late at night i´m just a girl

Häromdagen var jag hemma hos mina föräldrar och då passade jag på att bläddra i några gamla fotoalbum, det är alltid lika roligt. Jag är väldigt nostalgisk av mig, jag tycker om att tänka tillbaka på min barndom, och det är roligt att mina föräldrar tog så många kort på mig och min syster när vi var små. Och eftersom jag själv tycker om att titta på andra människors barndomskort, så bjuder jag på några här, just for you. Enjoy!

Här fyller jag år och den typiska 80-talsfrisyren är ju självklar

Jag och storasyster i våra finaste 80-talskläder inför skolavslutningen

Här är jag typ 15 år, tillsammans med vår katt Liza

Här är jag en töntig Take That-galen tonåring med tandställning

Så här såg jag ut under min Broder Daniel-period

Och nu vill jag självklart se era fina barndomskort också, ok?

if i could cry

Usch, jag förstår inte alls varför jag envisas med att läsa de där stora och kända modebloggarna. Jag blir ju bara irriterad, provocerad och trött när jag läser om alla måsten och alla dyra köp som jag själv inte har råd med. Mission accomplished om ni vill få mig att känna mig ful och fattig, liksom. Dessutom skriver de flesta om samma saker hela tiden och det verkar knappt vara någon som vågar sticka ut ur mängden. Förutom de få guldkorn som faktiskt finns och som jag alltid blir inspirerad och glad av; coola och smarta Marie, Hanna, Clara och Miri. Ni har förstått att mode inte främst handlar om dyra klädesmärken eller trender, utan om att ha roligt och att hitta sådant man tycker om. You go, girls!

Är det förresten ingen som kan tala om för Ebba von Sydow att det är ok om man inte orkar motionera varje dag och att det inte är the end of the world om hon råkar äta en kaka? Suck...

för jag är trött på att plugga nu

Idag har jag mest myst och busat med Betty och vi tittade till och med på Angel tillsammans (hon är sannerligen en katt med bra smak). Och nej, jag kan faktiskt inte komma på ett bättre eller mysigare sätt att spendera en vanlig måndag på.

just in the middle of a dream

I lördags försökte jag plugga hela dagen, men det var verkligen segt och tråkigt. Därför blev jag superglad när världens gulligaste pojkvän kom hem, efter en runda på stan, med en stor semla och en jättefin sjal till mig. Betty blev också glad, hon älskar nämligen grädde. Och det verkar ju som om hon blev förälskad i sjalen. Världens gulligaste katt; det är precis vad hon är!

what a strange thing to say

Jag kan inte låta bli att känna mig provocerad av människor som säger att det är egoistiskt att begå självmord, eftersom man efterlämnar människor som älskar en. Jag tycker att det är ungefär lika intelligent att säga det, som det är att säga att det är egoistiskt av en person att få cancer och dö. Depression klassas som en folksjukdom och det är deprimerade människor som begår självmord. Någon som aldrig varit deprimerad kan aldrig någonsin sätta sig in i hur svår sjukdomen är; hur svarta tankarna kan bli och hur hoppet försvinner. Trots att man har en familj som älskar och stöttar en, trots att man får hjälp. Min moster efterlämnade tre barn, nio barnbarn, tre syskon och en mängd syskonbarn som älskade henne högt och jag saknar henne enormt mycket. Vissa stunder har det varit svårt att förstå varför hon valde bort att inte se sina barnbarn växa upp, men jag har ändå aldrig tyckt att det var egoistiskt gjort av henne. För jag vet ju att hon förmodligen ville göra det; det fanns nog inget mer hon önskade. Men hon var djupt deprimerad under en lång period och till slut gjorde det alldeles för ont att leva och då valde hon att gå ner i sjön. Jag är så glad över att hon hann träffa P innan hon dog. Jag minns när hon sade till mig, på min födelsedag för fyra år sedan, att hon tyckte om honom och det gjorde mig så glad. Åh, finaste moster Anita, jag har sparat på dig allra längst in i mitt hjärta och det känns fint att tänka på dig. Och vet du vad? Jag tror att solen skiner just för dig idag.

det finns så många

Nu har jag tittat ut vilka böcker som lockar allra mest på Adlibris finfina bokrea. Det återstår dock att se vilka jag i slutändan klickar hem, jag har egentligen bestämt mig för ett köpstopp på böcker, eftersom det står alldeles för många olästa här hemma. Men det här är i alla fall min nuvarande lilla önskelista:

♥ Fint som snus av Daniel Boyacioglu

♥ Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

♥ Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund

♥ Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen

♥ Alla vilda av Birgitta Stenberg
♥ Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

♥ Vårdcentralen Fontanellen av Lucas och Coco Moodysson

♥ Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet av Marie Norin

♥ Vegobiffar och kolasås av Jenny Hellström

♥ 101 bästa drinkarna : drinkar, cocktails, shots, bartenderns bästa tips av Björn Rodén

Har ni några andra bra boktips från årets bokrea?

how does it feel in my arms?

Jag avskyr den där känslan som dyker upp ibland och hur ologiskt jag tycks tänka då, bara för att jag känner mig osäker på mig själv och rädd för att förlora det finaste jag har. Och jag avskyr hur avundsjukan och svartsjukan ibland river stora hål inom mig och hur jag alltid tycks förminska mig själv. Som nu, när jag inte riktigt kan sluta tänka på den där nya tjejen på P´s jobb, som han pratar ganska mycket om och som jag råkar veta är sockersöt, rolig och smart. Och innerst inne vet jag ju att det är mig han älskar, samtidigt som han kan tycka att andra tjejer är coola eller snygga. Men fan, ibland är det verkligen svårt att tänka logiskt och istället oroar jag mig för att han ska bli kär i den där tjejen och då önskar jag plötsligt att jag var mycket smalare, mer utåtriktad, smartare och vackrare än vad jag är. Men jag vet, det är sjukt fånigt och töntigt av mig. Jag jobbar fortfarande på det där. Men nej, nu måste jag återgå till pluggandet...

you could have made me a righteous citizen

Nu ska jag nog snart gå och lägga mig, som den tant jag egentligen är, men innan dess vill jag bara skriva några rader om en kvinna som fascinerar mig och som jag tycker väldigt om - nämligen Cher. Hennes storhetstid må vara över, men hon kommer alltid att vara cool i mina ögon. Jag älskar till exempel den här låten, som hon gjorde tillsammans med sin man Sonny, och jag tycker att hon var vansinnigt vacker på den tiden. Dessutom är hon en fantastisk skådespelerska, filmerna Mask och Mångalen är några av mina favoritfilmer. Fler borde prova på att vara lite mer som Cher, tycker jag. Hon är orädd, tuff och hon vågar utmana samhällets normer om hur en kvinna bör se ut och bete sig. Och det är nog just därför jag gillar henne så mycket.

don't you understand that I'm gone?

Usch, jag borde plugga. Men nu orkar jag inte mer för idag och dessutom tittade jag på ett avsnitt av Angel, som jag inte sett tidigare, när jag åt lunch framför teven och jag blev så tagen, tårarna rann och jag kände att jag ville skriva om Buffy och Angel. Vampyrdödaren och vampyren med en själ som är kära i varandra; tv-världens vackraste kärlekspar. De är vår tids Romeo och Julia, deras kärlek är förbjuden och farlig. De kan inte leva tillsammans, då förlorar Angel sin själ och blir ond. Men i avsnittet som jag såg idag blev Angel mänsklig för en dag, eftersom han smittats med ett visst demonblod, och han och Buffy fick en dag tillsammans som ett normalt par som älskar varandra och de låg i sängen och åt jordnötssmör och choklad. Det var så fint och jag grät när Angel bestämde sig för att häva det hela, eftersom han fick veta att han kunde förlora Buffy i en kommande strid och han ville vara stark nog att hjälpa henne och ville inte heller vara en börda för henne. Någon av dem skulle ha dött i framtiden om han förblev mänsklig och han kunde inte stå ut med tanken att det kunde vara hon som dog. Jag vet inte om ni förstår något av mitt svammlande, men ta er tid att titta på klippet här nedanför, ok? Fan, det här är äkta kärlek, mina vänner. Att älska någon så passionerat och intensivt att det känns i hela kroppen och nästan gör fysiskt ont och att inte kunna leva utan den personen.

dagens andra och tredje konstanterande

♥ Nu har jag fått ytterligare en bra anledning till att avsky och bojkotta affären Zara som uppenbarligen inte bara har minimala klädstorlekar utan även behandlar sin personal uruselt. Unket!

♥ Jag har hittat klänningen jag vill gifta mig i! På asos av alla ställen, för lite mer än 400 kr. Som hittat, banne mig! Nu fattas det bara ett frieri, förlovningsring i vitt guld, en fin brudbukett, en snygg och enkel håruppsättning och... ja, allt det där andra som hör till ett bröllop (men förutom kyrkan då, jag vill allra helst gifta mig borgerligt). Sedan är saken biff, som det så vackert heter.

till världens finaste lisa

Jag vill bara berätta hur fin och bra jag tycker att du är och hur glad jag blir när jag ser att du har skrivit ett nytt inlägg i din blogg, för jag känner oftast igen mig själv i varenda ord du skriver. Jag vill överrösa dig med kramar, glitter, ballonger, såpbubblor och allt annat som är fint och en massa kärlek, för du är en av världens finaste människor och det vet jag fastän jag aldrig har träffat dig. Vi får se till att träffas någon gång och då får vi såklart fika med varsin stor semla, eller hur? Glöm aldrig bort att du är bäst, Lisa! Puss och kram.

dagens konstanterande

Det var länge sedan jag kände mig så här trött på mig själv. Jag väljer att spela betapet istället för att göra något vettigt, jag äter alldeles för mycket choklad, jag föredrar att titta på Angel istället för att plugga till en kommande tenta och jag orkar inte riktigt med att socialisera mig eller ens gå utanför lägenheten. Dessutom var jag korkad nog att väga mig idag och jag känner mig verkligen som en strandad val. Note to self: det här håller inte, jag måste göra något åt saken.

because it doesn't feel right

Jag avskyr verkligen allt som har med melodifestivalen att göra och jag är totalt ointresserad. Desstutom hänger jag inte alls med på alla knäppa regler och alla jokrar hit och dit och jag förstår inte varför det ska vara så många deltävlingar. Det var, helt enkelt, bättre förr. Och jag ryser verkligen av obehag varje gång jag ser läskiga Carola, som jämt verkar vara med i tävlingen, och jag kunde inte låta bli att känna mig lite glad när jag läste att hon missade finalplatsen i lördags. Men det jag avskyr allra mest med den här melodifestivalen, förutom alla pinsamt dåliga låtar, är hur de flesta tidningar och en del bloggare ständigt jämför tjejerna som deltar i melodifestivalen med varandra. De skriver att Sanna har krossat Carola, de spekulerar i om det är Carola eller Charlotte Perrelli som är den stora schlagerdrottningen och betygsätter dem efter hur de ser ut, sjunger och agerar på scen och de publicerar en bild där Carola råkar visa trosorna. Och allt detta gör mig så innerligt trött. Varför är det ingen som påstår att Rongedal har krossat Andreas Johnson och varför jämförs och betygsätts inte Andreas Johnson och Niklas Strömstedt? Varför ska just tjejerna jämföras och tävla mot varandra hela tiden? Det händer ju förresten inte bara under melodifestivalens gång, men det är verkligen uppenbart och tydligt just där och jag är faktiskt lite förvånad över att fler inte reagerar på det. Eller är det jag som överreagerar?

the only place you will be singing is in jail

Åh, jag vill verkligen ha den här ljuvliga och söta t-shirten. Johnny Depp måste ju helt klart vara världens vackraste man. Dessutom älskar jag filmen Cry baby. Och på tal om Johnny Depp, så bara måste jag se hans senaste film Sweeney Todd. Tim Burton + Johnny Depp = fantastisk film. Åh, han sjunger ju till och med i den filmen! Och har ni tänkt på att Johnny är supersnygg även när han är sminkad som pirat eller barbarisk mördare? Eller så är det bara jag som tycker det...

Nej, jag har definitivt inte något vettigt att skriva om just nu. Inspirationen vägrar att infinna sig och jag tenderar att tänka på ångestframkallande saker som jobbsökande och tentaplugg istället. Hjälp mig gärna lite på traven genom att svara i undersökningen här till höger.

all you have to do is call my name

Tröttheten vägrar lämna min kropp, men ibland väller faktiskt vårkänslorna över mig, om så bara för en liten stund, och nu har jag och P äntligen bestämt oss för att åka till London över påskhelgen. Att resa iväg är nog precis vad jag behöver och i min kalender från Elle står det faktiskt "du behöver peppas upp, ta ledigt och res bort ett par dagar" i mitt horoskop. Bäst att lyda då, liksom. Det är nog 10 år sedan jag senast var i London, så jag tar tacksamt emot tips på vad man absolut inte får missa när man är där.

På sistone har jag tänkt en del på det här med föräldrarskap; särskilt på hur komplicerad relationen mellan mamma och dotter kan vara ibland. För det är väl oftast inte så som i Gilmore Girls, där mamman Lorelai är bästis med sin dotter Rory? Eller? Jag minns att jag tittade på en dokumentär för flera år sedan, men jag kommer inte ihåg så mycket från den eller ens vad den handlade om - det enda jag kommer ihåg är en kvinna som sade "man måste inte älska sina föräldrar, jag önskar att någon hade sagt det till mig". Och jag tänker att ja, så är det. Du måste inte älska din mamma eller din pappa, det är ok om du inte skulle göra det. Jag älskar båda mina föräldrar, men jag tycker inte alltid om att umgås med dem. Jag känner mig lätt lite utanför när jag umgås med familjen, tycker att mina föräldrar har konstiga och läskiga åsikter om vissa saker och ibland har vi verkligen inget att prata om. Särskilt min mamma har i princip krossat mitt hjärta mer än en gång med sina hårda ord, men hon har också stöttat mig ibland och jag är trots allt tacksam för att hon finns. Jag önskar bara att saker och ting inte alltid var så komplicerade, men det blir väl lätt så... Det där med relationer och familj är ju inte alltid så enkelt. Äh, nu känns det som om jag bara yrar, jag ska nog ta och äta något istället.

just let the music set you free

Idag har Betty varit på bushumör, i vanlig ordning, och jag var tvungen att filma henne lite. Hon är ju så himla gullig när hon busar, eller hur? Men nu ligger hon på soffan och sover sött och jag ska nog gå en sväng på stan, det verkar vara rena rama vårvädret utomhus och jag har inte varit utanför lägenheten på två dagar. Ja, jag vet. Jag är en latmask.

every inch of my skin is crying for your hands

Jag förstår inte alls hur jag kunde glömma bort att nämna min gråtlåt Soon after Christmas med Stina Nordenstam i förförra inlägget (jag hittade tyvärr ingen annan video på youtube, men här kan ni köpa skivan Memories of a color för 79 kr och det tycker jag att ni ska göra). Som jag har gråtit till denna vackra låt! Jag upptäckte låten när jag bodde i Motala, gick på folkhögskola och bodde hemifrån för första gången. Jag skrev kärleksdikter, blev kär i en ny kille varje månad och började även skära mig själv. Jag skäms nästan lite över mig själv när jag tänker tillbaka, jag var så naiv och barnslig då. Men Stinas röst var som bomull kring mitt bultande tonårshjärta och Soon after Christmas kommer alltid att förbli en av mina favoritlåtar. Den har följt mig genom alla mina kärlekssorger.

För övrigt har jag precis köpt kurslitteratur för 800 kr, vilket suger. Jag hade ju hellre lagt pengarna på den här fina blusen, den här söta koftan eller den här tjusiga klänningen. Men annars är jag glad över att den fjärde säsongen av Nip/Tuck äntligen har börjat gå i SVT2 (söndagar, 21.20, don´t miss it) och att The Kills (jag skulle så gärna vilja se ut som VV) kommer till Malmö i slutet av mars.

where is the passion when you need it the most

Sofi Fharman, får jag fråga vad du egentligen tänkte på när du skapade tidningen Sofis mode? Du skriver att det är en dröm som äntligen gått i uppfyllelse och jag kan inte låta bli att undra över vissa saker. För det första undrar jag varför du skapar en tidning som det redan finns alldeles för många varianter av och sedan är jag så nyfiken över att få veta varför du väljer att skriva om Jennifer Anistons svåra viktkamp, varför du ställer hjärndöda frågor som "vilket smink kan du inte leva utan?" eller " hur hett är jeans med hög midja"? och varför du väljer att förstöra glädjen med mode genom att skriva om vilka trender man måste följa för att vara stilfull eller cool. För Sofi, tycker du inte att unga tjejer redan har krav på sig så att det räcker och blir över? Det finns ju en hel uppsjö av tidningar och människor som redan lär ut ditt mantra: "gör så här och så här, så blir du lika snygg som den här kändisen". Nej, jag tycker inte alls om din äckliga tidning och jag bryr mig inte om Jennifer Anistons viktproblem. Jag är nämligen alldeles för upptagen av att tänka på min egen kropp, tack vare människor som du, som tydligt visar att jag inte duger som jag är. Och det är så synd att det lätt blir så här. För jag gillar ju mode, jag tycker det är roligt med kläder. Åh, vad jag önskar att det fanns fler människor som Hanna Fridén i modevärlden. Människor som inte tar mode på så blodigt allvar, som förstår att det handlar om personlig stil och smak, att man kan leka med kläder och smink precis hur man vill utan att bry sig om några fåniga trender. Snälla Hanna, kan du inte starta en modetidning som konkurrerar ut Sofis blaska?

Äh, jag har kanske bara vaknat på fel sida idag? Nu ska jag i alla fall äta frukost framför ett avsnitt av Buffy. Jag älskar att vara ledig på måndagar.

your love is better than ice cream

Ok, på allmän begäran (eller i alla fall på begäran från söta Marie och fina Sofia) kommer här tre nya topp 5-listor.

Topp 5, anledningar till varför jag är bäst

♥ Jag har bra smak i det mesta, till exempel kläder, musik, film och litteratur

♥ Jag tycker om att lyssna på andra människors berättelser och tankar

♥ Jag är bra på att ge människor i min omgivning omtyckta presenter, jag gillar nämligen att gå och titta i affärer efter något personligt och lägger ner mycket tid på andras presenter (inklusive inslagningen, såklart)

♥ Jag är bra på att skriva och berör ibland andra människor med mina ord

♥ Jag är mån om mina medmänniskor och är en snäll person

Topp 5, bästa tröstlåtarna

♥ Deceptacon, Le Tigre - om jag känner mig omotiverad eller trött lyssnar jag på den här låten och det blir oftast att jag lyssnar på Le Tigre när jag städar

♥ The long way around, Dixie Chicks - när jag känner mig hängig och lite deppig så lyssnar jag på den här låten och ja, det hjälper faktiskt, jag blir lite gladare

♥ Baby I´m burnin´, Dolly Parton - Dolly är nästan allra bäst på pepp!

♥ Laisse Tomber Les Filles, France Gall - lägger sig som bomull kring mitt hjärta

♥ I´ve been everywhere, Johnny Cash - jag blir alltid glad när jag hör den här låten och sjunger oftast med, den är ju så bra!

Topp 5, bästa gråtlåtarna

♥ Into my arms, Nick Cave - min främsta gråtlåt, för den är så ofantligt vacker

♥ Fix you, Coldplay - en av världens finaste kärlekslåtar

♥ Lilac wine, Jeff Buckley - bara hans fantastiska röst gör mig gråtfärdig och låttexten är hjärtskärande (och det är så sorgligt att han dog en sådan onödig och för tidig död, i en drunkningsolycka för 10 år sedan, blott 31 år gammal)

♥ Atmosphere, Joy Division - det är nog banne mig världens vackraste låt

♥ Ice cream, Sarah McLachlan - åh, vad fin den här låten är och jag grät när den spelades i Felicity, då hon äntligen blev ihop med sin drömkille

ändå dör jag vid varje steg jag tar

Så var det fredag igen, dagarna går så himla fort nu och äntligen är januari över för den här gången. Orden är fortfarande ganska svåra att finna, men det gör egentligen inte så mycket. Skrivkramp är väl normalt, right? Det får bli några listor istället, jag skrev ner några när jag åkte med tåget hem från skolan igår. Jag är nämligen lite förtjust i diverse topp 5-listor, precis som Rob i High Fidelity.

Topp 5, filmvärldens vackraste par:

♥ Jack och Ennis i Brokeback Mountain - två cowboys som blir kära i varandra. Heath Ledger tog andan ur mig i den här filmen, han förtjänade en Oscar för sin insats, och det är så ofantligt sorligt att han är död nu.

♥ Joel och Clementine i Eternal sunshine of the spotless mind - den finaste kärleksfilmen av dem alla och jag älskar, älskar filmens slutscen. Det måste vara så här äkta kärlek ser ut.

♥ River Phoenix och Keanu Reeves i My own private Idaho - River är olyckligt kär i Keanu och jag gråter i princip varje gång jag ser den här filmen, för River är så vacker att det gör ont och det är så ofantligt sorgligt att även han är död.

♥ Maria och Matthew i Trust - de är verkligen varandras motsatser, men det är så uppenbart hur mycket de älskar varandra och man får en känsla av att det är de två mot världen (en av mina absoluta favoritfilmer och det är så tragiskt att vackra Adrienne Shelly blev mördad för två år sedan)

♥ Alabama och Clarence i True Romance - ett passionerat kärlekspar som är så vackra och gulliga tillsammans

Topp 5, kvinnor som inspirerar mig:

♥ Dusty Springfield - en sångerska med fantastisk röst och tragiskt livsöde (hon skar sig i armarna, led av ångest och levde med en flickvän som misshandlade henne), men också en kvinna med stark vilja som är värd att beundra

♥ Sylvia Plath - om hon bara visste hur bra hon var (och fortfarande är) och vad hon skulle komma att betyda för en tjej som mig

♥ Kathleen Hanna - min stora idol och förebild, för det finns ingen som är så cool som Kathleen (jag har för mig att jag någon gång läst att Marit Bergman sagt något i stil med "Kathleen Hanna har förmodligen räddat livet på fler kvinnor än vad mammografi har gjort" och jag kan inte göra annat än att hålla med)

♥ Anna Jörgensdotter - hon är min litterära förebild och jag önskar att jag kunde skriva lika vackert som Anna

♥ Annika Norlin - hon skriver fantastiska låtar som går rakt in i hjärtat och jag önskar att söta Annika var min bästis

Men egentligen skulle jag kunna skriva ner en superlång lista med coola kvinnor som inspirerar mig; det finns nämligen många jag beundrar (till exempel Dolly Parton, Jane Fonda, Fiona Apple, Kate Winslet och Kim Gordon).

Några förslag på andra listor som ni skulle vilja se?

det gör ont för varje hjärtslag

Det här måste ju vara världens bästa cover, någonsin. Anna Järvinen och Annika Norlin sjunger Kleerups hitlåt på svenska och det är ju bara sååå fantastiskt bra!