light of a clear blue morning

Den här veckan är otroligt nog fri från en massa jobbiga måsten och jag njuter i fulla drag. Det känns nästan lite lyxigt. Hittills har jag busat med Betty och haft världens sötaste systerdotter och syster yster på besök och till helgen ska jag åka till Oskarshamn för att hänga med världens finaste vän. Just nu leker livet.

diamonds are a girl´s best friend

Ni vill väl vara snälla och sponsra en fattig student som faktiskt blir arbetslös om några veckor? Lägg några bud på mina tradera-auktioner, vettja! Om någon sedan dessutom känner för att köpa ett Chanel-pärlhalsband till mig (som jag av någon anledning har börjat bli lite smått besatt av), så är det faktiskt helt okej. Jag lovar att bjuda på en bamsekram då.

it's the hard knock life for us

Maj börjar närma sig sitt slut och under månadens gång har faktiskt inte mindre än tre bomber exploderat här i Malmö, en av dem exploderade bara hundra meter bort från vårt. Dessutom härjar bilbränderna; i snitt var tredje dag brinner en bil upp. Och för att inte tala om all annan skit som händer här (misshandel, mord och rån, you name it)... Men ändå. Trots allt det där så tycker jag om att bo här. Jag tycker om det faktum att Malmö är en liten storstad, att man kan vara sig själv här utan att någon tittar snett (så som jag har förstått att det kan vara i Stockholm), att jag har så nära till allting och alla fina affärer såklart. Till sommaren har jag bott här i tre år och ångrar inte för en sekund att jag flyttade hit. Mamma har alltid varit orolig och sagt att det är en farlig stad att bo i, men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller utsatt (förutom för bomber då, vill säga). Och jag tänker att det faktiskt händer hemska saker överallt och att det positiva med fina Malmö överväger allt det där negativa på nolltid.

Och idag är det ju förresten mors dag och med anledning av det tycker jag att ni ska läsa det här. Tyvärr är inte alla mammor fantastiska.

i can´t believe i gave my panties to a geek

Hörrni, nu behöver jag lite hjälp. Frågan är vad jag ska göra med mitt hår? Jag är lite trött på det nu, men det är ju ganska svårt att variera. Ska jag klippa det ännu kortare eller låta det växa ut? Ska jag ha lugg eller snedlugg? Ska jag färga det mörkare eller låta min naturliga hårfärg växa ut (som är en aningen ljusare)? Frågorna är många, som ni märker, och jag tar tacksamt emot svar. Visst har jag förresten en cool t-shirt på mig idag? Praktiskt taget ett måste om man älskar high school-filmer ju. Nej, nu ska jag fortsätta dricka corona, äta godis och kolla på Kill Bill Vol.2... Fantastiskt skönt med helg igen!

försent för kärlek ren som snö

Jag avskyr de där återkommande skuldkänslorna som bultar i min kropp; det är ju svårt att ignorera dem. Och jag avskyr de där små pikarna som bränner små hål i hjärtat och som bara förstärker skuldkänslorna jag tvingas bära på (samtidigt som jag förstår att det måste vara jobbigt att bli nobbad gång på gång). Och jag vill inte tro att allting är mitt fel; att det är mig det är fel på, men det är det kanske. Jag önskar verkligen att jag kunde känna lust lika ofta som han gör. Men det gör jag inte och jag vet inte varför (men jag är i alla fall säker på att det inte har någonting med honom att göra). Jag vet bara att ibland känns det som om oron ska riva hål inuti mig (när jag tänker på att han kanske tröttnar på mig snart eller att han kanske blir kär i någon annan om jag inte skärper mig).

det finns ett hål i himlen

Det känns som om jag inte har någon ork eller ro till att skriva för tillfället. Jag är mer eller mindre upptagen med att oroa mig för tandlossning och bristen på pengar, tjafsa med mamma om att jag inte vill sommarjobba, sukta efter ett par plastskor, se fram emot konserten med Dolly Parton, fundera på hur jag bäst går ner en massa kilo på två månader, fantisera om den kommande semestern i en av Kroatiens mysigaste städer, räkna ner dagarna till sommarlovet, spela betapet, skicka iväg en herrans massa jobbansökningar, våndas inför Bettys kastrering och tänka alltför tunga och jobbiga tankar.

Men jag hoppas att det blir bättre snart. Med skrivandet och allt det där andra. Tills dess får ni avnjuta en vacker låt med Mauro Scocco (och om det förresten är någon vänlig själ där ute som vill köpa den här samlingen till mig så är det helt ok).

och det här är det enda jag kommer att lyssna på i sommar, för det är ju så fantastiskt bra

Håkan Hellström

Vapnet

Universal Poplab

it doesn't seem so worth it right now

Jag är inte särskilt förtjust i sommaren, den ligger faktiskt i botten på mina lista över favoritårstiderna (även om jag ändå tycker om när ljuset kommer). Jag skulle allra helst vilja ha höst eller vår året om, även om det är just de årstiderna som nästintill har försvunnit nu, på grund av klimatförändringarna. Det känns ju som om det aldrig riktigt blir vår eller höst, sommaren tycks komma så fort vintern är över och vice versa. I sommar ska jag i alla fall inte sommarjobba för första gången på typ hundra år och det ska bli så skönt att slippa hemtjänsten. Jag ska kanske läsa en sommarkurs, men annars ska jag söka jobb, läsa böcker och lata mig. Om tre veckor blir jag arbetslös och jag har ännu inte blivit kallad till en enda arbetsintervju, vilket gör mig lite nervös. Men jag orkar inte oroa mig, jag försöker istället inbilla mig att jag förtjänar att vara ledig en sommar (men jag känner mig allt lite skyldig som inte vill sommarjobba, jag är uppvuxen med att man måste tjäna pengar under sommaren och jag har gjort det sedan högstadiet, men nej... nu är det väl dags för en välförtjänt paus). Och jag och P ska åka till Kroatien någon gång i sommar, för även om jag inte är så förtjust i den svenska sommaren, så ligger jag gärna på en utländsk strand och latar mig i några veckor. Aaah, det är precis vad jag behöver och längtar efter just nu.

På tal om sommar, förresten, så är det något som stör mig varje år. Nämligen att alla tjejtidningar alltid publicerar fåniga artiklar om hur man får lena sommarben, vilken rakhyvel som är bäst att raka benen med, hur man fixar sommarfina fötter och hur man målar tånaglarna. Alltså, varför samma sak år efter år, sommar efter sommar? Är det inte att skriva läsaren på näsan? För hur svårt kan det vara att förstå hur man målar sina tånaglar eller att benen blir lenare med hjälp av lite bodylotion? Och varför måste man bry sig, förresten? Varför tas det för givet att alla tjejer rakar sina ben och målar sina tånaglar om somrarna? Plötsligt känner jag hur tröttheten sköljer över mig...

is this the end, are you sure?

Idag har det varit begravning för käraste mormor, det var fint att få säga hej då till henne. Nu spenderar jag fredagskvällen i mitt barndomshem och imorgon ska jag förmodligen gå en sväng på stan i Kristianstad tillsammans med mamma; något som vi brukade göra om lördagarna när jag bodde hemma. Förresten så känner jag hur kärleken växer sig starkare i min bröstkorg för varje gång jag träffar världens sötaste systerdotter och jag vill skydda henne från allt det där onda och pussa på henne och berätta en massa sagor och visa vilken hjältinna hon kan vara (som Buffy eller Pippi Långstrump) och aldrig någonsin släppa taget.

spill inga tårar för mig mer

Det har varit en bra dag idag och jag känner mig hoppfull. Jag har nämligen gosat med världens gulligaste katt och jag har fikat med världens finaste Lisa (tack, söta du, för en härlig eftermiddag, det var så kul att äntligen få träffa dig). Vad mer kan man egentligen begära? Det är dagar som dessa som gör att jag orkar.

laughter through tears is my favorite emotion

Jag suktar fortfarande efter energi och jag hoppas att maj kan bli min räddning. Letar ständigt efter de rätta orden, men hittar bara gamla upprepningar och klyschor och jag har en tendens att skriva när jag känner mig nere (vilket oftast leder till gnäll och klagan, förlåt för det). Jag hoppas att det blir bättre snart. Och jag önskar att ni inte vore så blyga, så att jag kunde få veta vilka som läser (jag är ju så nyfiken av mig, vet ni). Ni kan passa på nu, när jag åker till Växjö över helgen och försöker samla på mig en massa energi och ork. Men ni får inte glömma bort att kolla på SVT2 på lördag, då är det Dolly Parton som gäller för hela slanten. De visar en intervju och konsert med henne, samt dokumentären For the love of Dolly och filmen Blommor av stål. Något man inte får missa, med andra ord! Men jag tycker faktiskt att de kunde ha visat Nine to five eller The best little whorehouse in Texas istället. Oh well, man kan visst inte få allt här i livet.