and it breaks my heart

Så var det visst redan sommar igen. Våren tycks ha flugit förbi mig, även om det ibland kändes som om jag var mitt i världens längsta vår och tröttheten höll på att knäcka mig. Men nu. Nu har mitt sommarlov börjat. Eller rättare sagt; mitt liv som arbetslös. Igår var allra sista dagen i skolan och jag kan nu titulera mig socionom. Det känns kul, men läskigt. Igår kändes det vemodigt att behöva skiljas från klasskompisarna som kämpat vid min sida under fyra års tid och det känns dessutom overkligt att tvingas lämna den där trygga världen som skolan faktiskt är. Men oj, vad spännande och kul det är också. Att få börja jobba. Nu fattas det dock ett jobb, men jag håller på att söka som en galning. Någon som är i stort behov av en socionom?

Och i helgen var jag i Oskarshamn, ja. Jag träffade söta Lina, som jag inte sett sedan september förra året, och det var precis vad jag behövde. Lycka är en vän som man kan prata med allt om. Det är förresten tack vare Lina som jag och P träffades och blev tillsammans. Vi träffades nämligen ute på en popklubb i Växjö och det var Lina som började prata med P och hans kompis, efter att jag viskat till henne att jag tyckte att P var söt. Tänk, så bra och fint det kan bli ibland. Att börja prata med en kille på en popklubb och sedan inse att man faktiskt har träffat the one (med lite hjälp från en vän). Sådant är coolt.

Och idag har stackars Betty blivit kastrerad. Jag har sådant dåligt samvete, fastän jag vet att det är det bästa för henne. Men just nu ser hon så olycklig ut och tycks hata mig. Hon försöker få av sig tratten hela tiden och det krossar mitt hjärta att se henne så här. Hur ska jag klara av dessa tio långa dagar som hon måste ha tratten på sig? Jag är så blödig, jag har till och med gråtit över det här idag. Sjukt jobbigt. Och imorgon ska jag dessutom till tandläkaren. Det är nästan så att jag börjar undra om jag har blivit sadomasochist...