Jag försöker verkligen se det positiva i allt som sker, men ibland är det ju bara så himla svårt. Det är så mycket jag är missnöjd med just nu, men jag vet inte hur eller var jag ska börja och jag känner mig mest handlingsförlamad. Inte blir det bättre av att jag och P är sura på varandra och därför inte har pratat på tre dagar (han befinner sig i Växjö) och det är egentligen över en struntsak, men det är mitt fel eftersom jag råkade klanta till det i vanlig ordning. Jag är ju en person som har sönder saker och som gör saker utan att tänka och som oftast klantar till det på något sätt. Men åh, vad jag är trött på att vara sådan! Jag vill ha lite flyt nu, tack. För en gång skull. Och nej, jag fick inte jobbet, även om intervjun gick ganska bra (de behövde anställa någon redan om två veckor, därför gick det så snabbt) och jag är inte särskilt förvånad. Men tack snälla för era fina kommentarer, ni skulle bara veta hur glad jag blir!
Och jag älskar förresten den här låten med Alanis Morissette; texten är så himla fin och det är precis så jag försöker tänka. Men varför ska det ibland vara så himla svårt att erkänna för sig själv och tänka "jag är faktiskt bra"?
2 kommentarer:
jag hoppas ni löser allting . tyvärr bråkar man ju ibland och kanske är det bra att vara ifrån varandra ibland.Jag håller med dig att varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv någonstanns måste det gått snett. Angående jobbet så kommer det fler chanser.
pussar och kramar
tintin: jadå, vi är sams igen. det blir väl så ibland... jag hoppas att du har det fint och din födelsedag blev bra (och Tims också, såklart!). tack för dina fina kommentarer, jag blir alltid så glad. saknar dig! sköt om dig, pussar och kramar!
Skicka en kommentar