Usch, det här känns som en jobbig måndag. Jag deppar nämligen över det faktum att jag har blivit ett år äldre och att jag inte tycks få något jobb någon gång. Dessutom känner jag mig tjock, ful, blek, trött, fattig och tråkig. När ska det egentligen vända? Jag är så less på det här och vet inte riktigt hur eller var jag ska börja för att få till en förändring. Kommer det verkligen att ordna sig någon gång? I really hope so. Många gånger undrar jag hur P står ut med mig och ibland tänker jag att jag egentligen inte förtjänar honom, eftersom han är så snäll, godhjärtad, rolig och smart. Och även om jag vet att han tycker om att köpa saker till mig, så kan jag inte låta bli att känna hur det dåliga samvetet kryper fram ibland, jag har ju inte råd att köpa lika fina saker till honom. Han bjöd mig till exempel på Kroatien-resan och köpte dessutom en superfin tavla till mig där, han står också för köpet av lägenheten (till dess att jag får ett jobb, då kommer jag också att stå som ägare) och igår kom han hem från en jobbresa i Lissabon med en födelsedagspresent till mig. Jag tappade faktiskt hakan när jag såg att det var en Marc by Marc Jacobs-väska och det var kärlek vid första ögonkastet och jag känner mig fortfarande mållös. <3
8 kommentarer:
Oj, ja du verkar verkligen ha en helt fantastisk pojkvän. Vill han inte vara med på bild eller varför får man se honom så sällan?
Kram
hej kära du!
det kommer lösa sig med jobb för dig det vet jag! o klart din karl vill skämma bort dig med fina saker, det förtjänar du!
ska vi hitta på nåt skoj i veckan? åka till ikea, trampa trampebåt, äta glass i västra hamnen, äta ute med våra män??? jag är uttråkad och vill gärna hänga med dig! dessutom har jag köpt nya skor som jag gärna vill dansa in till helgen eller nåt ;) vi kan väl höras? kramkram!
tack, som alltid. du, jag tänkte på en sak: du bor i malmö, jag bor i lund. vad tror du om typ.. fika, nån gång i höst? vänner kan man ju faktiskt inte ha för många av (eller det kan man säkert, men jag vet inte hur det skulle se ut!)
äh, det var ju jag ju, men du kanske kunde se adressen. fröken waern iaf.
klart du förtjänar allt du får!
brukar också tänka som du ibland...men varför ska man göra det egentligen?
nä, nu slutar vi tänka så, deal?! ;)
grattis i efterskott!
och krm!
Jag vill också fika med dig, och behöver fler vänner. :)
Du är både huvudperson och regissör i ditt eget liv. Det är du som bestämmer. Det är läskigt men sant. Hur ska nästa scen se ut? Du är fantastiskt bra precis som du är!
ann: jupp, fantastisk är rätta ordet. :) men ja, han är lite blyg av sig när det gäller att vara med i bloggen... kram!
emelie: ja, det gör det väl någon gång... känns bara lite frustrerande ibland. synd att vi inte kunde träffas i veckan, men då blir det väl miss li ikväll iaf! :) kram, kära du!
fröken waern: det låter hur kul som helst med fika, det får vi styra upp. :)
maria: åh, tack söta du. ok, det är en deal! :) kram, kram!
jossan: det är klart att vi ska fixa en fika, det vore mysigt ju. jag behöver också fler vänner. vi får höras av! kram.
fatima: du är klok som en bok, kära du. tack för dina fina ord! du får en alltid att tänka till lite. kram på dig!
Skicka en kommentar