Shit pommes frites, vad jag är peppad på att se True Blood nu (tack för det, Anna-Klara). Verkar ju vara hur bra som helst! Har en känsla av att jag måste lära mig hur man laddar ner tv-serier. Jag har verkligen lätt för att bli lite smått besatt av tv-serier, det är som om jag lever mig in i den världen. Ibland har jag till och kommit på mig själv med att önska att jag levde i en tv-serie (till exempel att jag bodde i Stars Hollow och var bästis med Rory. Då skulle vi ha fikat hos Luke varje dag, pratat om vilken bra kyssare Jess är och diskuterat det senaste skvallret om Brangelina och om böcker). En aning bisarrt och lite sorgligt, jag vet.
Favoriten kommer nog ändå alltid att vara Buffy the vampire slayer. Det gör inte så mycket att det är en del fåniga monster med i serien, det är helheten jag gillar. Den feministiska ikonen Buffy som räddar världen gång på gång, som alltid har ett skämt i bakfickan (dialogen är fantastisk) och som slåss bättre än vilken manlig superhjälte som helst. Romeo och Julia-temat som genomsyrar hela serien. Buffy och Angel, vampyren med en själ, älskar varandra så mycket att det gör ont och de vet att de aldrig någonsin kan leva tillsammans. Alla fantastiska karaktärer som också spelar en stor roll i serien, för att till exempel visa på hur viktig vänskap är eller hur lätt det är att dras till den mörka sidan. Action, drama, humor, magi, sex, kärlek, sorg, vänskap, vampyrer och monster... Buffy the vampire slayer har allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar