Jag kan inte låta bli att känna mig provocerad av människor som säger att det är egoistiskt att begå självmord, eftersom man efterlämnar människor som älskar en. Jag tycker att det är ungefär lika intelligent att säga det, som det är att säga att det är egoistiskt av en person att få cancer och dö. Depression klassas som en folksjukdom och det är deprimerade människor som begår självmord. Någon som aldrig varit deprimerad kan aldrig någonsin sätta sig in i hur svår sjukdomen är; hur svarta tankarna kan bli och hur hoppet försvinner. Trots att man har en familj som älskar och stöttar en, trots att man får hjälp. Min moster efterlämnade tre barn, nio barnbarn, tre syskon och en mängd syskonbarn som älskade henne högt och jag saknar henne enormt mycket. Vissa stunder har det varit svårt att förstå varför hon valde bort att inte se sina barnbarn växa upp, men jag har ändå aldrig tyckt att det var egoistiskt gjort av henne. För jag vet ju att hon förmodligen ville göra det; det fanns nog inget mer hon önskade. Men hon var djupt deprimerad under en lång period och till slut gjorde det alldeles för ont att leva och då valde hon att gå ner i sjön. Jag är så glad över att hon hann träffa P innan hon dog. Jag minns när hon sade till mig, på min födelsedag för fyra år sedan, att hon tyckte om honom och det gjorde mig så glad. Åh, finaste moster Anita, jag har sparat på dig allra längst in i mitt hjärta och det känns fint att tänka på dig. Och vet du vad? Jag tror att solen skiner just för dig idag.
6 kommentarer:
Här sitter jag med tårar rullande ner för kinderna. Så vackert skrivet och så sant.
mary: åh tack, fina du. *kramar om*
Min mamma gjorde det och innan hon lyckades, (hon försökte vid ett flertal gånger och hotade, det är nog hoten som är det värsta) så var jag helt klar med att jag tyckte det var en självisk och egocentrisk akt. Idag är jag inte lika säker i mina argument, jag kan vissa dagar tycka att det var det mest givmilda och generösa hon kunde göra för oss i familjen, samtidigt som jag vissa dagar tycker att det var enormt själviskt och egocentriskt. Hon var sjuk, men gjorde dock ett val. Ett val där hon valde att lämna oss i en sorg och ilska och ensamhet som inte går att beskriva. Men jag förstår vad du menar. Men jag vet inte, det är olika dag från dag vilken fot jag står på./ Lisa (detjagaldrigsäger)
Veldig fint innlegg!
Da min bror tok livet sitt spurte folk meg om jeg ikke var sint på han fordi han hadde gjort noe så egoistisk. Det har jeg aldri tenkt. I begravelsen sa presten til meg at han så på det som at broren min hadde en sykdom som var så alvorlig at han til slutt døde av den. Jeg synes det er en fin tanke.
lisa: jag förstår precis vad du menar. det finns dagar när jag inte alls förstår hennes val, men jag tänker ändå att hon var sjuk... men usch ja, det är verkligen svårt. det var verkligen tråkigt att höra om din mammma, kära du. sköt om dig. många kramar till dig! (och du, jag saknar din blogg)
anonym: åh, tack. det är lite så jag också tänker; att det var sjukdomen som tog hennes liv. tack för din fina kommentar. kramar till dig också.
Väl tänkt. Samtidigt visar Lisas och Anonyms inlägg på att det här är ingen enkel fråga..
Jag kan tänka mig att de som säger så gör det som ett sätt att "vaccinera" sig och på ett medvetet eller omedvetet sätt tala om för personer i sin omgivning att "Gör inte så mot mig (eller dig själv" ... ett sätt att omvänt kanske tala om att Jag Älskar Dig - eller ivartfall; Jag Vill Ha Dig Kvar.
Mot det kan ju vändas att det skulle kunna sägas vara minst lika egoistiskt av de icke-sjuka anhöriga att vilja ha personen kvar i livet, när personen själv inte vill leva eller "har livskvalitet"...för att nu beröra bara några av de aspekter man kan se denna fråga an med.
Ense torde man nog kunna vara om att självmord (i grunden) dock kan sägas vara någonting negativt.
Hälsningar!
Anders
Skicka en kommentar