14. berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

Min mamma tog det här fotot på mig och min ögonsten, någon gång i våras. Jag älskar det.

13. berätta om din favoritsak i ditt hem

Det är svårt att bara välja en favoritsak. Jag älskar ju allt med min lägenhet. Jag älskar att komma hem till en lägenhet med mitt namn på dörren. Jag älskar min dator, min säng, min gröna matta, min kaninlampa, min soffa, mina spetsgardiner, mitt soffbord, mina fotografier och böcker, trasmattan som har varit mormors. Att komma hem ska vara en schlager.

liv i luckorna, del 1

Bättre sent än aldrig, nu öppnar jag luckorna i julkalendern. Här kommer första delen.

1. Berätta om dig själv.

Feminist, Buffy-fantast, 70-talist, romantiker, socionom, lillasyster, dotter, moster, vän, matte och bloggare med författardrömmar. Som tycker om high school-filmer, klänningar, 80-talet, tv-serier, katter, böcker, nagellack, tatueringar, prickigt och Ryan Gosling.

2. Berätta om staden som du bor i.

Malmö, den blåsiga gangsterstaden. Som jag har bott i under fem års tid, snart sex, och som känns som hemma. För att man har nära till allt, för att det känns som en liten storstad. För att det finns fina cafeér, restauranger och affärer.

3. Berätta om din bästa vän.

Jag tycker faktiskt lite synd om alla som inte har Emelie i sitt liv. För att hon är den finaste vännen man kan ha. Vi kan vara oss själva i varandras sällskap, ingen förstår mig som hon och ingen kan få mig att skratta som hon.

4. Berätta om en person som du beundrar.
Det finns många som jag beundrar. För deras mod, driv eller kreativitet. Men den första jag kommer att tänka på är Kathleen Hanna, som var med och startade riot grrrl-rörelsen och bildade Bikini Kill och sedan Le Tigre. Hon blev min idol i samma veva som jag läste Under det rosa täcket och Fittstim och då jag började kalla mig själv för feminist. Jag började även beundra Linna Johansson då, som skrev fanzinet Bleck och var med i Fittstim. Jag beundrar Linna för hennes briljans och klokhet och jag älskar allt hon skriver.

5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
Jag var stressad, trött, orkelös och ständigt sjuk. Jag kände mig otillräcklig som flickvän, kollega, vän, syster, moster, dotter. Och jag började längta. Efter att få känna två hjärtan slå i min kropp.

6. Berätta om bloggarna du läser.
Jag har följt många bloggare under flera års tid, t ex Linna, Alex, Anna-Klara, Sofia, Emma och Fatima. Jag har fått vara med under graviditeter, bröllop, seperationer och dödsfall och de känns som mina vänner, trots att vi aldrig har träffats. Jag tycker om att läsa om allt det där vardagliga, jag tycker om när en bloggare vågar visa det där privata. Jag har slutat läsa bloggar i stil med niotillfem och Elsa Billgren, eftersom jag tröttnar på att bara läsa om cupcakes, skira klänningar, vindar och vargar. Andra bloggare jag tycker väldigt mycket om är Katta Kvack, Fifi, Annika Marklund, Jenny, Frida Gro, Johanna, Mirijam, Joanna och Karin. Och mina vänner Emelie och Annika, såklart.

7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

Det här är Emelie med sin fina Algot. Jag gillar fotot, även om man inte ser deras ansikten. Det blev fint med Emelies naglar, som matchar Algots kläder.

8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
Jag klär mig bara i klänningar, jag äger inte ens ett par byxor längre. Här på bilden kan man skymta en av mina favoriter från Twist & Tango som jag nästan bodde i hela sommaren.



9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

Alldeles för många, för att jag ska kunna välja ut bara en. Här kan man lyssna på några av mina favoritlåtar.

10. Berätta om vad som finns i din väska.

iPhone + lurar, rosa plånbok, nycklar, läppglans och lite smink, tuggummi.

11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.

Jag vill skriva mer. Blogg, krönikor, bok. Jag vill jobba med ungdomar, t ex som kurator på en ungdomsmottagning. Jag vill träffa någon som gör mig knäsvag, som vill gifta sig och skaffa barn med mig. Jag vill se mer av världen.

12. Berätta om någon som du saknar.

Farmor och hennes skratt, hennes handskrivna brev. Mormor och hennes hårda kramar. Någon att ligga tätt intill under kalla vinternätter och ljumma sommarnätter, som viskar kärleksord i mitt öra och som fångar mig varje gång jag faller.

when you´re still waiting for the snow to fall

Det är söndag i barndomshemmet och dagen efter julafton. Jag tar ett långt bad, läser Elle, äter julmat, ångrar mig när jag ställer mig på badrumsvågen, tar en tupplur mitt på dagen, äter knäck och går inte utanför dörren på hela dagen. Jag tycker om lugnet, jag tycker om att det är ok att göra ingenting alls under dagen efter julafton. Jag tycker om julen. Även om den aldrig riktigt kan kännas som när man var liten och spänd av barnslig förväntan. Jag tycker om att vara i barndomshemmet, att sitta vid ett middagsbord och prata om nyår, Bruce Springsteen, resor. Att vara nära på ett annat sätt, att känna sig trygg.

Mamma berättar att jag fått ett julkort hitskickat till mig. Det är från hans mamma och pappa, de önskar mig en god jul och ett gott nytt år och hans mamma har skrivit (jag saknar dig) längst ner i hörnet och vemodet känns som tusen nålar i min bröstkorg.

 

vilken lucka ska jag öppna?

Jag gillar den där julkalendern som så många bloggare skriver på fram till jul. Nu är det snart jul (!!!) och jag har inte skrivit om något alls från kalendern. Det är ju faktiskt lite synd, tycker jag. Dessvärre orkar jag inte skriva allt på en gång heller, så jag tänkte att ni skulle få bestämma vilken lucka jag ska öppna. Vad vill ni läsa om?

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

några tankar om en anställningsintervju och ett jobb

För en tid sedan var jag på en anställningsintervju. På min gamla arbetsplats, hos min förra chef. Det gällde en fast tjänst som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd, där jag tidigare alltså vikarierat. Det var min fjärde anställningsintervju för samma arbetsgivare under två års tid. Min anställning där upphörde i somras, efter det att samma chef meddelat mig att jag var för skör att jobba som socialsekreterare. Det är sällsynt med fasta tjänster som socialarbetare här, så man söker dem som finns.

Jag kände mig lugn inför intervjun, tänkte att det skulle kännas som en bra nystart. Att få komma tillbaka igen. Det har gått en sommar, det har ordnat sig med boende, magen krånglar inte lika mycket, kollegorna vill att jag ska komma tillbaka. Men. Hon har ju redan bestämt sig för hur jag är. Under hela intervjun tänkte jag varför har du ens brytt dig om att kalla mig? Jag berättade om min erfarenhet, mina kunskaper, mina kollegor som har trivts med mig, om det där privata som har ordnat upp sig. Jag berättade att jag tycker att det är roligt att jobba som socialsekreterare och menade att jag tycker att det är roligt att få träffa människor som har så mycket att berätta och att få hjälpa och stötta dem. Hon frågade vad är det som är så roligt med att fatta beslut som påverkar människors liv?

Och naturligtvis pratade vi (hon) en hel del om det där med stress. Som jag ju uppenbarligen har så svårt för. Hur det påverkar en hel arbetsgrupp om man är sjuk alldeles för ofta. Att man ska klara av att ha det lite stressigt på jobbet, även om man har det jobbigt hemma. Man ska vara effektiv, samtidigt som man hela tiden ska vara tillgänglig för klienter. Vem som helst som hade varit i mina skor i våras hade mått precis likadant, för det var för mycket att göra. Jag gick in i en arbetsroll som var överbelastad från början. Svarade jag. Men hon valde att lägga över det på mig. Det är mig det är fel på. Jag är inte tillräckligt stresstålig. Jag är mycket osäker, du har inte bevisat något idag som övertygar mig om att det inte kommer att bli som i våras. Sa hon.

Jag har blivit utskälld och hotad av klienter, en gång fick polis tillkallas. Jag har fattat svåra beslut och jag har träffat människor med berättelser som kan göra en mörkrädd. Jag har hjälpt människor i rätt riktning, som har tackat mig med kramar och tårar. Jag VET att jag är en bra socialsekreterare. För att jag är lugn, ödmjuk och nyfiken. Men tydligen ska man vara iskall när ansökningarna trillar in och man känner att man har för lite tid och tydligen är det en svaghet att fråga sina kollegor om råd vid vissa svåra beslut och tydligen är man inte tillräckligt stresstålig när man en dag sitter och gråter mittemot chefen och man tänker på hyresskulder och barn som riskerar att vräkas och säger att NU KLARAR JAG INTE MER, JAG BEHÖVER AVLASTNING.

Alltså, vilken skitchef. Du kan ju ta det där jobbet och stoppa upp någonstans. Känner jag nu.

om orden som lägger sig under min hud

Jag har nu läst det här inlägget av Emelie Thorén flera gånger i rad. Det är någonting med orden som går rakt in, borrar sig in, och sätter sig där. Under huden. Som ett minne av allt det där som jag har känt, känner. Den där smärtan, allt som gör ont. Att dansa, fastän. Hjärtat brister och blöder. Att tänka att det blir bättre. Någon gång, längre fram. För det är vad alla säger. Och man vill ju hoppas. Men aj, vad det gör ont. När man befinner sig mitt i det. Och åh, vad fint Emelie skriver. Jag försöker tänka likadant: "jag är okej, jag är frisk och ibland är jag snygg och rolig till och med, det fixar sej".

Uppdatering: Men så har hon tagit bort inlägget nu..? Oh no! Men jag hoppas att ni hann läsa det, för det var som sagt väldigt fint.

för jag har en längtan som aldrig vill gå över

Jag har flyttat nu. Till en lägenhet med mitt namn på dörren. Jag har köpt nya möbler, jag lär känna andra gator och jag köper min mjölk i en annan affär. I början av året trodde jag inte att det skulle bli så här. Att jag skulle sitta i en lägenhet med mitt namn på dörren, med nya möbler, i en annan stadsdel en vecka innan jul. I början av året längtade och hoppades jag. Att det skulle börja slå två hjärtan i min kropp. Och jag längtar fortfarande, längtan växer sig bara starkare. Men nu. Älskar jag att komma hem till en lägenhet som är min. Att känna att jag klarar av det. Att vara för mig själv. Och att känna mig hopfull inför vad som väntar mig, någonstans där framme.

Jag drömde om honom för några nätter sedan. Att vi blev osams, han var onykter och körde iväg i en bil. Hur jag stod i fönstret och såg när han körde iväg, vingligt och alldeles för fort. Hur jag såg när han körde in i något, hur han slungades ut ur bilen mot en vägg. Jag vaknade med hjärtat i halsgropen och tårarna brännandes bakom ögonlocken, vågade inte riktigt somna om igen. Den där oron, rädslan. Min ständiga följeslagare.

det fanns en kärlek men den har brunnit ut

Han dejtar någon ny nu. Han berättade det sist han kom över för att äta, prata, klappa katten. Det var jag som frågade. Och jag tycker att det känns lite konstigt. Hur livet kan bli. Hur det kan fortsätta, i en helt annan riktning än den man först trodde. Jag tänker på våren, sommaren, de senaste två åren som bestod av hjärt- och lungräddning, alla våra nio år. På allt det där som hinner hända, hur väl man lär känna någon, hur fort man hittar något tillsammans som ingen annan förstår, hur man förlorar en andra familj när det tar slut. Och ibland tänker jag på de där fredagsnätterna när han ramlade in genom dörren, det där gnisslande ljudet från köksskåpet som jag kom att hata när han tog fram whiskeyflaskan, hur jag låtsades sova och grät in i kudden när han höll monologer om allt det där som var fel med mig. Och jag tänker på hur jag någonsin ska våga igen. För tänk om det blir så igen, tänk om jag blir den där flickvännen som gör allt fel, tappar sexlusten och inte har något intressant att prata om när vi äter ute eller träffar hans vänner. Jag tänker på att han kanske är kär igen. I henne, den nya tjejen. Och plötsligt är det någon annan som står bredvid honom i hans familjs fotoalbum. Inget konstigt med det egentligen, livet går vidare och plötsligt står någon annan bredvid mig i min familjs fotoalbum. Kanske, kanske står det en liten flicka eller pojke på min andra sida som har mina ögon eller min mun eller sin pappas haka. Människor börjar älska varandra, ibland slutar de älska varandra, det händer varje dag, livet går vidare.

Äh, jag tänker alldeles för mycket ibland. Jag ska nog försöka sova istället.