where is the passion when you need it the most

Sofi Fharman, får jag fråga vad du egentligen tänkte på när du skapade tidningen Sofis mode? Du skriver att det är en dröm som äntligen gått i uppfyllelse och jag kan inte låta bli att undra över vissa saker. För det första undrar jag varför du skapar en tidning som det redan finns alldeles för många varianter av och sedan är jag så nyfiken över att få veta varför du väljer att skriva om Jennifer Anistons svåra viktkamp, varför du ställer hjärndöda frågor som "vilket smink kan du inte leva utan?" eller " hur hett är jeans med hög midja"? och varför du väljer att förstöra glädjen med mode genom att skriva om vilka trender man måste följa för att vara stilfull eller cool. För Sofi, tycker du inte att unga tjejer redan har krav på sig så att det räcker och blir över? Det finns ju en hel uppsjö av tidningar och människor som redan lär ut ditt mantra: "gör så här och så här, så blir du lika snygg som den här kändisen". Nej, jag tycker inte alls om din äckliga tidning och jag bryr mig inte om Jennifer Anistons viktproblem. Jag är nämligen alldeles för upptagen av att tänka på min egen kropp, tack vare människor som du, som tydligt visar att jag inte duger som jag är. Och det är så synd att det lätt blir så här. För jag gillar ju mode, jag tycker det är roligt med kläder. Åh, vad jag önskar att det fanns fler människor som Hanna Fridén i modevärlden. Människor som inte tar mode på så blodigt allvar, som förstår att det handlar om personlig stil och smak, att man kan leka med kläder och smink precis hur man vill utan att bry sig om några fåniga trender. Snälla Hanna, kan du inte starta en modetidning som konkurrerar ut Sofis blaska?

Äh, jag har kanske bara vaknat på fel sida idag? Nu ska jag i alla fall äta frukost framför ett avsnitt av Buffy. Jag älskar att vara ledig på måndagar.