Jag har försökt skriva något i flera dagar nu, men orden fastnar någonstans och tankarna vandrar lätt iväg. Dessutom har jag nästan isolerat mig själv från min omgivning, har inte riktigt orkat med någonting. Har lyssnat mycket på Joy Division och haft svårt för att sluta tänka på filmen, jag har fantiserat om att vara en fransk kvinna med långt, svart hår, sexig röst och skira spetsklänningar boendes i vindsvåning med blommiga tapeter och svartvita foton på väggarna (franska kvinnor ger mig svåra komplex, de verkar vara så ouppnåeliga), jag har köpt ett vackert smycke till mig själv som examenspresent för pengar jag fått av mina snälla föräldrar och om nätterna har jag legat tätt intill mitt livs stora kärlek, andats in hans doft, lyssnat på hans andetag, kysst hans ögonlock och blivit tårögd av tacksamhet för att han finns.
Och nu är det måndag igen och jag ska försöka ta nya tag, ska försöka få den här veckan att bli produktiv och bra. Februari väntar runt hörnet och januaris mörker verkar släppa taget om den här staden nu, jag tror att jag vågar hoppas på en ljus vår inom en ganska snar framtid. Och jag vill inte oroa mig, jag vill tro att jag kan få ett bra jobb när skolan väl är slut och jag vill tro att den kommande sommaren kan bli den bästa någonsin.
2 kommentarer:
Se på "Två dagar i Paris" och bli glad istället. Där är den franska kvinnan i alla fall rolig.
sofia: ja, jag har velat se den länge nu, så det får jag se till att göra!
Skicka en kommentar