några spretiga tankar om Britney Spears och patriarkatet

Britney Spears är ute på turné igen och alla verkar ha en åsikt om henne. Jag var inte på konserten i Malmö i tisdags, men såg henne i Köpenhamn 2009. Det var en ganska opersonlig konsert och hon mimade inte alltid så bra, men man fick höra hitlåtarna. Nu känner jag att jag vill skriva något om alla recensioner som dyker upp efter en Britney Spears-konsert, för de gör mig så frustrerad. För två år sedan skrev Anders Nunstedt i Expressen "Jag satt så nära att jag kunde se groparna i låren genom Britneys nätstrumpor" och Jenny Seth skrev i Aftonbladet "Håret har växt ut och extrakilona är borta. Rent fysiskt är hon tillbaka i forna dagars toppform men andra grejer saknas". Efter konserten i Köpenhamn i måndags skrev en dansk journalist "Britney anno 2011 är varken sexikon eller popsångerska. Britney är som en mullig, lat robot." Det verkar svårt för recensenter att INTE nämna något om Britneys kropp (som förresten är SMOKING HOT!) eller vikt när de recenserar hennes konserter.

Men det har ju alltid varit fritt fram när det gäller Britney. Att förlöjliga, håna, se ner på. När Madonna gör lättklädda framträdanden hyllas hon för sin sexighet, när Lady Gaga klär sig i läder och diverse masker hyllas hon för sin kontroversiella stil. När Britney gör detsamma ställer sig alla kritiker upp och pekar, skrattar och hånar henne. Britney, den snart 30-åriga tvåbarnsmamman från amerikanska södern, hör helt enkelt inte hemma i de fina salongerna och hon blir gång på gång påmind om det i form av hånfulla recensioner och kommentarer.

Britney är omyndigförklarad av sin pappa. Han fattar viktiga beslut åt henne och säger åt henne vilka frågor hon får svara på i intervjuer. Britney har varit världskändis sedan hon var 17 år. I början av karriären framställdes hon som en sexig oskuld, som sparade sig själv till bröllopsnatten. När det kom fram att Britney haft sex med pojkvännen Justin Timberlake var det många som såg henne som en bluff. Sedan dess har Britney bland annat rakat av sitt hår, synts i youtube-klipp när maken Kevin Federline filmade henne när hon var onykter och attackerat paparazzi-fotografer med ett paraply.

Enligt patriarkatets normer ses Britney som en obekväm kvinna med okvinnliga egenskaper, hon blir därför omyndigförklarad och hånad. Enligt patriarkatets normer är man ingen riktig kvinna om man råkar visa att man inte har några trosor under klänningen när man kliver ur en bil. Och man måste definitivt vara psykiskt instabil om man frivilligt rakar av sig sitt långa hår eller riktar sin ilska utåt istället för inåt (mot sig själv).

Det är kanske inte så konstigt om man tycker att Britney ger ett ganska opersonligt intryck under sina konserter? Hon har blivit tilldelad en kvinnoroll och någonstans i bakgrunden finns det en regissör som vaktar hennes steg. Och för att Britney - och alla andra kvinnor också, för den delen - inte ska glömma bort att hon i första hand är KVINNA spelar hennes kropp huvudrollen i de flesta recensioner. Som kvinna måste man vara medveten om det rådande kvinnoidealet och om man inte passar in måste man bli påmind om det (så att man kan förändra sig). Vem har någonsin läst en recension av Robbie Williams eller Justin Timberlakes konserter där det står något om deras kroppar?

Mitt hjärta kommer alltid att klappa lite extra för Britney. För mig har hon en självklar plats där och jag älskar hennes senaste skiva. Ni har väl förresten inte missat dokumentären For the record? Kolla in annars!