för jag har en längtan som aldrig vill gå över

Jag har flyttat nu. Till en lägenhet med mitt namn på dörren. Jag har köpt nya möbler, jag lär känna andra gator och jag köper min mjölk i en annan affär. I början av året trodde jag inte att det skulle bli så här. Att jag skulle sitta i en lägenhet med mitt namn på dörren, med nya möbler, i en annan stadsdel en vecka innan jul. I början av året längtade och hoppades jag. Att det skulle börja slå två hjärtan i min kropp. Och jag längtar fortfarande, längtan växer sig bara starkare. Men nu. Älskar jag att komma hem till en lägenhet som är min. Att känna att jag klarar av det. Att vara för mig själv. Och att känna mig hopfull inför vad som väntar mig, någonstans där framme.

Jag drömde om honom för några nätter sedan. Att vi blev osams, han var onykter och körde iväg i en bil. Hur jag stod i fönstret och såg när han körde iväg, vingligt och alldeles för fort. Hur jag såg när han körde in i något, hur han slungades ut ur bilen mot en vägg. Jag vaknade med hjärtat i halsgropen och tårarna brännandes bakom ögonlocken, vågade inte riktigt somna om igen. Den där oron, rädslan. Min ständiga följeslagare.