Ibland krävs det trots allt inte särskilt mycket för att jag ska bli glad eller för att jag ska känna mig lite hoppfull, om så bara för en kort stund. Som nu då; jag kan inte sluta le och känner mig uppspelt! Bara för att jag, för en stund sedan på väg hem från mataffären, råkade passera vackra Nina Persson från The Cardigans och hennes man. Dessutom fick vi ögonkontakt och hon var så himla liten och fint klädd (väldigt 70-tal med utsvängda jeans, åh, vad jag önskar att jag kunde klä mig som henne). I love Nina! Hon är en självklar inspirationskälla och har en sjukt fin sångröst. Jag kommer aldrig att kunna tröttna på den här underbara låten:
2 kommentarer:
ÅÅÅ såg du hennes lägenhet i Elle interiör i höstas? Jag skulle kunna flytta rakt in utan att ändra en pinal, hur läskigt det än låter. Sannerligen en inspirationskälla!
ak: åh nej, det missade jag, men jag kan tänka mig att det ser ut som rena drömmen! hon har sjukt god smak.
Skicka en kommentar