och tusen bitar går sönder

små, små pärlor av svett från din hud

som ett smycke kring min hals,

ditt armbandsur som skaver mot min ryggrad

och mina hjärtslag som skenar iväg alldeles för lätt

och någonstans i bakgrunden

sjunger leonard cohen om heather,

ett dovt stön lämnar dina läppar

när mina andetag når din nacke,

dina händer är alldeles för ivriga

om mina handleder, anklar, lår,

jag tittar på plaststjärnorna i taket

(1987 och en mamma som målar naglarna,

skrattar lite för högt, framtänderna som färgats

röda av vinet och plaststjärnorna i taket till dottern

som önskar sig en pappa i födelsedagspresent)

och räknar fräknarna i ditt ansikte till sjutton,

jag har aldrig sett sorgen så tydlig som nu

när du tränger in i mig och tusen bitar går sönder,

leonard choen har tystnat och du blundar fortfarande