Hur kan jag bli så här nedrans trött av att göra ingenting? Hur ska jag kunna få jobberfarenhet om jag aldrig får ett jobb? Varför ska det vara så knepigt att få tag på ett exemplar av boken Människohamn på Malmös stadsbibliotek? När ska jag inse att jag måste sluta äta godis och kakor? Finns det någon vänlig själ som skulle vilja köpa den här söta broschen från Topshop till mig? Var kan jag hitta ett par snygga, svarta stövlar att ha i höst? Ska jag färga håret i en mörkare nyans eller kommer jag att se spöklik ut då? Hur kommer det sig att så många modebloggare lägger upp recept på sina bloggar när de uppenbarligen inte äter någonting för att förbli smala och ha råd med alla märkeskläder? Varför bråkar vuxna människor mitt i natten, vilket resulterar i att andra människor vaknar? Varför känns allt så nedrans meningslöst ibland?
5 kommentarer:
Jag hittar inte heller Människohamn på mitt bibliotek. Och jag letar varje dag. Lika förväntansfull.
åh, jag känner igen det så väl. blir också less på allting när jag inte gör något. det blir så otroligt svårt att aktivera sig alls.
gällande människohamn är det nog att ställa sig i reservationskö som gäller. det är helt sanslöst hur långa köer det kan bli på vissa böcker. vid sådana tillfällen är jag lycklig över att jag alltid kan suga åt mig böckerna i mitt bibliotek innan jag ställer dem till allmänhetens förfogande. arbetsförmån tror jag att det kallas.
och jag vet vad du pratar om! jag tror det finns så många fler där ute som känner så. och det får mig att fundera på vad det är som händer...varför blir man inte mer självsäker, tryggare osv i sig själv ju äldre man blir? hm...
kram till dig.
Apropos din känsla; kan rekomendera "Gunnar" av Bob Hansson för dej, en rolig bok om de här eonernas frågor som kan dyka upp när tid finns för tankar och engagemang saknas i ständigt uppbokade aktiviteter och sysselsättningar.. :-)
/A
sofia: vad dumt, hoppas att vi båda får tag på den snart...
mary: ja, verkligen... så fort man väl aktiverar sig, så känns det inte så farligt. men det är svårt att få tummarna ur ibland... man kan inte ens reservera boken, det är hur skumt som helst... lyllos dig som alltid kan sno åt dig de bästa böckerna. :)
maria: men åh, jag tror ändå att det faktiskt blir bättre med åren. det är bara ibland som det känns kämpigt. men det blir ändå lite, lite bättre med åren. hoppas jag i alla fall. kram!
anders: ah, just det, den skulle jag faktiskt vilja läsa, jag gillar Bob Hansson!
Skicka en kommentar