Jag känner igen mig själv så himla mycket i det här blogginlägget att jag faktiskt började gråta när jag läste det. För att det är så jobbigt att alltid tänka på och vara medveten om sin kropp; att alltid tänka om jag bara var lite smalare och oroa sig för vad andra tänker. Usch, jag hatar det och försöker verkligen tänka att jag är fin som jag är. Men hjälp, vad svårt det är ibland (eller oftast), särskilt när någon dessutom råkar kommentera min kropp utan att kanske riktigt tänka på det. Som om jag liksom inte redan visste att jag har en bred bak och en tjock mage. Som om självhatet inte redan är tillräckligt.
6 kommentarer:
jag kände också igen mig...
och det gör mig så arg, att kroppen ska orsaka sådant lidande, att den ska få så stor betydelse. egentligen är den ju bara ett skal och det är alltid insidan som räknas, även om det inte alls känns så när man får en taskig kommentar eller står i provrummet och inte kan få på sig kläderna... :/
pöss!
Så mycket energi som lagts på detta genom åren, det gör mig både ledsen och arg. Utan att förstå omöjligheten strävar jag (och många med mig) efter perfektion. OCh perfektion har vi fått lära oss, är lika med att vara smal. Tänk om jag lagt energin på annat. SÅ underbart det kunde ha varit.
Jag tror att man måste bestämma sig för hur man vill leva för att uppnå största möjliga välmående, och detta utifrån sina egan förutsättningar, inte någon annans. Detta behöver inte betyda att man bantar- kanske räcker det med att man sätter upp ett rimligt träningsmål- för att komma i form OCH kunna äta det som är gott då och då. Jag tror på det. MEn vet också hur svårt det är att bryta negativa cirklar. Att vara kropp och värderad utifrån det. Så därför ska vi vägra svälta oss för att passa in i idealet: vi ska må bra. Det är målet! Smal är inte lika med snygg, tro mig, jag vet! Bekväm med sig själv är dock en annan sak. Men att vara bekväm handlar mycket om att vara snäll mot sig själv. Tror jag. Kram till dig fina.
lisa: jag blir också arg, jag vill inte alls lägga ner så mycket energi på att tänka på det, som jag faktiskt gör... men det är svårt. jag tycker att du är finast både inuti och utanpå! pöss.
fatima: ja, man blir till slut så himla utmattad av att alltid tänka på det... man kan liksom aldrig slappna av. man får försöka lägga energin på något annat, även om det är svårt...
sofia: ja, det låter verkligen klokt. synd att det alltid ska vara så mycket lättare sagt än gjort. och det är svårt att vara snäll mot sig själv när man blir matad med information om att man inte duger som man är. men man får försöka kämpa på... kram, fina du!
Det tycks mej vara en typisk kvinnlig belastning att gå runt och, som det så passande uttrycktes, vara kropp... Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ärligt talat. :-(
Anders
även om det känns jobbigt jessie så tänk att där bakom din bild av dig själv är en helt underbar tjej som är hur vacker och fin som helst.Och jag lovar dig att många säkert skulle vilja vara du .Puss hjärtat
Skicka en kommentar