there'll be no more mistakes

Hej då 2009! Jag kommer verkligen inte att sakna dig. Faktum är att jag är glad över att få slippa dig och jag ska minnas så lite av dig som bara möjligt.

Hej 2010! Jag hoppas att du kommer att behandla mig mycket bättre än 2009 och att vi kan bli goda vänner.

make my wish come true

Sorry, man ska inte vara gnällig när det är jul. Här kommer en liten julklapp som kompensation för allt mitt gnäll.

Jag har tagit Betty under ena armen och min Buffy-box under den andra och åkt hem till mina föräldrar. Det har snöat, jag har bakat tryffel, granen är pyntad och hela huset doftar jul. Det är, med andra ord, precis som det ska vara. Nu kan julfirandet börja. God Jul!

P.S. Bästa julklappen är att jag ska bli moster igen. Whee!

she's the queen of the neighborhood

Läste det här och kan inte riktigt släppa det. Jag är sjukt trött på alla dessa modebloggare som hyllar Kate Moss när hon plåtas naken, röker, knarkar eller whatever och sedan dissar en tjej som Lindsay Lohan när hon gör exakt samma sak. Jag förstår verkligen inte. Är det en klassfråga? Är man inte tillräckligt fin om man har opererat brösten? Måste man se ut på visst sätt för att "komma undan" med nakenbilder? Är det ok att dissa Lindsay för att hon "ser ut som en korsning mellan Donatella Versace och Pamela Anderson"? Ärligt talat, är inte hora vs. madonna-tanken väldigt passé? Varför denna dubbelmoral? Det är ju nästan så att jag får hjärnblödning av att tänka på det. Det är tur att det finns modebloggare som Lisa och Peg som visar var skåpet ska stå.

jag skulle fastna i min ensamhet igen

Kan inte sluta lyssna på den här låten och tänker på hur ont det skulle göra att förlora kärleken och på hur svårt det är ibland. Att försöka göra varandra lyckliga kan vara bland det svåraste som finns, ibland räcker det liksom inte att man älskar varandra. Man måste jobba på det, särskilt om man har varit tillsammans länge. Eller? Alla andra kanske lever värsta Mitt Livs Novell-livet, där romantiken flödar och allt går i rosa? Tell me, hur har ni det och hur gör ni?

Jag vill bara att du ska vara lycklig, det vet du väl? Om du lämnade mig nu skulle luften gå ur mig. Jag skulle sakna ditt ärliga och bullriga skratt, att titta på dig i smyg när vi tittar på TV för att se hur du lever dig in i TV-världen, att spendera mina söndagar med dig bland lakan och täcken och att vakna bredvid min allra bästa vän varje dag.

P.S. Mitt soundtrack just nu.

how come you always bring me down?

Hej bloggen, som du kanske har märkt har jag inte orkat med dig på sistone, förlåt för det. Sanningen är att jag inte orkar med någonting alls för tillfället, det känns som om luften har gått ur mig. Det gör ont att falla ner från rosa, små moln. Jag är så vansinnigt trött på alla dessa motgångar som kantar mitt liv. Men tröttast är jag (som alltid) på mig själv. Alltså, detta självförakt, kan man någonsin bli kvitt det? Jag bara undrar.

2009 kan ju bara gå och dö nu, tack.

men det finns i alla fall en man som alltid kan få mig på bättre humör

Han heter George Costanza och jag älskar honom.

it shatters like broken glass

Alltså, detta och sådant här gör mig genuint ledsen. För att det känns som om det aldrig någonsin kommer att förändras, hur mycket man än diskuterar och ältar. Det känns liksom som en piss i Nilen att Beth Ditto poserar naken på ett tidningsomslag, när modeller som Daisy Lowe och Lara Stone anses vara kurviga eller när bilder som dessa publiceras inne i tidningarna. Jag blir faktiskt gråtfärdig av att tänka på det eller när jag ser kläder som ser ut att passa typ nioåringar inne på H&M´s vuxenavdelningar eller när jag bläddrar i en skittidning som Glamour och upptäcker sådana här bilder:

Ralph Lauren har tydligen extraknäckt på Glamour. Jag känner mest för att spy på dubbelmoralen inom modevärlden, modebloggare som ser ut som tolvåriga flickor, tidningar som får mig att gråta över min tjocka mage och alla dessa superredigerade bilder som ger upphov till ätstörningar och självhat. Jag blir så jävla less, men orkar inte skriva så mycket mer om saken. Det är ju inte direkt så att det spelar någon roll ändå.

every shadow filled up with doubt

Jag är så himla trött hela tiden. Vill bara be den här senhösten att dra åt helvete. Jag orkar inget, vill helst gå i ide och slippa människor för en liten stund. Just nu känns det bara så himla kämpigt och jag förstår inte varför allting måste vara en kamp för mig, precis hela tiden. Jag försöker tänka att det kommer att bli bättre i december, men vågar väl egentligen inte hoppas på alltför mycket. Förlåt för att bloggen är så deppig och tråkig just nu.

Min ljuspunkt i mörkret: jag + P + onsdagskvällar + True Blood= <3

lucky strike (klockradion visar 22.22)

Som så många gånger förr har han kommit till mig för att få bekräftelse, någon slags närhet som bara jag tycks kunna ge honom, han märker att jag darrar och jag kan inte förklara varför. Jag säger något om att det är för kallt, han ler och jag försöker tänka på något annat, jag vill inte att han ska le så som han ler. Han smeker min nacke och jag flackar med blicken, är tyst, vågar inte säga något. Jag börjar ångra att jag tog på mig den småblommiga klänningen som har varit mammas en gång i tiden och jag vet att han tittar på mina styva bröstvårtor som skymtar under det tunna tyget. Plötsligt känner jag att jag saknar henne; mamma som blåste rökringar så att jag kunde jaga dem, mamma som var sämst på att baka kanelbullar och bäst på att skratta högt.

Han tar min hand, placerar den på sitt lår och jag låter den ligga där, rör mig inte. "Vet du om hur vacker du är i den klänningen?" frågar han och jag tänker på mamma, jag vill inte att han ska säga att jag är vacker, jag tittar ner i golvet. Jag vill inte känna hans fingertoppar mot de dagsfärska risporna på min arm, jag vill kunna lyfta telefonluren, slå mammas telefonnummer och höra hennes röst. Jag vänder upp blicken igen, han ler mot mig och jag kommer på mig själv med att tycka att han ser gammal ut, det är som om han har åldrats ofantligt på några dagar. Det är hans ögon, det är något som har försvunnit, men fräknarna som sprider ut sig över kinderna när han ler finns kvar (det enda som påminner mig om en annan tid).

Plötsligt tycker jag synd om honom, jag vet att han inte älskar mig på riktigt, han kommer att ångra sig. Han andas nära mitt öra, andetagen får min hud att knottra sig och han kysser mig på halsen, han vet att jag blir svag. Jag börjar andas tungt, blir varm i magen, jag önskar att han inte kunde trolla med sina händer. Det liknar magi och min hud skriker efter mer, de dagsfärska risporna på min arm svider och det gör mig upphetsad. Han tar av mig klänningen, jag säger inget när han tar av mig mina vita trosor, han bryr sig inte om trosskyddet. Han smeker mig, märker att jag är våt och ler det där leendet som jag inte tycker om, jag blundar för att slippa se och känner hans fingrar inne i mig. Hans andetag i mitt öra, hans halsband mot min halsgrop, jag vet hur jag ska stöna för att göra honom upphetsad. Jag biter honom lite lätt i axeln när han ligger ovanpå mig, jag tror att han tycker om det, jag låtsas att jag kommer samtidigt som honom.

Efteråt röker han en lucky strike, jag lägger mitt huvud i hans knä och tänker på mamma som brukade blåsa rökringar, jag börjar gråta. Han vill inte trösta mig, han är tyst och jag undrar vad han tänker på, men vågar inte fråga. Jag vågar inte ens titta på honom, jag torkar mina tårar med klänningen och tar på mig mina vita trosor, trosskyddet sitter kvar. Jag börjar studera mitt bortflagnade röda nagellack, tänker att jag måste måla ett nytt lager, jag drar med min nagel över de dagsfärska risporna på min arm. Han reser sig upp, är på väg härifrån, han smeker min kind och säger "du inte får göra så där" och tittar på min arm. Jag rycker på axlarna, kommer inte på något att säga och han förväntar sig inget svar.

Klockradion på nattduksbordet visar 22.22, jag tänker på min storasyster som har berättat att det är ett magiskt klockslag, man får önska sig något när alla siffror är lika. Jag blundar, önskar att han ska lägga handen under min haka och kyssa mina läppar innan han går. Mitt hjärta hoppar över ett slag när han böjer sig fram för att åter igen smeka min kind, säger "hej då", går till dörren, stänger den efter sig och försvinner.

(en gammal novell som jag har skrivit om lite)

(underbara bilder härifrån)

if a ten-ton truck kills the both of us

För att jag inte kan få nog av kärlekshistorier, för att jag tycker att Zooey Deschanel är så vacker att det gör ont och för att det känns som om jag har väntat i en evighet:

i min bröstkorg, under mina revben

ibland händer det att jag drömmer om dina nyckelben

eller att jag drömmer om sångerna som har gömt sig

där under din mjölkvita hud och om fräknarna

som sprider sig likt månsken på din ryggtavla
(just där skulle jag vilja rita en karta

till våren som var för sju år sedan)

jag vet att det kan vara svårt att förstå

hur ett fotografi kan drabba en, men dina ögon

möter mina ögon även när jag tittar bort

och jag vet inte om det är mitt dåliga samvete

som skaver eller om det är fotografiet

och dina ögon som avslöjar att det svåraste

med det här livet är att leva det

2550 dagar har rusat förbi;

jag drömmer fortfarande om din mjölkvita hud

som har förvandlats till ett brokigt landskap

och jag drömmer om en röst som inte spricker

när kampsångerna ska sjungas

och jag har fortfarande inte lärt mig

vad jag ska göra med allt det där onda;

jag har en Ica-påse längst in i min garderob

som inte hjälper längre och jag vet inte

var jag ska lägga allting nu när jag går vilse

bland bortglömda meningar och tankar

(men jag antar att det mesta har ett slut

och någon gång kommer du att försvinna

från det där stället som skaver någonstans

i min bröstkorg, under mina revben)

Soundtrack

i brist på annat: 60 frågor och svar

Hur gammal är du om fem år? 25 år. Eller nej, nu ljög jag. Lägg till ytterligare 10 år så blir det rätt (jag har lite svårt för att skriva ut den faktiska åldern, hej åldersångest!).
Vem var den sista du träffade? Min kille.
Hur lång är du? 166 centimeter.
Vilken var den senaste film du sett? Flightplan, som gick på kanal 9 igår (den var helt ok).
Vem ringde du senast? En klient på jobbet.

Hur löd ditt senaste sms och till vem? Typ "Ingen fara! Jag låtsades bara vara Gossip Girl, ha ha!" till Emelie.
Vad är dagens planer? Kvällens planer är att gå och lägga mig.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Skicka sms.

Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta.
När såg du senast din mamma? I lördags.
Vilken ögonfärg har du? Brungröna.
När vaknade du idag? Vid 5.45. Gäsp!
Har du någon gång hittat en katt? Ja, Betty (och hennes mamma och syskon) hittades i en skokartong som låg i en buske.
Vilken är din favoritplats? Min säng.
Vilken plats föredrar du minst? Arbetsförmedlingen.
Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har alltid haft svårt för att tänka så långt in i framtiden, jag tycker att det känns lite läskigt. Jag föredrar att leva i nuet.
Vad skrämde dig som barn? Mörker.
Vem fick dig att skratta senast? Min kille.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, vilken knäpp fråga.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
Sover du med eller utan kläder på dig? Med nattlinne eller T-shirt.
Hur många kuddar har du i sängen? Jag och P delar på tre kuddar.
Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, tyvärr.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Äh, jag vet inte.

Är du social? Det beror på sammanhanget och människorna, men jag är överlag lite dålig på det där.

Vilken är din favoritglass? Jag gillar all glass i stora lass!
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Resa, shoppa, investera och kanske betala av lite på CSN-lånet.
Tycker du om kinamat? Ja.
Tycker du om kaffe? Ja, jag måste ha kaffe varje dag.
Vad dricker du till frukost? Juice och kaffe.
Sover du på någon särskild sida? Nej, det varierar nog.
Kan du spela poker? Nej, vill inte lära mig heller.

Tycker du om att mysa? Självklart!
Är du en beroendemänniska? Ja, det är jag nog faktiskt.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Sandra fyller visst år på samma dag.
Vill du ha barn? Jag tror det. Ibland känner jag att jag vill ha barn ganska snart, men ibland tvivlar jag på om jag någonsin vill ha det... Knepigt, det där.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej, som tur är.
Föredrar du havet eller en pool? Havet.
Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen och kläder.
Äger du dyra smycken? Det dyraste smycket jag har är ett KJL-halsband som kostade runt tusenlappen och det fick jag av P när vi var i New York. <3

Vad var det senaste du stoppade i munnen? Åh, vad jag känner för att svara något snuskigt på den här frågan! Men det rätta svaret är jordgubbskräm.
Vem är den roligaste människan du känner? Min kille.
Välj ett ärr på din kropp? Ärret på min mage, från när jag opererade bort en cysta som satt på äggstocken.
Vad har du för ringsignal? Kill Bill-låten (den där vissellåten).
Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej, men min mamma har säkert kvar några kläder någonstans.
Flirtar du mycket? Nej, jag har ju redan en kille.
Vart togs din profilbild för din blogg? I mitt vardagsrum.

Kan du byta olja på bilen? Nej, skämmigt nog.
Har du fått fortkörningsböter? Nej.
Vilken var den senaste bok du läste? Just nu läser jag Norwegian Wood av Haruki Murakami.
Läser du dagstidningen? Ibland, på internet.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
Dansar du i bilen? Har ingen bil, men jag är sjukt bra på sittdans!
Vilken radiostation lyssnade du på senast? Jag lyssnar faktiskt aldrig på radio.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Något på jobbet, i stil med "göra först imorgon, innan 10.30".
När var du i kyrkan senast? Förra sommaren (en barndomskompis gifte sig).
Vad ska du göra nu? Borsta tänderna och sova, jag är dödstrött.

bara för att ni är dåliga på att kommentera

Och på tal om djur; här kommer ett litet youtube-klipp som jag tycker att ni ska titta på.

sometimes life isn´t easy

Nu har hon visst bara sju liv kvar, finaste Betty. Jag vet inte om hon är självmordsbenägen, har dålig koll på det där med distans och höjder eller om hon bara tycker om att leva farligt, men jag vet i alla fall att jag blir ledsen av att tänka på att jag kan förlora henne en dag. Nu sover hon, det har hon gjort hela eftermiddagen och kvällen (åh, hon är så söt när hon sover). Vi har varit hemma hos mina föräldrar över helgen och idag ramlade hon ner från ett trappräcke och landade med en hård duns i trappan. Fallet var inte lika högt eller illa som i somras, när hon ramlade ner från vår balkong, men nosen blödde ändå lite och jag blev livrädd. Nej, för mig är hon inte "bara en katt", jag har fäst mig så himla mycket vid henne.

Helgen har tagit slut alldeles för fort. Det känns lite motigt att gå till jobbet imorgon, jag avskyr att göra fel (vilket jag gjorde i fredags) och jag avskyr att vara osäker på mig själv. Jag hoppas att det blir bättre.

en perfekt söndagssysselsättning

Här kommer ett litet tips till dig som har tråkigt och som älskar att göra kollage: polyvore.com. Vädligt roligt! Det här har jag pillat med i eftermiddag (ja, jag är nybörjare):

saturday night by nippertippa featuring Opening Ceremony

Items in this set:
Wool Quilted Mini Dress, 505 GBP
FETICHA ZEBRA PUMPS, 548 GBP
Judith Leiber Crystal-embellished sphere clutch, $2,495
Marni Flower and hoop horn earrings, $520
Rhinestone Star Brooch by Kenneth Jay Lane, 54 GBP

sköna söndag by nippertippa featuring Christian Louboutin shoes

Items in this set:
Philosophy Di Alberta Ferretti Sequined wool-blend sweater, $920
Bottoms ShopRuche.com, A Modern Boutique with a Vintage Touch, $23
Women's Cream 4 Love Tee at PalmerCash.com, $20
Christian Louboutin Fred patent leather shoes, $595
Mother of Pearl Necklace - Jewelry - Accessories, $880

för ibland vill inspirationen inte infinna sig

Jag tänkte härma några av mina favoritbloggare (som har härmat Alex Schulman) och ber därför dig som läser att skriva en rubrik, sedan kommer jag att skriva en text till rubriken. Det låter väl kul? Ja, nu kör vi!

it felt almost like Dirty Dancing

Idag tänker jag på alla de otaliga gånger jag har sett Dirty Dancing, Ghost och Nord och Syd (åh, jag älskar klänningarna!) och fantiserat om romantik, blickar/kyssar att dö för och den stora kärleken som räddar en från allting. I den fantasivärlden var Patrick Swayze idealmannen och jag kan inte låta bli att tycka att det är sorgligt att han har dött. Jag tycker alltid att det känns lite ledsamt och tomt när någon känd person, som har gjort ett stort intryck på mig under min uppväxt, helt plötsligt slutar finnas till (nästan som om en liten del av min uppväxt också försvinner eller blir mindre). Det är en obehaglig påminnelse om att avståndet mellan min barndom och nuet växer sig större för varje dag som går; tiden rusar iväg och alla blir äldre.

Älskar förresten Frida Hyvönens låt Dirty Dancing, den är väldigt fin.

waiting for my time to come

Jag hade en skitdag i måndags, men nu har vinden vänt. I tisdags fick jag nämligen ett telefonsamtal som jag har väntat hur länge som helst på. Efter ett år av bakslag efter bakslag har jag äntligen fått en chans. Under ett halvår ska jag få praktisera som socialsekreterare och det känns väldigt spännande, samtidigt som det känns läskigt också (tänk om jag inte trivs? tänk om jag inte fixar det? tänk om de inte gillar mig?). Åh, jag hoppas att den här hösten blir början på något nytt, att det blir den där nystarten som jag behöver och att turen har kommit för att stanna (det hade till exempel inte varit helt fel att dessutom vinna en stor summa pengar på triss).

Idag peppar jag mig själv genom att lyssna på Lykke Li och härma hennes dans samtidigt som jag städar, läsa bloggar som jag blir glad och inspirerad av och längta till lördag då jag ska festa med mina fina bästisar. Förresten, ni måste läsa Hanna Fridéns blogginlägg om Anna Odell och Carolina Gynning. Så bra! Dessutom tycker jag att ni ska kolla in min nya favorit när det gäller modebloggar, nämligen Le blog de Big Beauty. Visst är hon sjukt snygg och cool?

don't know what to do with myself all day

Dagar som denna hade jag gärna sluppit. När jag vaknar trött fastän jag har sovit länge och tröttheten vägrar att ge med sig, när jag inte orkar göra mycket mer än att logga in på min mail och facebook typ hundra gånger, när jag känner mig handlingsförlamad och inte vågar ringa det där telefonsamtalet och istället hamnar i tv-soffan för att förlora mig i Buffys värld för ett litet tag. Det finns så mycket som jag borde göra, men jag orkar bara inte. Inte idag, kanske imorgon. Det enda jag kommer att kunna åstadkomma idag är att handla mat, eftersom det är ett måste. Ska bara komma på vilken mat som ska handlas och just nu känns den uppgiften svår och jobbig, så det lär dröja innan jag kommer iväg till affären... Vilken skitdag, alltså. Men jag försöker tänka att det blir bättre imorgon, att jag lyckligtvis inte känner så här varje dag och att dagarna i alla fall går snabbt. Äh, det är nog bara den där vanliga måndagskänslan som spökar, jag längtar nämligen redan till helgen igen.

och så lite peppmusik på det, tack!

Jag vet, min musiksmak är inte alls cool eller indie, men för tillfället går dessa låtar på högvarv hemma hos mig. Åh, jag har börjat längta efter hösten, jag vill använda tjocka strumpbyxor, koftor, halsdukar och mina nya Madicken-skor... Snart, hoppas jag!

gonna make it through the hard times

Så många timmar/dagar/år som går åt alldeles i onödan på att tänka destruktiva tankar. Så mycket energi/kraft/tid jag lägger ner på sådant som egentligen inte spelar någon roll. Så lätt det är att känna sig värdelös/liten/osynlig när det inte tycks finnas någon plats för mig; när jag inte får visa vad jag går för. Så tröttsamt det är att jämföra sig med alla andra, oroa sig över vad andra ska tycka, tänka att jag skulle vilja vara lite mer som Elin Kling (smal/sexig/graciös), känna att jag är en klumpig tjockis som mest är i vägen när jag välter ner något eller råkar gå in i någon. Så sorgligt det känns att det första jag tänker på när jag vaknar och kliver ur sängen är min kropp; magen är i vägen, rumpan är alldeles för stor och överarmarna dallrar. Och när jag lägger mig på kvällen är det samma visa igen, till och med när jag har sex har jag svårt för att koppla bort mina hjärnspöken. Så himla svårt det är att få känna sig nöjd, låta bli att läsa sådant som ger prestationsångest och göra något åt det man faktiskt kan göra något åt. Men den här hösten får bli en nystart, härmed ska jag tänka att jag är fabulös (eller i alla fall bra) och bli snällare mot mig själv.

when it´s summer in the city

Jag känner mig mest trött och hängig och kommer inte på något bra att skriva, så jag härmar Alexandra och Fatima med en lista:

Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr?
Spenderade en eftermiddag på djursjukhuset, såg Britney Spears live, spelade minigolf i Lomma och besökte Amsterdam.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Holland och Danmark.

Vilket datum från sommaren 2009?
När jag fyllde jämt den 10/8.

Största misstaget?
Att jag tackade nej till det där sommarjobbet, som jag visserligen förmodligen hade vantrivts med, men som hade inneburit pengar…

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, som tur är.

Bästa köpet?
En blommig klänning på rean och en cool brosch, som ser ut som en stor rosett, från Gina Tricot.

Vad spenderade du mest pengar på?
Fika och nöjen, tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att Betty klarade sig när hon ramlade ner från vår balkong.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2009?
Diverse Britney Spears-låtar.

Är du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
Varken mer eller mindre på det ena eller andra hållet, antar jag...

Vad önskar du att du gjort mer?
Solat och badat, det gjorde jag nämligen bara en enda gång.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Latat mig.

Hur tillbringade du din midsommarafton?
På landet i goda vänners sällskap, det var hur mysigt som helst.

Blev du kär i sommar?
Jag blev allt lite kär i Nour El-Refai efter att ha kramats med henne och lyssnat på hennes sommarprat i P1.

Favoritprogram?
Pushing Daises när det gick, men numera är det True Blood.

Bästa boken du läste i sommar?
Helt klart Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July.

Största musikaliska upptäckten?
Hmm… Jag har fallit pladask för Beyonce och Lady Gaga.

Något du önskade och fick?
Jag fick många fina presenter när jag fyllde år, bland annat kameran som jag suktat efter länge, prickiga bestick, halsband från Alex & Chloe och örhängen från Pilgrim.

Något du önskade dig men inte fick?
Ett jobb som har med min utbildning att göra.

Vad gjorde du första dagen på sommarlovet?
Sommarlov har man väl bara när man är liten?

Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
En bättre ekonomi.

Vad fick dig att må bra?
Killen, katten, familjen och vännerna.

Vem saknade du?
Min vän Lina som inte kunde komma på min födelsedagsfest.

De bästa nya människorna du träffade?
Tror faktiskt inte att jag har träffat några nya människor…

Sommarens sötaste?
Tyra och Betty.

Sommarens hetaste?
Min kille.

Sommarens största kärlek?
Kärleken till killen, katten, familjen och vännerna.

Sommarens besvikelse?
Britney Spears-konserten.

Sommarens bästa?
Killen, katten, familjen och vännerna.

Sommarens snällaste?
Mina fina vänner.

Sommarens knasboll?
Jag, när jag råkade hoppa av i Örestad istället för Österport under tågresan till Britney Spears-konserten...

so come give me a hug

Nu har jag varit en trettioåring i två veckor och det känns som om jag inte har förstått det ännu. Att jag är så gammal, liksom. Jag känner mig fortfarande som 25 eller nåt och jag har väldigt svårt för att se mig själv åldras. Det är inget jag oroar mig över eller så, jag tycker bara att det känns lite märkligt. Jag kan knappt förstå att det har hunnit gå mer än femton år sedan jag var en nybliven tonåring som läste Okej, avgudade Take That och busringde till Heta linjen. Eller att det är tjugo år sedan som jag var en tioåring som älskade att spendera sommarlovet hos farmor och farfar, hängde så mycket som möjligt i stallet och spenderade helgkvällarna med att sova över hos bästisen. Åren bara rusar förbi och ibland måste jag verkligen kämpa för att njuta av nuet, istället för att oroa mig eller ta något för givet.

Det mest påfrestande med att bli äldre är alla andras förväntningar. Vid den här åldern ska man ha hittat sig själv och man förväntas vara gift, ha jobb, barn och hus. Jag har slutat räkna hur många gånger jag har fått frågor som ”ska inte ni gifta er?” eller ”snart är det väl er tur att skaffa barn?”. Det är med andra ord inte så konstigt om man - som överviktig, ogift, barnlös och arbetslös - känner sig sjukt misslyckad och patetisk ibland. Och det är oerhört tröttsamt.

Förra lördagen firade jag födelsedagen med mina kära vänner. Jag anordnade ett barnkalas, komplett med fiskdamm och allt, och det hela slutade med att vi (bland annat) åkte skateboard inomhus. Det var sjukt roligt och såg ut så här:

men jag kommer inte på någon bra rubrik

Här kommer några bra tips:

* Boka in nästa onsdag i kalendern, då börjar SVT äntligen sända True Blood. Som jag har väntat.

* Boka även in nästa fredag, då släpps äntligen Anna Jörgensdotters nya bok Bergets döttrar. Som jag har längtat.

* Läs det här och det här om hur lyxen har fått enorma proportioner. Jag blir mörkrädd av människors slit-och-slängmentalitet. Jag förstår inte varför man måste köpa ny mobiltelefon en gång om året eller varför man måste ha typ sju uppsättningar av ett par gummistövlar i olika färger. Anna-Klara är verkligen klok som en bok.

* Hanna Fridén skriver klokt om den farliga myten om att tjejer inte skulle kunna stötta varandra. Jag är less på att höra att tjejer bara snackar skit om varandra, medan killar hjälper och stöttar varandra. Jag tror inte ett dugg på det. Dessutom måste man som tjej kunna kritisera någon annan tjej utan att bli kallad för kvinnohatare. Det är ju precis så som Hanna skriver; killar blir inte anklagade för att vara manshatare när de kritiserar en annan kille.

* Lyckligtivs är det inte bara jag som får ont i magen och känner obehag av att en hel hög med vuxna människor har bestämt sig för att det är okej att mobba en 16-årig tjej. Läs det här av Rebecca (men läs inte kommentarerna, då känner man mest för att börja gråta) och det här av Frida. Jag skulle förmodligen aldrig klara av att vara en vilsen tonårstjej idag, hatet på internet gör mig helt utmattad.

* Frida skriver också bra om hur sjukt det är att Katrin Zytomierska smutskastar Marie Plosjö, som i flera intervjuer har berättat att hon blivit våldtagen. Jag kan inte ens beskriva hur lågt jag tycker att det är. Katrin verkar vara så mån om att bli älskad av det motsatta könet att hon använder sig av (manliga) härskartekniker gentemot andra kvinnor. Det är tragiskt att hon inte inser vilken skada hon gör med sin unkna kvinnosyn.

Sedan måste jag bara skriva några rader om hur snygg jag tycker att Whitney Port är. Hon är min främsta stilförebild just nu (även om jag aldrig skulle kunna komma undan med en magtröja), jag gillar att det påminner väldigt mycket om 90-talet. Jag hoppas förresten att nästa säsong av The City börjar sändas snart.

detta har hänt (bland annat)

* Jag och P har varit i Amsterdam. Vi drack öl, strosade runt i second hand-butiker, hånglade och var livrädda för alla spårvagnar.

* Jag har fyllt år och firat med världens bästa familj och vänner.
* Betty ramlade ner från vår balkong på tredje våningen och jag greps av panik och förtvivlan. Men efter ett dygn på djursjukhuset var hon helt återställd och jag är innerligt tacksam för det.

* Jag har känt hur kärleken till världens sötaste systerdotter har vuxit sig starkare och bubblar som sockerdricka i min bröstkorg.
* Jag har hängt med mina fina bästisar. En kväll sjöng vi indie-allsång på Debaser, det var väldigt kul och jag fick dessutom krama min idol Nour. På tal om Nour har jag lyssnat på hennes vackra sommarprat och fällt en hel del tårar. Lyssna här!

Och jag får hjärtklappning så fort jag tänker på allt det där som skaver och jag får svårt för att andas när jag tänker på tiden som bara går och går, på kroppen som jag vantrivs i och på livet som måste förändras på något sätt. Hösten måste ställa allting till rätta, annars går jag sönder.

the world is an imperfect place

För en vecka sedan dog regissören och manusförfattaren John Hughes; kungen av high school-filmer från 80-talet. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns ledsamt, jag har ju vuxit upp med hans filmer och älskar dem. Jag kommer aldrig att glömma fredagskvällarna när jag och storasyster var ensamma hemma, åt pizza och popcorn och drack hallonsoda samtidigt som vi tittade på filmer som Some Kind of Wonderful, Pretty in Pink och Breakfast Club. Det kändes häftigt att få hänga med sin tonårssyster och titta på filmer som handlade om tonårslivet. Sedan har filmerna liksom följt mig genom alla år och jag har sett dem hur många gånger som helst. Jag kan helt enkelt inte få nog av olycklig tonårskärlek, populäritetstävlingar, identitetskriser, Molly Ringwald, farliga killar och snälla tjejer, skolbalar och den där längtan om att få höra hemma någonstans. Dessutom älskar jag ju 80-talsmusiken och kläderna. Jag hittade förresten ett blogginlägg, tack vare Ann, som ni bara måste läsa. Det handlar om amerikanska Allison som brevväxlade med John Hughes under 1985-1987 och tårarna rann när jag läste. Så himla fint!

hej, har ni saknat mig?

Så här kan det se ut när jag testar att filma med min nya kamera och hänger med världens sötaste systerdotter:

Jag återkommer förhoppningsvis snart igen. Ska bara försöka samla alla tankar och plocka upp de borttappade orden först. Jag hoppas att ni inte har tröttnat på att vänta.

this is a man´s world

Hon kom, hon dansade, hon mimade. Britney Spears, alltså. I lördags hade jag en fin och rolig dag tillsammans med Emelie (jag spexade till exempel till det genom att omedvetet hoppa av för tidigt på tågresan till Danmark), men själva konserten var ärligt talat inte så mycket att hurra för. Eller den var ok, jag gillar ju Britney såklart, men allt kändes väldigt opersonligt (det enda hon sa var "how are you doing tonight?") och hon mimade till alla låtar (inte ens särskilt bra), det var i och för sig ingen större överraskning (det måste man nästan göra om man ska dansa så mycket). Men det hela kändes först och främst som en dansuppvisning (jag är inte ens särskilt intresserad eller road av dans) och jag höll typ på att dö av leda när ett gäng cirkusartister lattjade på scenen innan det var dags för Britney att äntra scenen. Ja, ja, man fick i alla fall höra många av hitlåtarna och det är ju kul att ha sett henne.

I måndags och tisdags spelade Britney i Stockholm och efter att ha läst recensionerna i Expressen och Aftonbladet känner jag mig vansinnigt frustrerad. Jag håller med i en del av det de skriver; att det kändes opersonligt och att hon inte mimade särskilt bra. Men jag förstår inte alls varför de envisas med att recensera Britneys utseende också. Vad har det med saken att göra att "håret har växt ut och extrakilona är borta"? Varför måste Anders Nunstedt skriva "jag satt så nära att jag kunde se groparna i låren genom Britneys nätstrumpor [...]"? Det är ju bara elakt och onödigt. Men det är väl så, kvinnliga artister får dras med att alltid bli betygsatta för både prestation och utseende, medan manliga artister får se ut lite hur som helst och ändå bli älskade och mycket väl godkända. Det är ju bara så himla sorgligt.

and it would have been so good

Det känns som om allt står lite stilla just nu. Folk är upptagna och det är visst meningen att man ska bada, sola, vara utomhus och umgås när det är sommar. Som arbetslös är det inte någon större skillnad på årstiderna om man tänker så, man har alltid alldeles för mycket tid över (till att tänka frustrerande tankar, till att känna sig överflödig, till att tappa hoppet). Jag längtar mest efter augusti, jag känner på mig att det kommer att bli en bra månad. Vad det kommer att bli av juli vet jag fortfarande inte. Men det är ju ganska skönt när det går långsamt också, när man försöker glömma bort alla måsten, tittar på Buffy när det regnar, läser böcker, hänger med kompisarna och gosar med världens sötaste katt (och med killen, när han inte befinner sig i Småland). Jag och Betty hade det så himla mysigt igår, ibland krävs det verkligen inte mycket för att jag ska känna mig nöjd. Jag städade typ hela dagen, bytte lakan, duschade, målade naglarna och la mig sedan i sängen bredvid Betty (som sov vid mina fötter hela natten, det brukar hon inte göra) för att läsa en fin bok som jag fallit handlöst för. Jag kunde till och med sova med lampan släckt hela natten.

gonna party like it´s your birthday

Tänk, om en knapp månad fyller jag år. Jag har förträngt det där med ålderskris nu, det är ju trots allt ganska kul att fylla år och jag har faktiskt redan fått en oerhört fin födelsedagspresent som jag är mycket glad för. En Canon PowerShot G10 har blivit min nya vän och jag tror minsann att det kan vara början på en lång och vacker vänskap. Det hindrar mig dock inte från att fantisera om andra ting som jag absolut inte skulle tacka nej till när jag går från att vara tjugonågonting till att bli trettionågonting (klicka på bilderna!):