måndag 19 oktober 2009

i min bröstkorg, under mina revben

ibland händer det att jag drömmer om dina nyckelben
eller att jag drömmer om sångerna som har gömt sig
där under din mjölkvita hud och om fräknarna
som sprider sig likt månsken på din ryggtavla
(just där skulle jag vilja rita en karta
till våren som var för sju år sedan)

jag vet att det kan vara svårt att förstå
hur ett fotografi kan drabba en, men dina ögon
möter mina ögon även när jag tittar bort
och jag vet inte om det är mitt dåliga samvete
som skaver eller om det är fotografiet
och dina ögon som avslöjar att det svåraste
med det här livet är att leva det

2550 dagar har rusat förbi;

jag drömmer fortfarande om din mjölkvita hud
som har förvandlats till ett brokigt landskap
och jag drömmer om en röst som inte spricker
när kampsångerna ska sjungas
och jag har fortfarande inte lärt mig
vad jag ska göra med allt det där onda;
jag har en Ica-påse längst in i min garderob
som inte hjälper längre och jag vet inte
var jag ska lägga allting nu när jag går vilse
bland bortglömda meningar och tankar

(men jag antar att det mesta har ett slut
och någon gång kommer du att försvinna
från det där stället som skaver någonstans
i min bröstkorg, under mina revben)

Soundtrack

4 kommentarer:

Kulturkoftan sa...

Vackert skrivet. Att det svåraste är att leva. Och så blir musiken en tröst: "Wish I had a Sylvia Plath"...

nippertippa sa...

åh! tack, fina du. det betyder extra mycket när någon som du tycker att jag skriver vackert (för du skriver som en gudinna och jag beundrar allt du skriver).

Kulturkoftan sa...

TACK. Tusen, tusen stora tack.

Moa sa...

Du skriver så himla vackert. Jag var ju bara tvungen att kolla din blogg för att se om du skrivit något fint här och det hade du :D

/Moa aka aliens_ate_my_babysitter på sockerdricka