Om man har varit tillsammans med någon i sex år, och dessutom börjar närma sig the big 30, så verkar det som om man helt enkelt får stå ut med människor som frågar eller pikar en om när man ska gifta sig och skaffa barn. Men åååhhh, vad irriterande det kan vara med nyfikna och ohyfsade människor! Jo, jag vill gifta mig, men jag är tyvärr ihop med en kille som inte är lika pigg på det (dock har han sagt att han inte kan tänka sig ett liv utan mig, jag förstår inte riktigt varför vissa killar är så rädda för att gifta sig), så sluta tjata. Och egentligen behöver man ju inte ens gifta sig om man inte vill, det betyder inte att man älskar varandra mindre för det. Men jag tycker ändå att det är fint att gifta sig, som den romantiker jag är (tack för det, Mitt livs novell)...
Jag tycker nog ändå att det är värre när andra människor kommer med pikar om att det börjar bli dags för mig och P att skaffa barn; sådant får mig att se rött och jag får alltid kväva lusten att säga något i stil med "jovisst, men just nu är P impotent och jag har ju blivit svårt sjuk, så det dröjer nog". Dels är jag arg för att alla tar för givet att jag vill och kan få barn, sedan tycker jag att det är ett sådant känsligt område och skulle själv aldrig fråga någon annan om när hon tänkt skaffa barn. Man vet aldrig om den personen precis har gjort en abort eller kanske försöker bli gravid utan framgång... Jag kan också vara sjukt nyfiken av mig, men hallå, jag tycker ändå att det finns vissa gränser. Usch ja, ibland blir jag så innerligt irriterad på andra människor och deras nyfikenhet, så jag känner mest för att be dem dra dit pepparn växer!
6 kommentarer:
Lita på din magkänsla och gör det som känns rätt för dig :)
jag känner igen mig och håller med dig! (som så ofta!) :)
Det där känner jag också igen, värst är det när man väljer att inte dricka någon alkohol och folk direkt tittar misstänksamt på en och frågar om man är gravid. Eller om man är lite extra rund om magen och lagt på sig några kilon och en del tar för givet att man är på smällen...tröttsamt
thea: ja, det får man ju göra. bäst att inte bry sig alltför mycket om vad andra säger eller tycker...
lisa: fina du, det är skönt att veta att jag har någon på min sida. :) pöss!
fanny: usch ja, det är också sjukt tröttsamt! just det där att titta på någons mage och sedan fråga om personen är gravid är banne mig så himla oförskämt att jag ser rött bara av att tänka på det...!
*Applåderar*
/A
Åh vad jag känner igen det där! T friade till mig i Augusti och jag är numera lyckligt förlovad. Men året innan dess var det ett himla tjat. "När ska/borde inte ni/var för har inte ni förlovat er?". Vad svarar man på det när man själv längtar ihjäl sig? Precis som du säger gäller samma sak med barn. Det är ju inte säkert att man ens kan få barn. En väns vän och hennes man kämpar med provrörsbefruktningar och som om det inte vore nog måste de hela tiden möta alla nyfikna frågor och menande kommentarer om deras barnlöshet.
Detta var en öm tå hos mig kände jag nu! Håller iallafall med helt och fullt!
Skicka en kommentar