dagens lilla boktips

Jag måste tipsa om en fantastisk bok som jag sträckläste under några dagar på stranden i Dubrovnik; S som i syster av Nina Wähä. Jag föll pladask för språket som greppade tag i mig med stor kraft och efter att ha läst ut boken ville jag bara läsa mer, mer, mer. Jag är en sucker för nostalgi och barndomsskildringar och Nina Wähä skildrar systrarna Isabel och Paolas barndom med sådan stil att jag blir hänförd, imponerad och inspirerad. Jag vill inte avslöja mer än så, men kan garantera att det är värt att spendera några guldmynt på S som i syster i pocketform. Jag rekommenderar förresten även thrillern Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Den är otäck, spännande och ruggig, men utan att bli så där klyschig och fånig som en del deckare tenderar att bli. Läs, läs, läs!

Update: Måste ju även tipsa om att fantastiska Annika Norlin är sommarvärd i P1 imorgon, klockan 13.00. Don´t miss it, det blir säkert fint som snus!

the best things in life are free

Åh, jag blir så himla glad av ljuspunkter i mörkret och av fina och snälla människor som värmer mitt hjärta. Idag har jag köpt en prickig klänning (fastän jag borde låta bli att shoppa, men det struntar jag i) och ikväll är det bio och middag med vänner som gäller; that´s life! Och så blev jag innerligt glad och varm inombords av en kommentar som fina Fatima skrev till mig igår: "Äntligen är du hemma. Jag har väntat på dina blogginlägg. Och jag känner så igen mig i måstena och bordena som kväver och skaver. Då du drömmer om Kroatien längtar jag tillbaka till livet på tågluff. Men vi kommer ta oss levande igenom även denna höst. Jag lovar!" Du gjorde verkligen min dag, Fatima! Tack, söta du. Och ja, vi klarar oss, det vet jag. Vi är trots allt starkare än vad vi tror.

åh, kolla in vilken snygg och cool kille jag har!

Kunde bara inte låta bli att visa de här fina korten på min sötnos. <3

du kanske tycker jag verkat borta i tankar

Av någon anledning var min familj övertygade om att jag och P skulle förlova oss när vi var iväg, men nej, någon förlovning verkar inte finns inom rimligt avstånd (och nu börjar det nästan bli en aning plågsamt att behöva svara på alla dessa frågor om förlovning och bröllop). Vi har i alla fall haft det sjukt härligt i vackra Dubrovnik och vi har mest badat, solat, druckit goda drinkar, ätit skaldjur och klappat söta katter. Fint som snus, det!

jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser

Oron lade sig nästan direkt som ett tjockt täcke över mina axlar när jag klev av tåget i Malmö igår; hemma igen. Och jag ville genast åka tillbaka till Kroatien. Allt känns så mycket hårdare och kallare här och hjärtat bultar så hårt i min bröstkorg när jag tänker på alla måsten och hinder som existerar just nu. Orkar inte riktigt tänka på det, även om jag vet att jag måste. Och dagarna och kvällarna i Kroatien var så himla fina, även om oron och tvivlet nådde mig där också, och plötsligt kommer jag på mig själv med att önska att den här sommaren aldrig någonsin ska ta slut (jag som alltid brukar vänta så ivrigt på att hösten ska anlända). Ja, jag hoppas på långsamma dagar i augusti.

just a little somethin' to break the monotony

Yes, nu är det äntligen dags! Imorgon bär det nämligen av till Kroatien för sol och bad i tio härliga dagar. Jag har packat alldeles för mycket och längtar dessutom redan ihjäl mig efter Betty som befinner sig hos mina föräldrar. Men det ska bli så himla skönt att komma iväg och jag hoppas att det blir fint som snus. Tjuvar göre sig icke besvärade då vi har lägenhetsvakt och inget av större värde i våra ägor. Får se om jag kan blogga något under tiden, annars ses vi när jag kommer hem igen och då lovar jag att visa en massa bilder. Ha det gott så länge!

let´s just fall in love

I lördags var jag och P på bröllop. Det var min barndomskompis Marleén som gifte sig, jag har inte träffat henne på tre år och därför kändes det lite nervöst innan. Men det blev en fin dag och det var en trevlig bröllopsfest. Jag träffade några gamla klasskompisar också och tänk vad fort tiden går! Det känns faktiskt nästan som om det var igår som vi var tolv år gamla och lekte tre varv runt huset, skrev om våra framtidsplaner i Mina Vänner-böcker, mimade till Lili och Sussie-låtar, tittade på Dallas varje lördag och skrev anonyma kärleksbrev till varandra. Åh, vad jag längtar tillbaka till den tiden ibland!

welcome to a world without rules

Shit pommes frites, vad jag längtar efter den nya Batman-filmen! Det verkar vara en actionfilm precis i min smak och Heath Ledger verkar vara fantastisk i rollen som Jokern (tyvärr blev det hans sista roll, det är verkligen sorgligt att han har dött). Den 25:e juli är det äntligen premiär för The Dark Knight - gå och se den då, vettja! I know I will.

the only label that never goes out of style

Det finns i alla fall någon som alltid får mig att le och skratta och hon heter Tyra. Vilket charmtroll och vilken solstråle hon är! Jag fick hänga med henne en liten stund igår, innan jag och syster yster begav oss för att se "Sex and the City", och jag älskar att hänga med världens sötaste systerdotter. Och vad bra filmen var, förresten. Lite fånig ibland kanske (till exempel när Samantha skulle framstå som lite tjock när hon inte alls var det och att Carries assistent åkte tillbaka till hemstaden så fort hon förlovat sig) och inte lika bra som serien, men ändå en sevärd film. Men usch, det var otäckt att se Sarah Jessica i bara underkläder, hon är ju så himla spinkig och har bara muskler och inget fett alls (jag vet att det är dumt att kommentera andras kroppar, men jag reagerade verkligen starkt när jag såg henne). Nu längtar jag i alla fall tillbaka till New York så himla mycket att det gör fysiskt ont och dessutom kan jag inte sluta tänka på den där fulsnygga väskan och den där coola outfiten. Tyra blev förresten helt förtrollad av mitt Marc by Marc Jacobs-halsband igår, så det är definitivt ingen tvekan om att den lilla tjejen har god smak!

but that won't happen now

Jag försöker verkligen se det positiva i allt som sker, men ibland är det ju bara så himla svårt. Det är så mycket jag är missnöjd med just nu, men jag vet inte hur eller var jag ska börja och jag känner mig mest handlingsförlamad. Inte blir det bättre av att jag och P är sura på varandra och därför inte har pratat på tre dagar (han befinner sig i Växjö) och det är egentligen över en struntsak, men det är mitt fel eftersom jag råkade klanta till det i vanlig ordning. Jag är ju en person som har sönder saker och som gör saker utan att tänka och som oftast klantar till det på något sätt. Men åh, vad jag är trött på att vara sådan! Jag vill ha lite flyt nu, tack. För en gång skull. Och nej, jag fick inte jobbet, även om intervjun gick ganska bra (de behövde anställa någon redan om två veckor, därför gick det så snabbt) och jag är inte särskilt förvånad. Men tack snälla för era fina kommentarer, ni skulle bara veta hur glad jag blir!

Och jag älskar förresten den här låten med Alanis Morissette; texten är så himla fin och det är precis så jag försöker tänka. Men varför ska det ibland vara så himla svårt att erkänna för sig själv och tänka "jag är faktiskt bra"?

det är min tur nu, vinden har vänt

Äntligen dyker det upp en ljuspunkt i allt det mörka; imorgon ska jag nämligen gå på min första arbetsintervju som socionom! Fick reda på det idag och är därför sjukt nervös, samtidigt som jag nästan känner mig lite yr av glädje. Äntligen är det någon som hör av sig! Nu måste jag spendera dagen med att förbereda mig på eventuella frågor, kolla genom mitt CV, fixa naglarna, välja ut kläder och läsa på lite. Åh, vad spännande! Och det gör egentligen inte så mycket om jag skulle sabba intervjun eller om jag inte skulle få jobbet, för just nu är jag mest glad över att det äntligen händer något och att överhuvudtaget få komma på en intervju. Men håll tummarna för mig, ok? Och imorgon ska jag dessutom se "Sex and the City" på bio tillsammans med syster yster och det kommer ju att bli hur mysigt som helst (nej, jag orkar inte tillämpa feministiska teorier varje gång jag går på bio). Ja, vinden har kanske vänt nu?

och tusen bitar går sönder

små, små pärlor av svett från din hud

som ett smycke kring min hals,

ditt armbandsur som skaver mot min ryggrad

och mina hjärtslag som skenar iväg alldeles för lätt

och någonstans i bakgrunden

sjunger leonard cohen om heather,

ett dovt stön lämnar dina läppar

när mina andetag når din nacke,

dina händer är alldeles för ivriga

om mina handleder, anklar, lår,

jag tittar på plaststjärnorna i taket

(1987 och en mamma som målar naglarna,

skrattar lite för högt, framtänderna som färgats

röda av vinet och plaststjärnorna i taket till dottern

som önskar sig en pappa i födelsedagspresent)

och räknar fräknarna i ditt ansikte till sjutton,

jag har aldrig sett sorgen så tydlig som nu

när du tränger in i mig och tusen bitar går sönder,

leonard choen har tystnat och du blundar fortfarande

her laughter burns you up inside

Såg den här bilden på Scarlett Johansson från ett Cosmopolitan-omslag i Ebba von Sydows blogg (ja, jag läser hennes blogg ibland, God knows why) och kände mig bara tvungen att spy lite galla över den. Jag avskyr verkligen den här bilden, bildredigeraren har gjort ett sjukt dåligt jobb och gått helt bananas på stackars Scarlett som bara ser onaturlig ut. Hon är ju egentligen så himla vacker att hon inte ens behöver någon retuschering. Nu är det ju självklart inte första gången man får se Scarlett så där hårt retuscherad, jag avskyr till exempel även reklambilderna för Louis Vuitton, och känner hur ilskan kokar inombords. Dessutom är det så himla sorgligt att Scarlett anses vara kurvig, när hon i själva verket är smal (kanske därför hon ofta utsätts för så hård retuschering?). Samma sak med till exempel vackra Kate Winslet, som faktiskt också är smal, men som anses vara kurvig. Inte konstigt att de flesta kvinnor har en skev kroppsuppfattning... Usch, jag är så trött på alla dessa skittidningar som existerar. Kan vi inte bara enas om att bojkotta dem?

Usch, nej nu måste jag faktiskt städa. Det ser inte klokt ut här, dammet yr och Betty jagar dammråttorna. Typiskt att det skulle bli sådant fint väder just idag.

lost my peace of mind

Om man har varit tillsammans med någon i sex år, och dessutom börjar närma sig the big 30, så verkar det som om man helt enkelt får stå ut med människor som frågar eller pikar en om när man ska gifta sig och skaffa barn. Men åååhhh, vad irriterande det kan vara med nyfikna och ohyfsade människor! Jo, jag vill gifta mig, men jag är tyvärr ihop med en kille som inte är lika pigg på det (dock har han sagt att han inte kan tänka sig ett liv utan mig, jag förstår inte riktigt varför vissa killar är så rädda för att gifta sig), så sluta tjata. Och egentligen behöver man ju inte ens gifta sig om man inte vill, det betyder inte att man älskar varandra mindre för det. Men jag tycker ändå att det är fint att gifta sig, som den romantiker jag är (tack för det, Mitt livs novell)...

Jag tycker nog ändå att det är värre när andra människor kommer med pikar om att det börjar bli dags för mig och P att skaffa barn; sådant får mig att se rött och jag får alltid kväva lusten att säga något i stil med "jovisst, men just nu är P impotent och jag har ju blivit svårt sjuk, så det dröjer nog". Dels är jag arg för att alla tar för givet att jag vill och kan få barn, sedan tycker jag att det är ett sådant känsligt område och skulle själv aldrig fråga någon annan om när hon tänkt skaffa barn. Man vet aldrig om den personen precis har gjort en abort eller kanske försöker bli gravid utan framgång... Jag kan också vara sjukt nyfiken av mig, men hallå, jag tycker ändå att det finns vissa gränser. Usch ja, ibland blir jag så innerligt irriterad på andra människor och deras nyfikenhet, så jag känner mest för att be dem dra dit pepparn växer!

can´t be holding on forever

Åh, det är verkligen tur att Marit Bergman finns, tycker jag. Fina, fina Marit. Ni prenumererar väl på hennes nya låtar? Jag har blivit handlöst förälskad i hennes senaste singel "300 slow days in a row" och kör den på repeat; då glömmer jag faktiskt för en liten stund bort allt det där som skaver mot huden.

Och så är jag sjukt glad över att SVT kör en repris på tv-serien Extras i sommar. Ikväll, klockan 20.30, är det dags för andra avsnittet och det får man bara inte missa! Ricky Gervais måste banne mig vara världens roligaste man.