Ibland blir jag vansinnigt trött och matt av att behöva beblanda mig med andra människor och ibland får jag bara sådan stor lust att gå loss med spikklubban. Vid sådana stunder tänker jag på hur korkade, respektlösa, oengagerade och fega många människor är och jag tappar nästan allt hopp om mänskligheten. Men som tur är så finns det ju i alla fall fina och bra människor i min omgivning också och utan dem skulle jag förmodligen bli galen eller nåt.
För övrigt så finns det en viss risk att jag råkar kaskadspy nästa gång jag ser en tjej med den där uttjatade Lykke Li-knuten (vilket med andra ord blir nästa gång jag stiger utanför lägenheten). Bara så att ni vet.
2 kommentarer:
Ett levnadstecken från någon som fortfarande läser även om hon inte bloggar själv längre....
Äntligen någon som inte ääääälskaaar den praktiska knuten. Skönt. Själv funderar jag att kapa håret helt o hållet.
Sköt om dig.
Kram Marie (håll i hatten)
marie: åh, kul att höra från dig. saknar både dina fina kommentarer och dina inspirerade blogginlägg! och det var ju skönt att höra att det inte bara är jag som är trött på den där förbannade knuten... :) sköt om dig, du med. kram!
Skicka en kommentar