få vara med i det grabbiga gänget. (Och förresten köper jag inte det där med att man sprutar in nervgift i pannan eller läpparna enbart för sin egen skull).
Ok, Quetzala är kanske ironisk? Men jag kan inte låta bli att tycka att det är sjukt sorgligt ändå. För vad vinner man på att provocera, när det finns människor som förmodligen blir kränkta av provokationen? Möjligtvis Ola Rapaces uppskattning, men vad ska man med den till..?
4 kommentarer:
och DÄR http://nyheter24.se/blogg/quetzala-blanco/2010/12/21/nar-lammen-tystnar/#comments
ballade hon ur helt o hållet.
Fy fan va sorgligt.
Jag finner inga ord. Är det på riktigt?
Alltså JAG DÖR!!! Jag läste hennes blogg när den var på Veckorevyn, men slutade när hon blev för psycho. Men alltså, hon har väl varit ihop med Virtanen, som är den "mäktiga mediemannen" som våldtagit och tafsat. Antar det är därför hon försvarar honom. Men att hon fortfarande kör på den där stilen och verkar så himla bitter och missnöjd med sig själv gör mig uppriktigt ledsen.
marie: OMG! verkligen sorgligt...
sofia: ja, tyvärr verkar det så... *suck*
ann: jag blir också ledsen, det känns ju bara så himla sorgligt..!
Skicka en kommentar