Fy farao vad livet känns tungt just nu.
Det är jobbigt när det svänger så mycket, ena stunden mår jag ju fint och sedan i nästa stund ramlar jag ner i ett stort, svart avgrundshål. Och jag avskyr den där oron som aldrig riktigt vill släppa taget om min kropp, jag känner hela tiden hur den ligger och gror i magen och bröstkorgen (och så blir jag rädd när det hugger till i mitt hjärta och tror att jag ska dö i en hjärtinfarkt, vilket gör att jag inte kan somna om kvällarna vilket i sin tur leder till att jag känner mig som en zombie om dagarna). Och jag avskyr den där känslan av att jag är en värdelös eller hemsk människa på grund av något jag har gjort (eller inte gjort) och förbannar mig själv för att jag inte kan göra något rätt någon gång.
Nej usch, vad deppigt det här blev. Sorry, jag behövde bara skriva av mig lite.
5 kommentarer:
*kram*
du är inte ensam om att känna så, det lovar jag dig!
Lille vän, jag finns att prata med om du vill, känner för det. eller om du bara vill ha en varm kram.. tänker på dig. du ska må bra, det är din rättighet. men det är verkligen inte lätt alla ggr.. jag finsn vid din sida, iblnad är det skönt att veta det även om man inte kan bota problmet, sköt om dig och ta det lugnt, det ordnar sig hela tiden.. man får lov att må dåligt. Många kramar!
maria: åh, många kramar till dig också, fina du!
jossan: tack, kära du! jag blir alltid så varm och glad av dina fina kommentarer. det känns verkligen skönt att höra. jag tycker att vi ska styra upp den där fikan snart! ;) kram!
vad bra att det får dig att må lite bättre.. :) Haha ja, nu har vi pratat om det så pass länge! Säg bara till när du kan, vi kan ju ta en helg framöver. Kramar
jossan: ja precis, det har varit mycket snack, men ingen hockey. eller vad man nu brukar säga. :) jag kan i princip närsomhelst, men det är kanske lättare att bestämma något över msn eller sms..? vi får höras av, kram!
Skicka en kommentar