där andetagen inte riktigt
får plats i min bröstkorg,
där mörkret tidigt stiger över
de slitna träbänkarna på skolgården,
där fåglarna vänder och flyger
tillbaka till den tid de kom ifrån,
där trädtopparna viskar om
barnskratt som ebbat ut,
gator som bytt namn och
ansikten som stramats åt
och det här är platsen
där kyrkklockorna slutat slå,
där hundarna ylar mot fullmånen
och där jag kanske borde
känna någon slags enighet
men jag ritar röda bläckhjärtan
på min armar, lyssnar på trackslistan
som någon spelat in på ett svart kassettband,
jag lämnar blöta fläckar av tårar
i den blekta skolkatalogen från 1992
(där sidan med 7C är utriven) och jag
går alltid med ena handen knuten
i fickan på min jeansjacka från gul&blå
2 kommentarer:
Vackert! Lite Annika Norlin.
sofia: åh, vad fint sagt. tack, kära du.
Skicka en kommentar