day 10 - what you wore today

Blommig klänning, ugglekofta, äppelhalsband (men det hamnade visst inte på bild), svarta tights, gråa strumpor och alldeles för kalla kängor.

this just in:

* Snön har kommit till Malmö! Och idag är det exakt en månad kvar till julafton!!1

* Ikväll ska jag ut och äta med mina fina vänner, det är vardagslyx när den är som bäst (som Engla kanske skulle ha uttryckt det).

* Snart är det äntligen helg igen! Då ska jag klippa mig, städa och julpynta lägenheten, kanske köpa några julklappar och mysa med killen och katten.

* Jag har gillat Britta Persson sedan hennes första EP, hon skriver så himla bra låtar. Jag har dock inte lyssnat in mig på hennes nya skiva, men tack vare Linda håller jag nu på att lyssna sönder den här låten.

* Alltså, jag tycker om mina kollegor, men ibland håller de på att ge mig en hjärnblödning. Som när de vill förklara chefens dåliga humör och konstiga beteende med att hon kanske har PMS eller att hon har kommit in i klimakteriet (ja, på allvar!!1). Alltså, kan vi bara sluta upp med att förklara kvinnors beteende som något hormonellt, tack.

day 09 - my beliefs

Jag tror inte på någon Gud, ödet, att livet redan är utstakat eller att det finns ett liv efter döden. Jag tror på att vara handlingskraftig och att ta vara på att man lever just här, just nu och därför göra livet så fint som man bara kan. Och på att hångla mycket och att vara snäll mot sina medmänniskor, såklart.

lilla lovis är min nya idol

Och hon har dessutom en väldigt rolig blogg. *gillar*

day 08 - a moment

En morgon för lite mer än åtta år sedan, jag ligger i sängen på mitt lilla rum med snedtak på folkhögskolan i Växjö. Solen skiner in genom fönstret och det känns som den första riktiga vårdagen, värmen sprider sig i hela kroppen och det är en ny sorts känsla som bubblar likt sockerdricka i min bröstkorg. Han har precis åkt, han var tvungen att gå på en lektion på universitet. Efter en stund kommer ett sms som jag har längtat efter; "jag håller på att bli kär i dig" och jag, jag är redan så kär att det bubblar likt sockerdricka i min bröstkorg.

Och sju år senare, när det har blivit december och han fyller år, frågar jag honom om han vill gifta sig med mig och han svarar ja. Några dagar senare ångrar han sig. Men det är ju egentligen en egen liten berättelse, som jag kanske återkommer till en annan gång.

ha, ha, ha, ha!!11

P gav mig en fin komplimang häromdagen; han tycker att jag är väldigt lik den snygga skådisen Monia Chokri (aktuell i filmen Hjärtslag). Och ja, likheten är ju verkligen slående! Det kan ju vem som helst se, liksom. Eh...

*dör*

hennes namn började också på J

Ibland tänker jag på henne och undrar hur hon har det. Jo, vi är vänner på facebook, men skriver aldrig till varandra. Det är flera år sedan vi sågs sist, då hade hon gått ner en del i vikt. Vi stod i publikhavet på en The Ark-konsert och grät när den där låten spelades. Låten som hon citerade i ett brev till mig, när hon skrev om sitt självmordsförsök. Jag minns förresten att jag ringde henne från krogen en kväll, jag ringde för att jag plötsligt kom att tänka på henne och det visade sig vara just den kvällen när hon svalde en karta tabletter, drack en halv flaska vin och skar sig med rakbladet. Hon svarade inte när jag ringde.

Vi träffades när vi började studera på en folkhögskola i Växjö. Hon var den första som förstod att jag bar långärmade tröjor av en anledning. Vi var väldigt lika och hennes namn började också på J. Vi lyssnade på Håkan Hellström och Kent, drack öl i smyg och testade ibland starkare droger. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden gör det ont, jag tänker mest på ångesten som bodde i väggarna. Och det dåliga samvetet kommer alltid att förfölja mig, så fort jag tänker på henne hugger det till. För att jag inte lyssnade tillräckligt, för att jag lämnade henne gråtandes en gång, för att hennes bilder på facebook visar en tjej med blekta ärr på armarna, ärr som inte fanns där innan hon träffade mig.

Aj. Det där är en sådan som gör ont.

day 07 - your best friend

Det där med vänskap har alltid varit svårt. Jag har tappat kontakten med gamla bästisar och vänner och vissa förluster gör mer ont än andra. Jag har nog alltid haft ganska svårt för att öppna upp mig och våga låta andra komma nära, vilket har gjort att jag känt mig mer eller mindre otillräcklig som vän och jag har dragit mig tillbaka. Det har gjort att jag periodvis känt mig väldigt ensam.

Men nu. Nu är jag tillsammans med min bäste vän. Och jag tillhör ett bästisgäng om fyra personer; vi kallar oss för bönegruppen (ja, det är ett internt skämt). Det är jag, Annika, Josefin och Emelie som hänger ihop i vått och torrt och jag kan inte tänka mig några finare vänner. För att jag vågar prata om allt, för att de är så kloka och bra och roliga, för att de är omtänksamma och helt enkelt världsbäst.

Annika som alltid är i tid och får vänta på oss andra, som sjunger så att ögonen tåras och som jag förmodligen aldrig träffat om hon inte varit vän med Emelie - lyllos mig som i slutändan fick två vänner när jag lärde känna Emelie. Emelie som är så rolig att klockorna stannar, som har ett hjärta av guld och som ibland inte riktigt förstår själv hur snygg och cool hon är. Josefin som alltid hejar på en och peppar som bara hon kan, som alltid har något roligt att säga och som ibland får för sig att göra lite galna saker. Attans praliner, vad jag är tacksam över att ni finns och att ni vill vara mina vänner! ♥

day 06 - your day

Äntligen lördag igen! Idag vaknade jag vid halv elva och gick upp en halvtimme senare. Jag och P åt frukost under täcket framför teven, det var en fin start på dagen. Sedan klädde vi på oss och gick ner på stan, där vi trängdes med alla andra och köpte några julklappar. Klockan hade hunnit bli tre när vi bestämde oss för att äta tapas på Mosaik, det var hur gott som helst. Efter det gick vi en liten sväng till på stan, sedan gick vi hem för att dricka kaffe och äta godis. Nu sitter jag och surfar lite, medan P läser i soffan. Det blir nog lugnt resten av kvällen, vi kommer förmodligen att köpa hem något att äta lite senare och titta på någon bra film. Jag älskar dagar som dessa.

det här är också kärlek

day 05 - your definition of love

Joel och Clementine. Kärleksparet i världens finaste film. Som på något sätt är min definition av kärlek. Joel och Clementine som egentligen är helt olika som personer, men som ändå passar perfekt ihop. Jag gråter alltid när slutscenen kommer:

- I´m just a fucked up girl who´s looking for my own peace of mind. I´m not perfect.

- I can´t see anything that I don´t like about you.

- But you will! But you will. You know, you will think of things. And I´ll get bored with you and feel trapped, because that´s what happens with me.

- Okay.

- Okay.

Pardon my french, men det är så jävla vackert. När Joel och Clementine säger "okay". Det är kärlek. Att våga chansa, att våga bestämma sig för varandra. Att våga älska en annan människa, att våga bli älskad av en annan människa trots brister och svårigheter. Att våga säga "det kommer att vara skitjobbigt ibland, men det är ok, vi älskar varandra". ♥

day 04 - what you ate today

Varje morgon äter jag samma frukost; gröt med kanel och russin (med ett glas juice till). Förutom på helgerna, då lyxar jag helst till det lite med macka, ägg, flingor, kaffe och juice.

Idag har jag ätit vegetarisk schnitzel med potatis på lunchen (på jobbet har vi möjlighet att köpa med oss mat från ett ålderdomshem som ligger precis bredvid), det var ganska gott och jag blev proppmätt.

Ikväll har jag fikat med fina vänner på Espresso House, jag åt scones och en chokladboll och drack en chai latte och en kopp te. Yummy in my tummy (som Tyra, 3 år, skulle ha sagt). Imorgon ska jag och vännerna äta mexikanskt, det ser jag redan fram emot. I love food.

day 03 - your parents

Min mamma. Som var 26 år när jag kom till världen. Som blev vansinnig när jag färgade håret svart för första gången, vilket hon inte alls kan förstå idag. Som jag alltid har kunnat prata om det mesta med, fastän vi tycker olika om mycket. Kära mamma. Som har lärt mig att ta hänsyn till andra människor, att vara rädd för åska, att inte riktigt vara nöjd med hur min kropp ser ut. Som har oroat sig väldigt mycket för sin yngsta dotter genom åren och som trots allt bara menar väl.

Min pappa. Som var 28 år när jag kom till världen. Som var favoriten när jag var liten. Som jag egentligen inte känner så väl idag, eftersom vi aldrig riktigt pratar. Jag blev sjuk i salmonella när jag gick i femte eller sjätte klass och jag kan bara minnas att pappa var där, inte mamma. Pappa som ringde till sjukhuset när jag grät av smärta, pappa som åkte med mig när jag blev inlagd, pappa som sov över på sjukhuset, pappa som köpte glass till mig. Det var likadant när jag skulle operera bort min cysta för tio år sedan; pappa skjutsade mig till sjukhuset och klappade mig på kinden innan jag rullades in i operationssalen. Snälla, fina pappa. Som har svårt för att prata om sådant som skaver, det är något vi har gemensamt.

day 02 - you first love

Jag minns faktiskt inte min första kyss eller vem min första kille var. Då pratar jag alltså om tiden på mellanstadiet, när man lekte Ryska posten på alla kalas och blev ihop med en kille i klassen för att sedan bli dumpad via en lapp två dagar senare. Men jag minns Marcus Thim, han gick i 9 B när jag gick i 7 C och han var den första killen som gav mig hjärtklappning vid ett enda ögonkast. Han var lång, hade en typisk 90-talsfrisyr (mittbena, lite längre hår) och var som snyggast i en blå Champion-tröja. Han spelade innebandy och jag satt på åskådarbänken i gympasalen, fastän jag avskydde att titta på innebandy. Jag inbillade mig att han var en sådan där kille som alltid luktade gott och som var världsbäst på att kyssas. Vi hade inte ens sagt "hej" till varandra när jag bestämde mig för att ringa honom och fråga om han ville gå på bio. Han svarade att han redan hade en tjej.

*crazy catlady pratar med sin katt*

MVH kattnörd_79

*älskar mitt nya skrivbordsunderlägg*

MVH buffynörd_79

day 01 - introduce yourself

På en mellanstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och rast. Jag har en randig tröja och ett par byxor med små, knappt synliga, prickar på mig. Jag har inte reflekterat över mammas klädval förrän Milla säger att man inte kan ha randigt med prickigt. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort. På en högstadieskola med brunt tegel i en liten by i norra skåne, det är eftermiddag och efter gympan. Jag klär av mig svettiga gympakläder under en stor handduk, någon från 9 C har glömt kvar en behå, jag har inte reflekterat över storleken på mina bröst förrän Milla säger att jag aldrig kommer att behöva en sådan behå. Det är torsdag, alltid den längsta dagen i skolan, och jag längtar till helgen, jag längtar bort.

Någon gång där börjar jag skriva, först dikter om döden och sedan långa dagbokssidor om känslan av utanförskap, rakblad mot huden, kärlek som aldrig besvaras och andra fjortonåriga klyschor. Och ordens betydelse har följt med mig sedan dess, tillsammans med känslan av att aldrig riktigt passa in.

Och nu? Jag har visst blivit vuxen, fastän jag ibland inte alls känner mig vuxen. Jag tycker om allt som har med 80-talet att göra, Hello Kitty, prickiga kläder, rosetter, godis och gamla Disney-filmer. Och så vill jag (som den socialarbetare jag nu är), likt Buffy, rädda hela världen. Och allra helst bli älskad av alla.

jag blir glad och gullig när jag får göra som jag vill

Jag har blivit sjuk och tycker lite synd om mig själv (halsen gör ont och är alldeles tjock). Det här är andra dagen som jag är hemma från jobbet och jag får hjärtklappning när jag tänker på det. Det har gått en knapp månad sedan jag var sjuk sist (hej dåligt immunförsvar!), jag oroar mig för vad chefen och kollegorna ska tänka, jag får dåligt samvete över allt som blir liggandes när jag är borta och ångest över hur stressigt det kommer att bli nästa vecka (som om det inte redan är tillräckligt stressigt...). Suck.

Kan inte ni få, men fina och kära, läsare säga hej i kommentarsfältet och berätta lite om er själva? Så att jag får något fint att läsa. Det hade jag tyckt om, jag vet ju inte riktigt vem som läser. Jag verkar till exempel ha läsare i Kalifornien, Bålsta, Jönköping och Aggarp och jag är så himla nyfiken på vilka ni är. Hur hittade ni hit? Känner vi varandra (har vi träffats IRL)? Vad är bra eller dåligt med bloggen? Vad har ni för tankar om livet och så? *svävar ut*

Och så en låt på det, för det är ju trots allt fredag!!11

en text om dagen

När blogginspirationen tryter är det bra med fyndiga bloggutmaningar att luta sig tillbaka på. Jag hittade en hos Alexandra och Jenny (som skriver så himla fint, jag ser redan fram emot att få läsa resten) som jag tyckte om, så stay tuned.

Man skriver helt enkelt en text till varje rubrik:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

give me something to sing about

På tal om Buffy förresten; på torsdag kör Högkvarteret i Stockholm en tributekväll till världens bästa tv-serie. Stället blir The Bronze för en kväll med 90-talsmusik, Buffy-quiz och Buffy-snacks. Och grädden på moset? Allsång till musikalavsnittet Once more with feeling. Jag dör!!11 Jag vill gå!!11 Stockholm-Malmö 1-0. Faaan.

Har du inte upptäckt storheten med Buffy ännu? Läs Katta Kvack och bli frälst. Det är en uppmaning, ok?

dagens outfit

Guns N´ Roses-tischa, ugglekofta, trötthet, självömkan, bitterhet och söndagsångest. Hej livet, vad jag önskar att jag kunde Buffy-sparka your sorry ass vid behov.

TGIF!!11 (det firas med en sjukt bra låt)