För första gången i mitt liv har jag faktiskt köpt en själv hjälps-bok. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men när jag var inne på Åhléns stod jag plötsligt i kassan och betalade för Handbok i konsten att vara social av Nicolas Jacquemot. Jag hittade den på bokrean och insåg att jag förmodligen behöver läsa den, eftersom det är dags för mig att börja söka jobb snart. Har läst lite i den nu och tycker faktiskt att det är en bra bok, fylld med konkreta tips. Det där med att vara social är jag inte särskilt bra på, nämligen. Jag är blyg och känner mig lätt obekväm i situationer där jag måste vara social och prata med människor som jag inte känner så väl. Det har väl blivit bättre och lättare med åren, men det känns ändå fortfarande lite svårt och jobbigt. Jag stakar mig när jag pratar, leker med mina ringar eller något annat föremål som råkar vara nära till hands, skrattar lite nervöst, mina ben skakar och efteråt kan jag knappt minnas vad jag har sagt. Det är minst sagt ett handikapp att vara blyg, i alla fall om man ska gå på en arbetsintervju. Jag är faktiskt nästan övertygad om att jag inte kommer att kunna få ett jobb, eftersom jag beter mig så ofantligt konstigt på en arbetsintervju. Och jag är trött på att känna mig så här förlamad på grund av min blyghet, det suger verkligen. Så därför ska jag ge den här boken en chans och testa alla tips och knep. Det kan ju i alla fall inte bli värre, right?
4 kommentarer:
åh, jag känner precis likadant! jag vet aldrig vad jag ska säga och känner mig alltid dum efteråt.
jag känner också igen mig, det är verkligen jobbigt. sitter ofta tyst i grupper och det kan vara så himla obehagligt. men jag tycker att man ska få vara blyg, att det är fint att vara det. och att andra som inte accepterar det/tycker att man är konstig/släpper in en i konversationer är oförstående och dumma.
inte släpper in en i konversationer ska det förstås stå.
kram!
mary: åh, gör du? skönt att höra att det inte bara är jag som är lite knasig. ;) men jag tycker iaf att du verkar vara en supergo tjej. kram!
lisa: usch ja, att sitta i grupp är bland det värsta jag vet. ibland blir det bara så oerhört jobbigt och pressande. och jag håller med dig om att många är alldeles för oförstående ibland, jag hatar folk som högt påpekar att jag är tyst eller blyg. som om jag inte redan visst det, liksom... kram, söta lisa!
Skicka en kommentar