there are too many candles in your cake

På söndag fyller jag tjugonio år och jag förstår inte riktigt hur tiden kan ha gått så fort och det känns faktiskt nästan lite overkligt att jag fyller trettio år nästa sommar. Det var ju inte alls länge sedan som jag bodde på Vetevägen och var en glad tolvåring med sneda tänder och skrubbsår på knäna. Jag minns tiden när jag samlade på luktsuddigummin, lyssnade på Lili och Sussie, tittade på Dallas och hade en bästis som hette Tove med värme i mitt hjärta. Samtidigt som jag tycker om att fylla år och bli äldre, så känns det lite jobbigt. Måsten och krav skaver mot min kropp och ibland känner jag mig så himla missnöjd med allting och hjärtat fladdrar som en fågel i bur och jag önskar att det inte var så förbaskat svårt att finna svaren på livets alla gåtor. Men saker och ting ordnar sig väl oftast på något sätt, det är åtminstone så jag försöker tänka.

Och på söndag kommer jag att bli väckt av min kära familj i mitt gamla rum på Vetevägen, det blir gratulationssång och paketutdelning vid sängkanten (precis som när jag var liten och låg och väntade på att få höra mamma, pappa och syster yster komma sjungandes och så låtsades jag förstås sova när de kom in i rummet). Dessutom har mamma lovat att bjuda på kräftor och tårta, det kommer att bli fint som snus! Jag tror jag skjuter upp min ålderskris till nästa år.