För en vecka sedan dog regissören och manusförfattaren John Hughes; kungen av high school-filmer från 80-talet. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns ledsamt, jag har ju vuxit upp med hans filmer och älskar dem. Jag kommer aldrig att glömma fredagskvällarna när jag och storasyster var ensamma hemma, åt pizza och popcorn och drack hallonsoda samtidigt som vi tittade på filmer som Some Kind of Wonderful, Pretty in Pink och Breakfast Club. Det kändes häftigt att få hänga med sin tonårssyster och titta på filmer som handlade om tonårslivet. Sedan har filmerna liksom följt mig genom alla år och jag har sett dem hur många gånger som helst. Jag kan helt enkelt inte få nog av olycklig tonårskärlek, populäritetstävlingar, identitetskriser, Molly Ringwald, farliga killar och snälla tjejer, skolbalar och den där längtan om att få höra hemma någonstans. Dessutom älskar jag ju 80-talsmusiken och kläderna. Jag hittade förresten ett blogginlägg, tack vare Ann, som ni bara måste läsa. Det handlar om amerikanska Allison som brevväxlade med John Hughes under 1985-1987 och tårarna rann när jag läste. Så himla fint!
1 kommentar:
tack för den här!
har också läst inlägget och det var underbart.
Skicka en kommentar