fredag 14 oktober 2011

några spretiga tankar om Britney Spears och patriarkatet

Britney Spears är ute på turné igen och alla verkar ha en åsikt om henne. Jag var inte på konserten i Malmö i tisdags, men såg henne i Köpenhamn 2009. Det var en ganska opersonlig konsert och hon mimade inte alltid så bra, men man fick höra hitlåtarna. Nu känner jag att jag vill skriva något om alla recensioner som dyker upp efter en Britney Spears-konsert, för de gör mig så frustrerad. För två år sedan skrev Anders Nunstedt i Expressen "Jag satt så nära att jag kunde se groparna i låren genom Britneys nätstrumpor" och Jenny Seth skrev i Aftonbladet "Håret har växt ut och extrakilona är borta. Rent fysiskt är hon tillbaka i forna dagars toppform men andra grejer saknas". Efter konserten i Köpenhamn i måndags skrev en dansk journalist "Britney anno 2011 är varken sexikon eller popsångerska. Britney är som en mullig, lat robot." Det verkar svårt för recensenter att INTE nämna något om Britneys kropp (som förresten är SMOKING HOT!) eller vikt när de recenserar hennes konserter.

Men det har ju alltid varit fritt fram när det gäller Britney. Att förlöjliga, håna, se ner på. När Madonna gör lättklädda framträdanden hyllas hon för sin sexighet, när Lady Gaga klär sig i läder och diverse masker hyllas hon för sin kontroversiella stil. När Britney gör detsamma ställer sig alla kritiker upp och pekar, skrattar och hånar henne. Britney, den snart 30-åriga tvåbarnsmamman från amerikanska södern, hör helt enkelt inte hemma i de fina salongerna och hon blir gång på gång påmind om det i form av hånfulla recensioner och kommentarer.

Britney är omyndigförklarad av sin pappa. Han fattar viktiga beslut åt henne och säger åt henne vilka frågor hon får svara på i intervjuer. Britney har varit världskändis sedan hon var 17 år. I början av karriären framställdes hon som en sexig oskuld, som sparade sig själv till bröllopsnatten. När det kom fram att Britney haft sex med pojkvännen Justin Timberlake var det många som såg henne som en bluff. Sedan dess har Britney bland annat rakat av sitt hår, synts i youtube-klipp när maken Kevin Federline filmade henne när hon var onykter och attackerat paparazzi-fotografer med ett paraply.

Enligt patriarkatets normer ses Britney som en obekväm kvinna med okvinnliga egenskaper, hon blir därför omyndigförklarad och hånad. Enligt patriarkatets normer är man ingen riktig kvinna om man råkar visa att man inte har några trosor under klänningen när man kliver ur en bil. Och man måste definitivt vara psykiskt instabil om man frivilligt rakar av sig sitt långa hår eller riktar sin ilska utåt istället för inåt (mot sig själv).

Det är kanske inte så konstigt om man tycker att Britney ger ett ganska opersonligt intryck under sina konserter? Hon har blivit tilldelad en kvinnoroll och någonstans i bakgrunden finns det en regissör som vaktar hennes steg. Och för att Britney - och alla andra kvinnor också, för den delen - inte ska glömma bort att hon i första hand är KVINNA spelar hennes kropp huvudrollen i de flesta recensioner. Som kvinna måste man vara medveten om det rådande kvinnoidealet och om man inte passar in måste man bli påmind om det (så att man kan förändra sig). Vem har någonsin läst en recension av Robbie Williams eller Justin Timberlakes konserter där det står något om deras kroppar?

Mitt hjärta kommer alltid att klappa lite extra för Britney. För mig har hon en självklar plats där och jag älskar hennes senaste skiva. Ni har väl förresten inte missat dokumentären For the record? Kolla in annars!

14 kommentarer:

Josie sa...

Så himla bra skrivet Jessie!! You go girl! Du får skicka in denna text till en tidning! Verkligen träffande! Brittan hade nog gillat att läsa denna text oxå. ;)

Katta Kvack sa...

Ja men WORD! Jag har en väldigt speciell plats i mitt hjärta för Britney också!

reb sa...

men ja! alltså, blir så himla trött på hur kvinnors kroppar ska bedömas och kritiseras. Speciellt brittan blir ju så hårt dömd,känns som hon aldrig kan göra rätt. hon är dålig mamma när hon är ute och turnerar, och dålig kvinna när hon är hemma med barnen i mysbyxor. har lyssnat jättemkt på brit i det senaste, gillar speciellt hur hon själv kritiserar mediebilden av sig själv, som i videon till If you see amy (när hon i slutet tar på sig klassisk hemmafru outfit och bjuder paparazzi på äppelpaj) eller i piece of me när hon synliggör att hon aldrig kan vara rätt "ms she's too big now she's too thin".
men - jag skulle verkligen älska att se hur en konsert eller "roll" av brit som hon känns mer bekväm i kunde se ut. hon är ju grym, men man blir ju lite ledsen av att se henne så stel och obekväm (som här med rihanna http://www.youtube.com/watch?v=88aomeGISxQ). man får, precis som du säger, känslan av att det står nån regissör bakgrunden.

P sa...

JA! Instämmer till fullo... Mitt i prick igen.

P sa...

Mycket mycket bra skrivet!! Jag önskar att du kunde skicka in den till någon tidning. Så läsvärd!

nippertippa sa...

Josie: vad gullig du är! <3 och tack, vad kul att du gillade det.

Katta: åh. vad glad jag blir!

Reb: ja, det är ju precis som du skriver. särskilt Britney kan tydligen aldrig göra något rätt, hon blir alltid baktalad... så himla ledsamt. jag älskar också att några av hennes låtar handlar om detta. ja, tyvärr ser hon ju ofta ganska obekväm ut på scen och det hade varit fint att få se något annat, precis som du skriver.

P: vad fint, skönt att det inte bara är jag.

Peg: tack kära du! nu blev jag himla peppad, så det ska jag faktiskt göra. :)

inte skyldig sa...

Åh, mkt bra skrivet. Så självklart, allt du skriver.

Fatima sa...

Så bra text! Borde publiceras. Mitt <3 klappar också för Brittan!

nippertippa sa...

inte skyldig: åh, tack!

Fatima: tack, snälla! håll utkik... :)

Fifi sa...

Vilken skarp och bra text!

nippertippa sa...

fifi: tack, snälla du!

Mya sa...

Superbra!!! hejja dig!

Herr Roos sa...

Shit vad bra du skriver Jessie. Fängslande text.

nippertippa sa...

mya: åh, tack snälla! :)

herr Roos: vad fint att höra, kul att du tycker det.