Alltså, livet... Ibland undrar jag verkligen. Men det kan väl inte bara vara jag som har sådan otur med allt jämt och ständigt? Det tycks alltid vara något som strular eller något som jag oroar mig över, det är så fruktansvärt tröttsamt. Ibland känns det faktiskt som om någon där uppe jävlas med mig bara för att det är så himla kul att se mig irriterad och sur hela tiden. Lika bra att jag precis har gått ur svenska kyrkan då ju. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar