Det är fredag eller lördag, jag och J sitter på sängen i mitt lilla rum på folkhögskolans internat. Vi pratar, dricker öl och lyssnar på The Ark. Det ligger en rakhyvel under min ena kudde, det svider på huden under min långärmade tröja. J tar fram något ur byxfickan, något som hon har fått av vår klasskompis P. Det är två små tabletter, inlindade i papper. Hon ger mig en, säger att jag ska svälja den med pappret om. Den ser så liten och ofarlig ut, jag frågar vad det är och hon svarar att det är amfetamin och jag tror först att hon skojar. Jag sköljer ner tabletten med några klunkar öl, tänker att en sådan liten tablett inte kan göra någon större skada, att det skulle vara så himla skönt att få slippa allt som skaver och gör ont för en stund. Sedan går vi ner till busshållplatsen, passerar korna i hagen som råmar högre än vad de någonsin har gjort tidigare, och tar bussen ner till stan.
2 kommentarer:
Men alltså... nu vill man ju höra b!
den där jenny: ha, ha, men jag vågade inte riktigt skriva det... ;)
Skicka en kommentar