söndag 22 februari 2009

standing on their own two feet

Precis som Marie (som för övrigt är klok som en bok) har jag nu bestämt mig för att sluta läsa Claras blogg. Och nej, jag är inte någon kvinnohatare för det. Jag respekterar Clara och tycker att hon är inspirerande på många sätt, men just nu känner jag mig mer frustrerad än inspirerad när jag läser och många gånger känns det dessutom som om jag färdas femtio år bakåt i tiden.

Jag tycker också att vi kvinnor behöver hålla ihop i en värld där män väljer män, där kvinnor står för 75 % av arbetet i hemmet, där kvinnor får sämre vård än män och där kvinnor fortfarande får lägre lön än män för lika arbete. Men jag måste säga att jag är lite trött på feminister som kastar sten i glashus. Det vill säga de feminister som skriker högt om systerskapet och säger hur viktigt det är att hålla ihop, men som ser ner på kvinnor som beter sig på ett visst sätt. Clara verkar till exempel inte gilla kvinnor som Katy Perry, Spice Girls, Madonna eller Dita Von Teese särskilt mycket, eftersom de klär sig utmanande och därmed låter sig bli objektifierade. Jag har dessutom stött på en del feminister som har påstått att jag inte är någon riktig feminist, eftersom jag är ett stort fan av Britney Spears och Christina Aguilera (samtidigt som de hyllar en artist som Peaches som också är lättklädd och anspelar på sex). Istället för att se dessa kvinnor som smarta, coola och begåvade karriärskvinnor pekar man ut dem som offer för den patriarkala strukturen och skuldbelägger dem och anklagar dem för att vara dåliga förebilder. Hur hänger det ihop med systerskapet?

Jag respekterar självklart alla mina medsystrar, men jag måste väl ändå få kunna ifrågasätta någon annan kvinnas åsikter utan att bli kallad för kvinnohatare eller avundsjuk? Jag försöker vara open minded, men nu känner jag mig som sagt mer frustrerad än inspirerad när jag läser Claras blogg. Jag tycker också att det är av vikt att kritisera någon, med en sådan stor läsarkrets, som inte på tror på evolutionsteorin och som skriver saker som ”Gud är meningen med livet” och sedan får närmare hundra kommentarer om hur klok hon är. Nej, numera kommer jag istället att lägga min energimänniskor som inspirerar mig.

Det här nya bloggbråket är förresten sjukt tröttsamt. Att ifrågasätta varandra och diskutera är en sak, men att hålla på och jämföra och tävla med varandra är bara destruktivt och fånigt. Kom igen, tjejer, where is the love?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för back-upen och dina fina ord! Har varit sjuk i helgen o inte orkat besvara kommentarer på mitt inlägg. Ska samla mig och försöka skriva något bra i veckan. KRAM!

nippertippa sa...

marie: det var så lite så. :) usch, inget kul att vara sjuk... krya på dig! saknar alltid dina inlägg när du inte skriver på några dagar. kram!