När jag tänker efter gillar jag nog hösten ändå. Jag gillar den kalla luften, jag gillar löven som dansar ned för träden och jag gillar den där känslan av att det är något nytt som börjar. Jag hoppas bara att vintern dröjer länge till.
Igår gick jag på stan med bästa Emelie och lyckades köpa tre nya höstklänningar, nu fattas bara ett par nya höstskor (och kanske en fin höstkappa). Precis som när jag var liten och handlade nya kläder inför höstterminen tillsammans med mamma (och nya pennor, nya luktsuddigummin och nästan viktigast av allt - en ny skolväska). Hösten har nog alltid känts som en slags nystart, eftersom jag fyller på sommaren. När jag var yngre ville jag visa att jag blivit ett helt år äldre med nya jeans från Gul & Blå eller med en ny frisyr. Det känns som en evighet sedan.
Jag känner mig lite nostalgisk idag, jag har kört en Mitt så kallade liv-maraton och tänkt en hel del. På mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, på hur det var. Den där ständigt närvarande osäkerheten, viljan att bli sedd samtidigt som man egentligen inte visste vem man var. Mitt tonårshjärta som klappade så hårt att det gjorde ont under jeansjackan och bästisarna som fick stå i skymundan för pojkarna med lång lugg och läppar som gav tillfällig bekräftelse. Den där längtan bort som försökte samsas med längtan tillbaka till den trygga barndomen, alla känslor som verkade så stora så att man fick svårt för att andas ibland. Åh, jag gillar verkligen Mitt så kallade liv och ibland känner jag igen mig själv smärtsamt mycket i Angela.
PS. Jag har gjort en låtlista inför hösten, puss!
2 kommentarer:
Du var så fin i alla dina klänningar JJ! Visst är det kul att shoppa lite nytt inför hösten <3 De där skorna ska du lätt ha och kappan var ju underbar! Jag ska också försöka glädjas åt hösten men håller med om att vintern gärna får dröja...
Kram!
emelie: åh tack, vad gullig du är. ja, det finns verkligen mycket fint att shoppa... :) vi får mota bort vintern, kram!
Skicka en kommentar