onsdag 4 februari 2009

want to be the girl with the most cake

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget. Att jag inte ska ta ut något i förskott, att jag inte ska ha så höga förväntningar och låta glädjen ta över, att jag inte ska lita blint på vad andra människor lovar. Det blev så klart inget med det där jobbet som jag trodde att jag hade fått. Jag känner mig lite lurad, men de hade visst hittat någon annan tjej med längre erfarenhet av arbete med ungdomar och jag är härmed tillbaks på ruta ett igen. Frustrationen bubblar i bröstkorgen, tårarna bränner bakom ögonlocken och allt känns bara hopplöst just nu. Jag är så himla trött på den här oturen som förföljer mig och på att känna mig värdelös. Kommer det någonsin att vända?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men ÅH! Du var säkert ändå bättre lämpad. Håll ut, det är klart att det kommer vända!

Mary sa...

åh, det där är så fruktansvärt. att någon i stort sett lovar jobb och sedan rycker bort det mitt framför fötterna. jag förstår inte hur de kan göra så, det är så brutalt. råkade själv ut för det nyligen. jag brukar försöka intala mig själv att det inte är meningen, för att drömjobbet ligger och väntar bakom knuten. bryta ihop och gå vidare. hoppas så att det snart vänder för dig. kramar!

Anonym sa...

Ja det kommer det! Och du var ju jättenära att få det, vet att det kanske är svårt att glädjas åt det just nu men kanske kan du det sedan. Nu är du ett steg närmare ditt drömyrke. Stor kram från mig.

P sa...

Tyvvär får man tänka på att det är finanskris och många arbetsgivare känner att dom kan "välja och vraka" mer när det är fler som slåss om samma jobb. Och då kan småskillnader i utildning/kontakter/ålder spela stor roll.
Men ge inte upp! Visa vad har som andra inte har. Alla erfarenheter är nyttiga erfarenheter.
Du fixar detta!

Anonym sa...

i mina ögon skulle du vara den bästa kuratorn som finns att få. jag håller alla mina tummarna för att du kommer få det jobbet en vacker dag, för du förtjänar det så mycket!
(glöm aldrig bort att du är bäst.)
pöss!

Anonym sa...

vet hur det känns.
det kommer att lossna för dig, det vet jag! :)

*kram*

nippertippa sa...

åh, vilka fina kommentarer, hörrni. jag blir alldeles rörd och glad. kramar i massor till er alla!