bara något jag skrev förra veckan

plötsligt står du där, tätt intill mig

(som om kulisserna rasat ihop) och får orden

att dansa över mina nyckelben, längs min ryggrad,

genom mitt hår och till slut som ett knytnävsslag i magen

och jag tror att det är något som går sönder just då

när köksklockan visar 19.28 och din blick vandrar

från de nya köksgardinerna till de odiskade tallrikarna

men landar aldrig i min och orden tycks ha förstenat

min kropp eftersom jag inte kan sluta stirra på klockslaget

som nu har ändrats till 19.34 och står kvar när du

lägger din nyckel på köksbordet, virar den långa

halsduken runt din hals två gånger, klappar katten

och stänger dörren efter dig när du går

och jag kommer att skriva hundratals sånger om

dina händer som hittade hemligheter längs mina kurvor,

din ryggtavla som bar på en skattkarta av fräknar

och dina läppar som smakade precis som sommaren

vid havet 1987 när jag åt jordgubbar för första gången