Ta det lugnt, ta lite semester. Du har väl rätt till a-kassa? Då behöver du inte oroa dig, säger min chef och jag sitter för första gången på ett chefsrum och gråter. Hon säger att jag behöver ett lugnare jobb, något kreativt, som inte är så stressigt, att hon inte kan erbjuda mig en fast anställning eller en förlängnig av vikariatet. För att jag är sjuk lite för ofta, för att hon har märkt att jag inte riktigt klarar av det stressiga tempot. Jag gråter för att jag känner mig svag, för att jag inte tål stressen lika bra som mina kollegor, för att det känns som om jag har förstört för mig själv, för att jag inte förstår hur jag ska orka vara arbetslös och apatisk igen, för att jag nyligen har bestämt mig för att lämna ett förhållande som gör mig olycklig. Allting händer av en anledning, säger min chef och lägger huvudet på sned och jag vill ställa mig upp på bordet, skrika att hon är helt jävla dum i huvudet, men jag nickar och ler lite genom mina tårar och säger att ja, så är det kanske, det ordnar sig säkert, det är ingen fara och avskyr mig själv för att jag inte visar henne min ilska.
Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag söka andra arbeten som socialsekreterare? Ska jag flytta till någon by i Frankrike och börja skriva dikter? Ska jag plugga journalistik? Ska jag gifta mig med en rik rockstjärna? Ska jag skriva en bok om high school-filmer? Jag har ingen aning.
12 kommentarer:
Åh...Jessica. Känner igen mig så mycket. Det blir fjuttigt att skriva för inga ord räcker riktigt till.
Någon slags omstart, nystart är det dock.
Jag hoppas du tänker skriva, för du gör det så bra! :)
Och vill du skriva en bok om high school-filmer och vill ha en kompanjon så är jag på! :) Eller, ska vi skriva en bok kanske? (I sann high school anda såklart!);)
Stor kram. Jag tänker på dig.
Men va fan? Kan de inte hjälpa dig med stressen istället? Alla arbetsplatser måste väl hjälpa de anställda innan de kickar ut dem? Tycker du ska kolla med facket.
maria: åh! tack snälla för varma ord. <3
jag är verkligen sugen på att skriva en bok om high school-filmer, så jag ska försöka spåna lite. tycker att det låter hur kul som helst om du ville vara min kompanjon. :) många kramar!
jenny: den där chefen är helt dum i huvudet, vilket hela arbetsgruppen har drabbats av på olika sätt. vi har kopplat in facket, men det verkar vara svårt att göra något åt saken...
ja ja ja :)härligt!
säg om jag kan göra något jag också. och då menar jag inte bara om boken så klart...
tänker du bli kvar i Malmö så som det känns nu?
*kram
det låter som att du behöver vila upp dig och rannsaka lite. känna efter vad det är du verkligen vill!
jag kan inte föreställa mig hur du känner, men sänder tusen styrkekramar! <3
Om jag någon gång flyttar tillbaka ner till Skåne så kanske vi blir arbetskamrater och då kan vi peppa varandra! :)
Åh, det finns mycket jag vill skriva, men nöjer mig med att hålla med Jenny. Deras första tanke borde vara att du får hjälp. Jag menar, du är ju verkligen inte den första att drabbas av stressen så det borde finnas strategier för det.
Tänker på dig. Tror att du kommer hitta värsta bästa jobbet framöver!
Skitchef.
Du får bilda band med mig. Vi kan ha Hello Kitty-diadem och vara förbannade!
Men vilket pucko till chef! Hejar på dig. Kramar!
Vilket sätt att behandla anställda. Hennes ord är ingen sanning. Du ska göra det du vill göra, känn efter och gå dit känslan styr. Wish you the best!
maria: tack, söta du. ja, jag vill bo kvar i malmö, som det känns nu iaf. kram!
sandra: tack, snälla du! det har du rätt i, jag vilar och funderar mest nu... får väl se hur det blir. kram!
limra: åh, det hade jag verkligen tyckt om. :) tack för fina ord och för peppen, det värmer verkligen.
koftan: åh! ja, det gör vi. bildar band och är förbannade, det hade jag tyckt om. :)
marie: ja, verkligen. tack för att du hejar på mig, gulle du! <3
fatima: åh tack, söta du. du är klok som en bok! <3
men låter ju inte som en helt okej chef... tycker också de borde ha någon form av stresshantering. det är ju inte så att stress är ett litet problem i dagens samhälle direkt och istället för att sålla ut alla lättstressade borde man väl kunna ta tag i saken.
annars så skulle ju ett kreativt och mindre stressat jobb vara skitbra. om man hittade nåt ;)
moa: ja, verkligen. som om man vore en svagare och sämre människa bara för att man inte är tillräckligt stresstålig liksom... de flesta vill väl ha ett kreativt och lugnt jobb, men det är nog inte så lätt att hitta ett sådant. ;)
Skicka en kommentar