Han dejtar någon ny nu. Han berättade det sist han kom över för att äta, prata, klappa katten. Det var jag som frågade. Och jag tycker att det känns lite konstigt. Hur livet kan bli. Hur det kan fortsätta, i en helt annan riktning än den man först trodde. Jag tänker på våren, sommaren, de senaste två åren som bestod av hjärt- och lungräddning, alla våra nio år. På allt det där som hinner hända, hur väl man lär känna någon, hur fort man hittar något tillsammans som ingen annan förstår, hur man förlorar en andra familj när det tar slut. Och ibland tänker jag på de där fredagsnätterna när han ramlade in genom dörren, det där gnisslande ljudet från köksskåpet som jag kom att hata när han tog fram whiskeyflaskan, hur jag låtsades sova och grät in i kudden när han höll monologer om allt det där som var fel med mig. Och jag tänker på hur jag någonsin ska våga igen. För tänk om det blir så igen, tänk om jag blir den där flickvännen som gör allt fel, tappar sexlusten och inte har något intressant att prata om när vi äter ute eller träffar hans vänner. Jag tänker på att han kanske är kär igen. I henne, den nya tjejen. Och plötsligt är det någon annan som står bredvid honom i hans familjs fotoalbum. Inget konstigt med det egentligen, livet går vidare och plötsligt står någon annan bredvid mig i min familjs fotoalbum. Kanske, kanske står det en liten flicka eller pojke på min andra sida som har mina ögon eller min mun eller sin pappas haka. Människor börjar älska varandra, ibland slutar de älska varandra, det händer varje dag, livet går vidare.
Äh, jag tänker alldeles för mycket ibland. Jag ska nog försöka sova istället.
10 kommentarer:
du skriver så fint!
malin: TACK! men du´rå, älskar dina ord ju. <3
Håller med Malin här. Jag både gråter, blir arg och ler stort när jag läser. Vi får prata imorgon kära du, du är bäst glöm inte det <3 Det är ju verkligen hans förlust (klyshigt men sant ju) och jag blir verkligen ledsen när jag tänker på det du gått igenom. Men samtidigt så glad för att du är så bäst som är där du är redan. Ser fram emot dina nya fina fotoalbum med alla nära och kära. Åh jag babblar nog nu men jag trycker på skicka ändå, du förstår säkert vad jag menar kära BFF!
Du behöver inte alls tänka mindre, för det är ju exakt sådär det är.
jag blir ledsen och så blir jag lite glad för det är fint skrivet och så blir jag ledsen för att det är så sant. och för att jag känner igen mig. varje lilla grej och detalj.
Tänk och skriv kvinna! Och känn och lev. Kram
Jag blir ändå glad på något sätt, du beskriver det så fint, du är på väg någon annanstans där det finns något bättre för dig. Du är verkligen värd det.
Det är hans förlust och inte din. varför ödsla kärlek på någon som inte vill ha den? Jag fick släppa taget och inse att det inte skulle bli jag som skulle trösta och bli flickvän, jag fick inse att det var han det var fel på, inte mig. Men samtidigt är livet allt för kort för att inte våga igen, även om det är svårt och jobbigt. Jag tycker du ska läka och bli stark och sedan kommer du hitta någon ny som älskar dig för den du är och inte för den du borde vara!
Kram
Jag tänker (pun intended) att du inte alls tänker för mycket. Det är bra att tänka och känna. Livet osv. Och jag känner igen tankarna, jag tänker fortfarande så där ibland, fast det snart var tre år sen för min del.Och lite tänker jag (igen) att det är bra att reflektera över sig själv och sånt som händer i ens liv, bara en inte glömmer bort att leva också. Och lever det gör du ju. Och skriver så himla bra!
emelie: åh, gulle dig! jag förstår precis vad du menar. tack för pepp, du är bäst ju! <3
jenny: <3
när det börjar: tack för dina ord. kram!
koftan: åh! kramar tillbaka! <3
klara: tack, snälla du. och ja, det känns verkligen som om jag är på rätt väg. det känns skönt.
linda: tack för dina fina ord, många kramar!
pop my heart: ja, vilken bra poäng du har där. ibland känns det bara som om jag tänker lite för mycket. men klart att man behöver tänka och reflektera. tack, blir glad av att du tycker att jag skriver fint!
Skicka en kommentar