Men åh, vad jag känner mig less på allt just nu. Det verkar som om alla andra har det hur flott som helst, klär sig i vackra, skira klänningar när de putsar fönster, bakar macarons, pryder håret med rosetter, fiser aldrig, har en pojkvän med ett ovanligt smeknamn (och de bråkar aldrig, de hånglar mest), har ett fantastiskt jobb som de inte ens sökte utan blev tilldelade, spenderar kvällarna med att hänga i stadsparken med hur många vänner som helst (där det dricks vin, spelas gitarr och tjejerna tindrar med ögonen medan killarna sköter engångsgrillarna), behöver aldrig oroa sig för celluliter, odlar egna grönsaker, går på loppis varje dag och fyndar alltid vackra vintageklänningar som sitter som en smäck, bakar fullkornsbröd, får en massa gratisprylar tack vare bloggen, fotograferar sig själva vid rosa körsbärsträd och samlar på ballonger i pastellfärger.
Själv har jag torra läppar som spricker, dricker alldeles för mycket kaffe (gissa vad det leder till), har en pojkvän som är sur för att jag inte vill ha sex lika ofta, är ständigt trött fastän jag inte har något jobb, har ångest över beach 2009, får dåligt samvete så fort jag bakar och äter chokladbollar, spenderar alldeles för mycket tid åt att spela betapet, titta på The City och göra fåniga tester på Facebook, har smutsiga fönster och städar egentligen för sällan, har aldrig bakat bröd i hela mitt liv, tycker att det är lite obehagligt med människor som tar fram gitarren och börjar spela på hemmafester eller vid grillpartyn och är alldeles för tjock för vackra, skira vintageklänningar. Avundsjuk? Moi? JAAAA!
12 kommentarer:
Min medsyster!
var skriver man upp sig för att
vara med i klubben?
Haha! Jag och Sofia diskuterade det där. Men istället för att jag får ångest så blir jag ganska peppad av exempelvis niotillfem. Jag tycker bara det är fint. Däremot Underbara Clara blir jag lite rädd för när hon är alldeles för kristen. Och visst kan man vara avundsjuk, men jag tycker att ens eget liv är ju ändå rätt kul, när man väl tänker efter. Hade du inte läst de där bloggarna (hade inte bloggarna funnits) så hade man ju stört sig på annat. Men. Man hade nog inte haft en bild av att vissa människor har helt fantastiska liv utan bekymmer. Jag hoppas och tror att de också bråkar med sina pojkvänner ibland. Gud vad tråkigt att alltid bara ha ett rosarött förhållande och hångla! Hu! (obs, jag är inte ironisk, hångel är sjukt överskattat).
Jag är som Ann. Jag kan också bli ganska peppad och inspirerad av dessa bloggar. Men okej då, ibland slår det tillbaka. Glöm inte att en blogg alltid bara är en blogg. UnderbaraClara skrev om det senast igår (tror jag det var). De där bruttorna har också spruckna läppar och ångest inför beach 2009, de bara skriver det inte i bloggen.
bloggarna kan bara vara en fasad hur diom vill leva gumman, inte hur dom lever.. för att få uppmärksamhet och leva i en låtasvärld som dom vill att folk ska beundra. att leva i lyx och flott är bara en fantasi. en blandig av bra och dåligt. att lycka är att man uppskattar dom små sakerna i livet som när katten spinner,äta glass i solen,ligga och skeda.. men det är lätt att jämföras med andra,vem gör inte detliksom? du är jätte fin människa och har mkt fint runt omkring dig tack för att jag år delta i ditt liv.. vi är tjejligan,resten som lever i en bubbla kan stoppa upp sig nånstans ;)
Visst vet man att det är en iscensättning, men jag föredrar en blandning av substans och sockersöt fantasi. Mer människa bakom volangklänningen liksom.
Vilket fint inlägg.
Jag har ett tips om vad jag själv brukar göra när jag drabbas av liknande känslor som du beskriver, men kommentaren blev för lång så jag publicerar den här istället
http://pysslas.blogspot.com/2009/05/svar-till-med-hela-huvudet-tapetserat.html
Jag är säker på att din film är minst lika fin. Jag har just börjat läsa din blogg och har inte hunnit skapa mig någon uppfattning om dig ännu, men det finns något oerhört sympatiskt med människor som äter chokladbollar till frukost och som inte kan baka bröd.
Jag kommer garanterat besöka din blogg igen!
Men niotillfem tror jag fiser! Helt klart. Ha ha. Fast sött. Jävla niotillfem, I love her.
Jag tycker att niotillfem är en perfekt "människa bakom volangen". Hon brukar ta upp saker som att hon var ensam och ohånglad och rädd och peppa unga tjejer. Det tycker jag är fint. Men okej, nu verkar hennes liv mest som en rosa dröm. Men om man läser hennes dagbok på sockerdricka.nu också så får man båda sidor! Där skriver hon om sånt som hon inte lägger upp i bloggen... Lite fegt kanske, men bloggen är ju lite av ett jobb för henne också, tror hon jobbar stenhårt med den.
Absolut tror jag hon jobbar stenhårt på bloggen, speciellt med att få oss att tro att Vinden existerar på riktigt! Haha, skämt åsido.
Jag tror att de flesta av oss känner så. Det är lätt att glömma att det vi visar varandra är fasader. Av tanke-känsla-beteende kan vi bara se ett (beteende), de andra måste vi gissa oss till, fråga, berätta om.
jessika, detta var det bästa inlägg jag läst på länge! ärligheten! beundrandsvärt.
Skicka en kommentar