what have we done to our lives?

Imorgon spelar Broder Daniel sin allra sista spelning och det känns tråkigt att jag inte kan vara där och se dem. Jag blir ofantligt vemodig när jag tänker på bandet som spelade en stor roll under min tonårstid och jag kan inte läsa det här utan att känna tårarna bränna bakom ögonlocken. Det finns så många minnen som är förknippade med Broder Daniel. Åh, tack och lov för att man slipper uppleva sin tonårstid mer än en gång, tack och lov för att jag åtminstone hade musiken att lyssna på då. Det kanske låter fånigt och jag kan inte riktigt förklara det, men man ska definitivt inte underskatta musikens betydelse om man säger så. Och det är så sorgligt att Broder Daniels gitarrist Anders valde att avsluta sitt liv, det händer att jag tänker på det ibland och jag undrar hur sångerskan Paola har det nu. Anders och Paola var ju ett par och de var så himla söta ihop, jag kommer ihåg när de var med i ett nummer av ELLE och hon sade att hon knappt vågade låta Anders gå ut i sin skinnjacka, för han var så snygg i den. Och jag blir ledsen av att tänka på att det finns så många unga människor som mår dåligt och jag vill verkligen börja jobba nu så att jag på något sätt kan hjälpa till, om jag nu kan det. Många tankar som snurrar runt i mitt huvud i kväll...