och jag håller din hand för hårt

Ja, jag vet, jag försummar bloggen. Men inspirationen tryter och jag vågar ändå inte skriva ner allt det där jag tänker på just nu (ibland blir jag nästan lite rädd för mina egna tankar och undrar om de verkligen är mina). Det känns skönt att lämna november bakom sig och det är nästan så att jag vill välkomna december med ett vinterskrik eller nåt. Jag känner mig hoppfull och har svårt för att koncentrera mig på något annat än de vardagliga rutinerna just nu. Ni måste hålla tummarna för mig på torsdag, ok? Jag hoppas på goda nyheter då.

jag hann ju aldrig fråga dig varför du hoppade

Jag tappar alla ord när jag lyssnar på det här. Like a bullet in the heart. Varför, varför, varför måste man förlora människor man älskar? Varför, varför, varför blir livet alldeles för tungt att bära för vissa människor? Det är så sorgligt och ibland blir det alldeles för mycket att tänka på och då får mina andetag knappt plats i min bröstkorg och då känns det som om jag ska gå sönder på mitten.

Jag trodde också att jag hade tid.

no one likes a martyr, right?

Åh, idag har det snöat!!!

Men annars är det mesta ganska jobbigt just nu, jag tänker för mycket och känner mig inte särskilt nöjd med hur mitt liv ser ut (av flera olika anledningar som jag inte riktigt orkar gå in på här och nu). Tiden går och jag tycks stå stilla. Jag vill att storartade saker ska hända, jag är trött på att vänta. Ja, jag vet att man är herre över sitt eget liv (eller dam, i det här fallet, ha ha!) och bla bla bla, men vissa saker rår man inte riktigt över och ibland driver andra människor mig till vansinne. Men äh, det fixar sig väl alltid.

Nu ska jag ta en varm dusch, sedan ska jag nog gå och lägga mig. Imorgon ska jag försöka shoppa bort lite av min sorgsenhet och jag hoppas att det snöar då.

Och på tal om annat så borde jag faktiskt önska mig ett badkar i julklapp.

ibland får man faktiskt skryta lite

Åh, kolla in vilken söt katt jag har. Och kolla in min tjusiga lampa också, den har tillhört min kära farmor. Ikväll bakade jag förresten några chokladbollar och fick praktiskt taget låsa in mig på toaletten för att få mumsa ifred, Betty blev nästan galen och ville äta upp allt själv. Hon är lite konstig ibland (fast mest söt, såklart).

Wow, imorgon är det fredag igen. Hur kunde veckan gå så fort? Well, jag klagar inte, det är ju faktiskt sjukt härligt med helg.

if we die in here, i'm gonna kick your ass

Shit pommes frites, vad jag är peppad på att se True Blood nu (tack för det, Anna-Klara). Verkar ju vara hur bra som helst! Har en känsla av att jag måste lära mig hur man laddar ner tv-serier. Jag har verkligen lätt för att bli lite smått besatt av tv-serier, det är som om jag lever mig in i den världen. Ibland har jag till och kommit på mig själv med att önska att jag levde i en tv-serie (till exempel att jag bodde i Stars Hollow och var bästis med Rory. Då skulle vi ha fikat hos Luke varje dag, pratat om vilken bra kyssare Jess är och diskuterat det senaste skvallret om Brangelina och om böcker). En aning bisarrt och lite sorgligt, jag vet.

Favoriten kommer nog ändå alltid att vara Buffy the vampire slayer. Det gör inte så mycket att det är en del fåniga monster med i serien, det är helheten jag gillar. Den feministiska ikonen Buffy som räddar världen gång på gång, som alltid har ett skämt i bakfickan (dialogen är fantastisk) och som slåss bättre än vilken manlig superhjälte som helst. Romeo och Julia-temat som genomsyrar hela serien. Buffy och Angel, vampyren med en själ, älskar varandra så mycket att det gör ont och de vet att de aldrig någonsin kan leva tillsammans. Alla fantastiska karaktärer som också spelar en stor roll i serien, för att till exempel visa på hur viktig vänskap är eller hur lätt det är att dras till den mörka sidan. Action, drama, humor, magi, sex, kärlek, sorg, vänskap, vampyrer och monster... Buffy the vampire slayer har allt.

saker jag skulle kunna offra en hand för

* Ett stort badkar

* En nystädad lägenhet
* En snygg vinterjacka som passar (jag har alltid sådan otur med jackor)
* En stor kopp chai latte + ett fat med chokladbollar

* En ledig dag i mitt i veckan (så att jag kan slappa, kolla på Buffy och shoppa)
* En frisyr to die for (jag är så himla trött på mitt hår!)

i'm wishing, Lord, that i was stoned

Jag försöker verkligen ha ett öppet sinne och så där, men ibland känner jag mig faktiskt som ett livs levande frågetecken. Och hur mycket jag än försöker förstå meningar som "livet är inte rättvist men Gud är god" och "Gud är meningen i mitt liv och jag behöver ingen annan mening", så går det bara inte, och jag förstår inte riktigt hur så många människor kan svälja dessa resonemang med huller och hår. Och varför låter man sig styras av Guds ord (Bibeln alltså), bara för att man någon gång i framtiden vill hamna i himlen? Är det inte bättre att leva livet fullt ut, med allt vad det innebär? Varför skulle man vara en bättre människa bara för att man inte har sex innan man gifter sig, inte dricker alkohol och inte svär? Jag vill i alla fall inte ligga på min dödsbädd och ångra allt jag inte gjort, jag ångrar mycket hellre saker som jag har gjort (till exempel one night stands eller att ha testat droger). Då vet jag att jag har levt ett häftigt liv.Livet är till för att levas och borde inte vara en lång väntan på att få komma till himlen och paradiset. Men som jag har förstått det, så betyder Gud olika saker för troende människor och för många är väl tron helt enkelt bara någon slags trygghet och det är väl skönt för dem. Själv har jag dock gått ur svenska kyrkan och meningen i mitt liv är kärleken till andra människor, inte till någon abstrakt låtsasfigur.

Nu är jag hungrig och har lågt blodsocker, så det får väl vara färdigflummat för den här gången. It´s pizzatime! Bloggrubriken är förresten ett citat från en låt med Johnny Cash och man kan ju lugnt påstå att han var en supercool snubbe som visste hur man skulle ta tillvara på livet.

Och på tal om Gud, förresten, så tycker jag fortfarande att det Sandra skrev i sin blogg i våras är bland det smartaste jag någonsin läst: "Jag tror inte på Gud. Jag tror inte på ödet. Jag tror inte på ett liv efter detta och jag tror inte att vårt liv redan är utstakat för oss. Jag tror på driftighet, mod och att ta hand om det liv man har och göra det så vackert man bara kan".

that's the way we play this game of life

Jag är en kass bloggare, jag vet. Men jag är liksom inte van vid att vara en hårt arbetande kvinna, så jag har inte haft någon ork kvar till att blogga den här veckan (men det blir förhoppningsvis bättre sen). Helt plötsligt är det bara två veckor kvar av november och jag undrar om man får uppleva en vit vinter i år och jag undrar om julstämningen kommer att infinna sig. Det går ju så fort, man hinner inte riktigt njuta av julen och allt vad den innebär med glögg, pynt, gran, gröt, klappar, juleljus, lucia och knäck. Dessutom ska jag jobba ganska mycket runt jul, det känns lite tråkigt. Men ja, det var ju det där att glädjas åt det lilla.

Annars dricker jag alldeles för mycket kaffe, drömmer om en stor garderob fylld med klänningar och koftor (det är ju så jag vill klä mig för att liva upp den här grådaskiga månaden och jag är förresten lite förälskad i min nya, söta tröja från Lindex), funderar på vilka julklappar jag ska köpa, undviker min badrumsvåg, lyssnar så pass mycket på Dixie Chicks att P håller på att bli galen snart, har kommit på att jag är alldeles för livrädd för att skaffa barn (jag vill inte gå upp typ fyrtio kilo i vikt och sedan bli en sådan där mamma som inte bryr sig om sitt utseende och därför ser minst tio år äldre ut än vad hon är, det är en av mina största rädslor), hoppas på att få höra goda nyheter gällande en specifik sak om två veckor, längtar till den femte december då jag och P ska gå och lyssna på Bruno K Öijer och drömmer konstiga drömmar nästan varje natt.

Om ni förresten tycker att jag uppdaterar alldeles för sällan numera, så tycker jag att ni ska läsa Anna-Klaras fantastiska blogg istället. Om ni inte redan gör det, vill säga. För hon är helt enkelt bäst.

and the history books forgot about us

Första dagen på jobbet är avklarad och jag är helt slut och jag längtar redan till den kommande helgen. Hur orkar alla andra med det här? I´m just wondering. Det är kanske en vanesak? Anyhow, tack snälla ni, för era peppande ord. Så himla fint att jag höll på att trilla av stolen. Ni är bäst!

Och förlåt om jag tjatar, men det här är också så himla fint att jag får ont i bröstkorgen av all kärlek som ryms där:

Nu ska jag snart gå och lägga mig och det ska banne mig bli skönt att få sova!

things are moving so fast, hold on tight

Jag har tappat min läslust och jag saknar den, jag saknar den där känslan av att bli berörd av vackra ord och geniala meningar. Jag har kommit trettio sidor in i Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, men nu har det tagit stopp och jag har inte läst något på hur länge som helst. Någon gång i somras försökte jag läsa Kärlekens historia av Nicole Krauss och Dockan Bella av Nina Bouraoui (eftersom jag hört så mycket bra om dem), men det tog stopp där också och jag vet inte riktigt varför. Jag tycks inte ha något tålamod och blir lätt uttråkad när jag läser en bok nu för tiden och det är sjukt trist att det har blivit så. Jag har precis beställt hem Hey Dolly av Amanda Svensson, så jag får se om det hjälper att läsa den och om min läslust kommer tillbaka snart (jag hoppas i alla fall det).

För övrigt har jag nu fått jobb på CDON.com och börjar redan på måndag. Det är väl inget drömjobb direkt och det varar förmodligen bara till januari, men det är ändå bättre än ingenting. Samtidigt som jag är glad över det här jobbet (och över det faktum att jag faktiskt var ganska charmig under intervjun och fick dem att skratta och blev erbjuden jobbet efter en halvtimme), så känns det lite deppigt att inte få jobba som socionom. Men jag får ju helt enkelt fortsätta med att söka andra jobb under tiden, någon gång lossnar det väl. Och under tiden får jag väl dessutom försöka glädja mig åt det lilla.

some days you gotta dance

Det här har varit en mycket bra dag. Barack Obama vann och jag har blivit kallad till en anställningsintervju på fredag (och det gör inte så mycket att jobbet inte har något med min socionomutbildning att göra, det kan nog bli kul ändå). Ibland lönar det sig att anstränga sig lite (ibland glömmer jag liksom bort det där och får ingenting gjort). Det finns förresten så mycket jag tänker på just nu som jag vill blogga om, men det blir inget bra när jag försöker skriva ner det eller så skriver någon annan något klockrent om just det (som till exempel Belinda om SVT-bråket med Hamilton eller Jennie om de ensamstående mammorna från TV3) och då känns det liksom onödigt. Men jag återkommer kanske lite längre fram med ämnen som klädstorlekar, varför jag får lite ont i magen när jag läser Bloggkommentatorna och många av bloggarna de länkar till, feministisk nakenhet/sexighet och icke feministisk nakenhet/sexighet samt klass och bloggande/utvik. Jag måste bara fundera klart först, ok?

det här är det vackraste jag vet! <3 <3 <3

och utan er går jag sönder.

on this night when they say dead become alive

Det är nästan lite svårt att förstå att det är november nu och att fina december väntar runt hörnet, men det känns bra och jag myser när jag ser att julpyntet redan har plockats fram i affärerna (ja, jag är kanske lite konstig av mig, vad vet jag). Det har varit en bra helg, i fredags såg jag äntligen Låt den rätte komma in och den levde verkligen upp till mina höga förväntningar. Jag älskade boken och filmen var precis så som jag hade tänkt mig när jag läste den. Filmens foto är väldigt vackert och man har lyckats med att fånga 80-talsstämningen, dialogen är hur bra som helst och skådespelarna är fantastiska (särskilt Kåre Hedebrant som spelar mobbade Oskar). Jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på den, det är en otroligt fin film som handlar om så mycket mer än vampyrer, så den måste helt enkelt ses.

Lördagskvällen var väldigt rolig, men lite konstig också. Och jag blev väldigt, väldigt full (och trackad av en dörrvakt som trodde att jag hade ett förfalskat ID-kort eftersom jag såg så ung ut, men det var bara kul). Och jag fick äntligen träffa min kära internetvän Josefin för första gången och det var så himla skoj, hon var så fin och snäll. Men oj, vad bakis jag var igår. Och jag ser mest crazy ut på bilderna jag tog i lördags, men jag bjuder i alla fall på några smakprov.

thinking of you keeps me up all night

Alltså, ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på andra människor och jag undrar hur de egentligen fungerar och resonerar. Och vid sådana tillfällen känns det faktiskt som om jag kommer från en helt annan planet än dessa människor, eftersom deras beteende är så långt ifrån mitt eget och eftersom jag inte alls kan förstå hur de tänker. Hmm, bara en liten iakttagelse jag gjort. Nej, nu ska jag göra mig klar för kvällens bravader och ja, jag känner helt enkelt för att bli väldigt berusad ikväll. So long!