Alltså, just nu känner jag mest för att krypa in under en sten och gömma mig för omvärlden. Många gånger undrar jag hur det är möjligt att jag överhuvudtaget står ut. Eller varför jag inte kan vakna upp en dag och se ut som Liv Tyler eller Zooey Deschanel istället. Försöker förtränga allt det där jobbiga genom att läsa en massa böcker och lyssna på Vapnet, men det hjälper inte alltid så bra. Känner ett sug efter att få skriva, men inspirationen vägrar att infinna sig (jag har inte skrivit en endaste dikt på ett halvår nu, det känns faktiskt vemodigt). Men det kommer kanske. Och saker och ting ordnar sig väl alltid någon gång, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar